söndag 16 februari 2020

Svar på en kommentar



Jag hade tagit bort kommentarsmöjligheterna på mitt tidigare inlägg – men det kom en kommentar ändå … och jag väljer att svara på den här, bit för bit (och 
till det här inlägget lämnar jag kommentarsfältet öppet).

Klimatkrisen har ju varit på nästan allas läppar i några år nu. Det räcker med att lyssna på Greta och David Attenborough. Det är bara det att det faktiskt blir för mycket.

Nej, det räcker inte med att lyssna på Greta och David Attenborough (dokumentären med dem ligger på SVT ligger på SVT play t.o.m. 14 april, HÄR! för den som vill veta vad de säger).
Vi måste också lyssna på de som på enkla sätt talar om vad vi lekmän kan göra och lyssna och se på de som föregår med gott exempel i vardagen.
En person kan inte vända skeppet Klimatkrisen ensam, men många tillsammans kan – speciellt om vi samtidigt som gör vårt bästa hemma även sätter tryck på politiker/butiker/företag.
Blir det för mycket? Kanske för att det är jobbigt att lyssna till - kraven kanske blir tunga. Men det är ju för att vi bevisligen inte lyssnar så att vi lär som det tydligen behövs.


Tror nog de flesta gör så gott de kan, privatpersoner, kommuner osv. Förutom den amerikanska presidenten som stoppar huvudet i sanden är jag övertygad om att de flesta länder/regeringar även de gör så gott de kan.

Många gör något. Ytterst få gör så gott de kan. Väldigt många gör alldeles för lite. Hos individen är två anledningar störst: okunskap och bekvämlighet – och det klimatkrisen är ett problem som är så stort att det känns övermäktigt för många. Om inte T*ump skärper sig, varför ska jag?
Länder/regeringar gör långt ifrån så gott de kan. Money is King. Även i Sverige ska vi ”köpa oss ur svackan” när ekonomin går dåligt. Världsekonomin är den stora boven (rekommenderar en av P1's vinterpratare längre ner som är SÅ bra och förklarande kring detta).

Klimatkrisen har ju nästan blivit en "trend". Och de som inte följer den anses som totalt "ute", och det vill nog ingen vara.

Det måste bli mer än en trend. Det måste bli vår nya livsstil att spara på klotet. Bara i Sverige lever vi som om vi hade 4 jordklots resurser varje år. I Sverige. Alla på jorden, sammanlagt, lever som om vi hade 1,7 jordklot. 
De som inte följer ”trenden” är med och ser till att mänskligheten i framtiden är ”Ute”

Man kan ju inte sluta konsumera heller. Äta bör man, annars dör man... Visst kan man skippa olika plastpåsar, men ger mig ett hygieniskt alternativ först då. Plastförpackningar skulle man också kunna avvara, om det så kallade vätsketåliga pappersförpackningarna skulle hålla mera än en dag.

Sluta konsumera helt kan vi naturligtvis inte. Men vi kan sätta tryck på våra butiker att ha mer plastfritt/närodlat/ekologiskt i sitt sortiment – vi kan ha med egna påsar (gärna återanvändbara i tyg) när vi handlar frukt och annat i lösvikt (där alternativen finns) – vi kan låta bli att handla onödigt och ogenomtänkt.
När det gäller prylar måste vi lära oss att återanvända och att, alternativt, vara nöjd med det vi har.

Det eviga tjatet om vad gemene man ska/borde/måste göra. Jag gör det gärna, men ge mig förutsättningarna först.

Klart det ”tjatas”. Det är allvarligt. Och vi lyssnar ju inte som vi borde.
Många av förutsättningarna finns redan. Det gäller att vilja och vara tillräckligt nyfiken för att leta reda på alternativen. För förutsättningar som fattas - ja, se ovan svar: typ: vi får  hjälpa till att skapa dem på olika sätt!

Det handlar inte om att få dig eller folk i allmänhet att må dåligt. Det handlar om att om vi inte gör allt vi kan nu så är det väldigt snart för sent. Klotet överlever såklart även om vi inte skärper oss – men människan gör det inte.

Tips att lyssna på/läsa:

Lyssna på Johan Rockströms vinterprat från 1 jan. 2020 HÄR!

Läs hos Naturskyddsföreningen: Svar på vanliga påståenden om klimatkrisen – mycket klara svar.

Folkbildning Klimat har listat olika lösningar HÄR!

För att det är intressant läsning: Extinction Rebellions (en rörelse som startade i England) folder till de folkvalda: HÄR! – en pdf.

Det finns, naturligtvis, sidor där man kan läsa om hur klimatkrisen egentligen inte är en kris och att det inte alls är någon fara – men det är inte den åsikten vetenskapen till 99 % skriver under på – och jag väljer att lyssna på vetenskapen. Precis som Greta. Och David Attenborough.



Avslutar här med några rader ur Rockströms vinterprat i P1: 


Vi lever i en turbulent värld där populism, geopolitiskt maktspel, ekonomisk egoism, fördjupade orättvisor mellan de som har och de som inte har, samspelar och förstärks av de globala digitala motorvägarna som idag korsas som ett nystan över hela världen. Resultatet är främlingsfientlighet, instabilitet, konflikt, och global uppvärmning.
Ryggmärgsreflexen hos ledare i världen är att bygga nya fysiska elementala murar mot omvärlden. Precis när vi, mer än någonsin, behöver lita på varandra, och samarbeta närmare än någonsin för att tillsammans förvalta hela vår planet, så befinner vi oss i en all time low när det gäller vilja till samarbete. FN, när det behöver vara som starkast är som svagast.
Ibland känns den här trenden oundviklig och hopplös. Att vi så snabbt, abrupt trillar ner i populismens och misstänksamhetens era där klyftorna fördjupas. Och vi tenderar att fastna i denna negativa spiral. Hur digital teknologi används för att manipulera demokratiska val i USA och Storbritannien, och hur mörka digitala krafter används för att sprida osäkerhet om global uppvärmning och miljöförstörelse. Hur vi driver mot en Orwellskt storebrorvärld där lögn trasar sönder sanningen. Nej, vi måste vända den här obehagliga trenden. Vi måste få den digitala revolutionen vi befinner oss i att arbeta för demokrati rättvisa och hållbarhet. Inte emot den. Här anser jag att vi har varit, och är, alldeles för naiva. Vi tror att sanning och goda krafter vinner i längden, att förnuft och grundläggande mänskliga värden segrar till slut. Tyvärr räcker det inte. Vi befinner oss mitt i ett globalt krig om makt, stora onda krafter som medvetet fortsätter att manipulera, och som gör allt för att hålla oss kvar i ett svart Status quo. Här finns krafter inom kol och oljeindustrin och tunga ekonomiska intressen som agerar resolut för att bromsa omställningen till en hållbar fossilfri värld. Jag säger bromsa, för omställningen har inte bara börjar den är oundviklig. Vi kommer att lämna den fossila eran bakom oss. Frågan är inte om vi blir fossilfria, frågan är om det kommer att ske fort nog. Och nu måste goda krafter resa sig och svepa världen med bombmattor av sanning, lösningar och visa upp vinsterna i en omställning till en hållbar värld. Vi behöver ett exponentiellt korståg för vår framtid på jorden - och de goda riddarna finns där ute och vi har lösningarna - vi har bevisen att dom är bättre och mer attraktiva för lönsamhet, ekonomi och livskvalitet. Vi sitter på alla jokrar och ändå går inte matchen särskilt bra. Det visar bara vilka onda krafter vi står inför. Det är viktigt att komma ihåg att precis på samma sätt som att saker kan gå fel väldigt fort, kan det gå rätt väldigt fort.



”Meh, jag orkar inte höra mer nu …”



När vi pratar om klimatkrisen händer det, allt som oftast, att många av oss går i försvar. Vi vet alla att vi skulle kunna göra mer för klimatet – och många av oss tror att det inte kan bli bättre bara för att en själv, som individ, inte gör ALLT (hello klimatångesten). 

Men, förutsättningarna fattas oss på många områden. Områden som bara de stora ekonomiska makterna kan göra något åt. 

Så blir vi handlingsförlamade och glömmer att allt vi gör är bättre än inget och, inte minst, vår möjlighet att påverka. Det är ju lätt att skylla på marknaden – för att det är den som styr. Visst. Men utan sina kunder kan den inte det. Och. Vilka. Är. Det? 

Precis.Vi.

I samtalet med en av ”mina” ungdomar kom blogginläggets titel som en suckande kommentar. För att det kändes hopplöst. Vi kan alla, åtminstone tidvis, känna igen oss i den kommentaren.

Men det är inte hopplöst.

Det finns många positiva krafter som GÖR och inger hopp så att vi också kan orka GÖRA. Tack och lov.

Det är lätt att tänka att ju mer jag läser om klimatkrisen desto svartare kommer framtiden kännas. Desto mer hopplös. Men så behöver det inte alls vara.
Jo, kanske, om man bara läser larmrapporterna och slutar där – ja, då kommer det naturligtvis att kännas så.
Men om man verkligen gör sig ”besväret” att läsa mängder – så börjar man snart ana de positiva rörelsernas goda anda. Det finns många, många rörelser, företag. personer, föreningar (you name it) som jobbar hoppfullt. Informerar. Inspirerar.

Det händer allt för ofta att vi inte tar till oss stora företags goda samarbeten med ”vanligt” folk som hoppfulla input i debatten – för att vi avfärdar dem med tanken att de ändå bara gör det för att tjäna pengar.

Vad förväntar vi oss? Altruism? Av företag? I en värld byggd på ekonomi?

Kanske behöver vi se alla positiva steg för vad de är; steg i rätt riktning.

Här förmedlar jag dig nu lite hopp genom att länka en film som är ett samarbete mellan REI Co-op (en firma som säljer allt du behöver för att vistas i naturen - en firma vars butiker har stängt på Black Friday, bara det) och Wyn Wiley aka Pattie Gonia, en klimataktivist vars alter ego är en fotvandrande (hiking) drag queen.

Filmen, Dear Mother Nature handlar om skapandet av en inspirerande film för hur vi måste rädda Moder Jord och, just i den här filmen, specifikt hur vi måste sluta med engångplast (ett ord som har 56 800 hits på Google men inte finns som rättstavat ord i Word); Everything to Lose



“Your voice, your action, has power.” 
Du har betydelse för mänskligheten. Tveklöst!



För dig som vill se den färdiga inspirationsfilmen först lägger jag den längre ned!














lördag 18 januari 2020

En vacker bok


 är en fantastiskt vacker bok, i både text och illustration. 
Varmt rekommenderad!

















Se fler av hans underbara illustrationer 
Instagram och på hans hemsida!







söndag 12 januari 2020

God fortsättning!



Till för inte alls så länge sedan kunde jag se på livsstilsklipp/läsa inlägg från mina favoriter och samtidigt som jag njöt känna att det fanns så mycket jag själv inte hittat – en längtan efter... vad?

Det var, förstår jag nu, en längtan som kom sig av att inte själv ha hittat hem.

Vi har flyttat. Igen. Vi flyttade från hus till lägenhet för ca två och ett halvt år sedan. I november förra året flyttade vi igen – till en annan lägenhet.

Många tycker nog att det var mer än lovligt galet. Vi bodde nämligen på markplan (på ena sidan lägenheten – den som räknades: ingången) – vilket kan anses vara mer än bra för ett par som, helt klart, är på gammelsidan om 50. Men, v
i bor nu på vad som räknas som fjärde våningen. Tre trappor utan hiss. 

Trivsel.

Vi har en granne under oss men inga grannar vägg i vägg eller ovanför oss. Vi har 2.75 m i tak i köket (olika takhöjd i alla rum – köket har högst). Utsikt över hustaken och en glimt av havet nu när träden är utan löv. Det knarrar i golvet på vissa ställen och när det regnar smattrar det på små halvtak över våra höga fönster.

Det är roligt att laga mat. Mysigt att städa. Underbart att sitta i köket och läsa tidningen – med radion på och brinnande ljus, oavsett tid på dygnet. Det blir fler och fler gröna växter i våra enorma fönster! Jag kan göra mig en stor kopp te och sätta mig på barstolen i vid köksfönstret, med sockklädda fötter på det gamla elementet …


Jag är hemma.










tisdag 24 september 2019

Spänning i livet


En del utövar extremsport.

Vi ska flyttar till Tre Trappor Utan Hiss.

Adrenalinkickarnas tid är när.












onsdag 18 september 2019

Duger?


Mer och mer läser jag om kroppspositivism; om hur det är dags att prat om att alla ser ut som de ser ut - utan värderingar. Hurra!

Jo, jag hör en del av er redan; Men Hälsan då? Det är inte bra att vara för tjock/smal. Så nu ska jag berätta något revolutionerande för er som tänker så: 

Det finns inte en enda tjock eller tunn människa som inte vet att hen är tjock eller tunn - som inte vet att hen borde vara x antal kilon lättare eller tyngre. Men; en skammad tjock människa kommer inte bli smalare för det (om en tjock människa får "onda ögat" på gymmet kan man ju undra vad de människorna tänker att gymmet är till för) och en alldeles för tunn person som strävar efter att gå upp i vikt behöver inte få höra hur alla andra önskar att "jag också kunde vara så smal - hur gör du?". 

Not: jo, TJOCK. För tjock beskriver hur någon/något ser ut eller är. Det ligger egentligen ingen värdering alls i ordet tjock. Någonstans genom åren har tjock blivit lika med ful "Hen är ju rätt söt, fast hen är tjock". *suckar djupt* 

Om en människa får vara som hen är så mår hen bra och då kanske det till exempel blir så här, hör och häpna;
en tjock människa börjar kanske tycka om sig själv, orka tänka positiva tankar om sig själv och då får lättare att göra valen (som att gå på gymmet, beställa salladen på restaurangen, gå den extra promenade, dansa loss på dansgolvet mm ... älska sig själv, helt enkelt) som gör att hen går ner i vikt.


Nästan raketvetenskap. Eller inte.

Men, det där med att alla duger, hörrni. Duger? Är inte det att säga att man är ok FASTÄN egentligen inte. Kan vi inte bara vara som vi är? Kanske till och med den bästa Just Den Individen vi var och än är? 


Kan vi inte bara sluta jämföra oss?










Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...