måndag 8 april 2013

Tacksamhet ... och lite vågat ...



1383 – 1402


Avbrott i rutinerna; påsklov
koncentration
lyxig fisksoppa i matlådan
solen som sken in genom kyrkporten och nästan ända fram till altaret – halv 8 på kvällen
Uppstånden – sannerligen
goda unga ledare som kommer med på läger
snödroppar i gräsmattan
gula tulpaner p köksbordet (ja, i en vas då förstås)
duvornas kuttrande i närheten
fotopromenad i solnedgången – stilla och vackert
en trevlig förfrågan
En vår-ren Angus som skiner i kapp med solen (Angus är min bil)
Fika på Björsells
räkmacka
att helt plötsligt kunna kliva av stresståget och ta en paus …
… att förstå att jag inte behöver kliva på tåget igen – jag kommer fram ändå
Stunden innan man börjar på en ny bok
En ny, läderombunden, vacker, anteckningsbok – som en början på något nytt. En nyårskänsla.
Svallvågor




... och annat vågat;


Det är bra att fundera på det här med hur vi interagerar med andra människor.
Ofta gör vi det med den inbillade förförståelsen att andra är som vi själva är. Därför blir det så ofta fel. Tänk om vi vågade vara lite mer nyfikna på varandra. Kanske skulle vi verka aningens naiva och lite dumma – men tänk så ofarliga vi skulle te oss då. Vi skulle kanske till och med våga tycka bra om varandra?

Vi borde nog vara mer nyfikna på andra än fundera på vad andra tycker om oss. För det gör de nog inte. I alla fall Inte alls så mycket som vi tror. För mest de funderar nog i sin tur på vad andra tycker om dem, det vill säga; vad vi tycker om dem.  

Det är komplicerat att vara människa!


“We have to continually be jumping off cliffs and 

developing our wings on the way down.”

― Kurt Vonnegut


V som i VÅR - eller vågor!




9 kommentarer:

  1. Känner mig lite vår(?)deppig och har tappat lusten för det mesta! När jag läser dig så känns det som om du vet hur man ska få ögat över horisonten. Några tips i all enkelhet??

    SvaraRadera
    Svar
    1. I all enkelhet tänker jag spontant att det faktiskt är så ibland. Man är inte alltid på topp. Men vi (samhället? Människan? Modet?) har gjort det till något dåligt. Att vara deppig, är det inte ganska naturligt att bli det ibland? Jag tror inte det är farligt. Naturligt är nog mer sant. Och det går över. Oftast. Annars får man ta i det.
      Mest mår man nog dåligt över att man borde vara glad men inte orkar vara det?
      Så, vila i att det går över och att det är som det är just nu och att det är naturligt och inte farligt?
      Med vänlig hälsning, i all enkelhet,från en icke alltid på topp Eva

      Radera
  2. Kul att du också döper din bil! Så du har en liten skotte hemma hos dig;-) Jag har en Tintin på parkeringsplatsen och den är så skitig att jag fick veva ner sidorutorna i helgen. Det borde finnas vattenspolning på sidorna också...

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att läsa en helt annan typ av blogg än jag är van vid. Din dikt är så levande och tillsammans med den sista när bilden på vattnets vågor kommer känslorna fram ännu starkare. Tack Eva för du vill medverka i min utmaning!

    SvaraRadera
  4. Gillar dina funderingar! Vi människor borde vara mera nyfikna på varandra. Öppna hjärtat för folk och inte vara så himla rädda för vad folk tänker och tycker. Alla ser till sig själv först, men om vi kan bli bättre att släppa in folk i våra liv skulle nog mycket av våran jante lag försvinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just så :) Hurra för din kloka kommentar!

      Radera
  5. Mycket bra och kloka tankar och tror att du har rätt i dina tankar i mångt och mycket. Jag försöker att förstå men det går inte alltid. Sedan försöker jag tänka varför, för det finns oftast ett varför. Men ... det går inte alltid heller, däremot tror jag att jag är ganska bra på att ha "överseende" och inte döma människor alltför lätt, eller? Vet inte om det bara är vad jag vill tro om mig själv eller om det är en början på ännu mer förståelse. Inne på den rätta vägen, kanske.

    Min söner brukar säga att jag är så nyfiken på alla ... =) Bra eller dåligt? Vem vet.

    SvaraRadera