Varför skriker vi när vi är arga? En legend.

En helig man var på en pilgrimsvandring tillsammans med några av sina lärjungar när de vid en rastplats gick förbi en familj som skrek på varandra i ilska.

Den helige mannen vände sig till sina lärjungar och frågade:
Varför skriker människor som är arga på varandra?

Lärjungarna tänkte en stund. Sedan sa den ene av dem: För att vi tappar fattningen när vi blir arga.

Men, varför skrika så när den andre ändå är precis bredvid en? Man kan väl lika gärna säga vad man har att säga på ett mjukt sätt, frågade den helige mannen.

Lärjungarna försökte att förstå människan natur för att förklara detta – men till slut fick ändå den helige mannen förklara.

När två människor är arga på varandra kommer deras hjärtan ifrån varandra. För att överbrygga det ovana avståndet måste de skrika för att höra varandra. Ju argare de är, desto starkare kommer de behöva skrika för att nå varandra med det de vill ha sagt.

Vad händer när två människor blir kära i varandra? De skriker inte. Istället talar de mjukt till varandra – för deras hjärtan är så nära. Avstånd finns inte, eller är väldigt litet.

Den helige mannen fortsatte; När kärleken djupnar, vad händer då? De talar inte, de viskar till varandra – till slut kanske de inte ens behöver det. Det kan räcka med en blick, en rörelse, för att de ska förstå varandra. Så nära kan människor komma varandra när det finns kärlek mellan dem.

Han tittade på sina lärjungar och sade:
Så när ni grälar, låt inte era hjärtan dra sig ifrån varandra. Säg inte ord som skapar distans. En dag kanske avståndet blir så stort att ni inte hittar tillbaka till varandra.