"Du och jag ... Ja, du och jag!"

Ordlös Lördag
Monokrom

Rumi

Både bokstavligt och bildligt ...

... är jag tacksam för alla de ljusglimtar som orkar lysa upp januari!

Torsdagstema
I Like #130

Det enda jag kan tänka på just nu

Tittar in hos alla mina favoritbloggare imorgon istället *gäsp*

   

Kloka ord

”När vi börjar att bli alltför imponerade av resultatet av vårt arbete, har vi långsamt kommit till den felaktiga övertygelsen att livet är en stor resultattavla där någon listat punkter för att mäta vårt värde. Och innan vi är fullt medvetna om det, har vi sålt vår själ till de många betygsgivarna. Det betyder att vi inte bara är i världen, men också av världen. Då blir vi vad världen gör oss. Vi är intelligenta för att någon ger oss höga betyg. Vi är till hjälp för att någon säger tack. Vi är sympatiska för att någon tycker om oss. Och vi är viktiga för att någon anser oss oumbärlig. Kort sagt, vi är värdefulla för att vi har framgångar. Och ju mer vi låter våra prestationer - resultaten av våra handlingar - bli kriterier för vår självkänsla, desto mer kommer vi att gå på våra mentala och andliga tår, aldrig säkra på om vi kommer att kunna leva upp till de förväntningarna vi skapade med våra senaste framgångar. I många människors liv, finns det ett nästan diaboliskt mönster där oron växer i takt med deras framgångar. Denna mörka makt har drivit många ... till självförstörelse.”

 Henri J.M. Nouwen

Inte enkelt - inte enkelt alls

Vare sig vi vill erkänna det eller inte, så lever vi ett samhälle där vi, mestadels, inte anses ha något värde om vi inte presterar, på ett eller annat sätt. 

Vi mäter själva det värdet genom andra människors respons på vad vi säger eller gör. 
Vi har till och med svårt att ta emot komplimanger utan att trassla in oss i en härva av anledningar till varför vi inte ens borde ha fått komplimangen i första hand.

Ja, visst hårdrar jag det. Men det förminskar inte det faktum att många lever livet just så hårdraget. Andra gör det till del – visst känner vi igen oss?

Jag följer Humans of New York, en killes foton och miniberättelser. Där sa en tjej så här:

"Regardless of what you think about religion, it provides a space for people to reflect on how small we are. Now that religion is being increasingly phased out of society, people have to take it upon themselves to reflect on humanity's place in the universe. Even if that just means zooming out on Google Maps, until you get smaller, and smaller, and smaller."

Och det slog mig att det ofta är så vi gör. För att få perspektiv pratar vi om att vi måste inse hur små vi är i det stora hela. Ok. Det är ju inte helt fel. Och det är inte alls svårt att förstå varför vi tänker så. Tanken att mänskligheten kommit dit den har och världen blivit så hård är att vi har stora, hårda egon, och att världen handlar mycket om den egna överlevnaden … I citatet här ovan säger tjejen att det är det religionen också handlar om. Och kanske är det så för många. 

Men, för mig, och många andra, är det långt ifrån hela sanningen.

I mitt jobb har jag nöjet att få berätta för unga (och för den del även äldre) människor att de är skapade fina och värdefulla – och berätta om hur viktiga de är, var och en. Och att vi, allihop, tillsammans kan utföra underverk och att vi oavsett hur ensamma vi känner oss aldrig är det.

Många vuxna sätter sig och analyserar ihjäl det jag just nu skrev – men barn växer i det. De förstår att stanna upp och sträcka på sig. De har, oftast, ett naturligt ”jag är så bra”-tänk J ett jag-är-så-bra-tänk utan att de är så bra för att någon annan är sämre på något sätt. De kan mycket väl tänka sig att ”jag är bäst, och det är du också”!

Vi får inte fastna vid hur små vi är i universum. Vi måste också komma ihåg att just vi faktiskt finns här och att vi bidrar till vår omvärld. Att vi är viktiga. Bara genom vår attityd, vår närvaro. Vi är en del av det stora hela.

Tänk att det finns en livsvilja som vill dig. Som vill livet – och tänk att det, just bara det, räcker. Nu behöver du bara göra ditt bästa; be andra om hjälp, andas, förundras, leda, längta ... bara du kan var den bästa du.

Nej. Jag vet att det inte är så enkelt. Vad är någonsin så enkelt? Men det gör det inte mindre sant.

Det gör det absolut inte mindre sant!

Please, don't be "most people"

“Most people do not listen

with the intent

to understand;

they listen

with the intent

to reply.”

- Stephen Covey 

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan.

Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :) Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

2231 – 2255

Varm nyponsoppa med mandelbiskvier och fluffig grädde

kloka femteklassare på studiebesök

naturligt samtal om döden

ohämmad nyfikenhet när den är som bäst

solen som skiner på snön så den glittrar

bokklubbsträff

sambon som åker en extra tur från jobbet och hem för att leverera en propp

kontakt

gudstjänstglädje

att få inviga våra nya, fantastiska, nattvardskärl

axel mot axel

en ekonomisk lättnad

medarbetarskap – enad i sak

fotouppdrag

att ens fundera på att ställa ut foton

en puss, bara sådär

samförstånd

födelsedagsplaner – lugna och överkomliga

en promenad i pulvrig snö

djurspår

upptäckter

ännu en bra bok

tystnad

fantastiska människor: ex. Cliff Young

en vacker lista av fruktansvärd anledning: 36 Things To Do For Those In Grief

Att ha (och/eller få) pippi på foto?

I helgen var det fågelräknarhelg - men vi räknade inte.

Vi bara njöt av sällskapet!

To Kill A Mockingbird av Harper Lee

To Kill A Mockingbird av Harper Lee

Det är inte förrän jag läst ut boken och spanat runt lite på vad andra tyckte som jag upptäcker att titeln översatts till ”Dödssynden” på svenska.  Min omedelbara känsla är att det är fel – hela berättelsen förlorar på det. Boken ramas in av uttrycket kring titelns härmtrast på ett sätt som inte går att beskriva i få ord men gav mig en extra läsupplevelse i slutet av hela berättelsen.

Bakpå den svenska pocketupplagan står det så här:

Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.När Harper Lees Dödssynden (To Kill a Mockingbird) kom ut 1960 i USA var det en händelse som skapade rubriker från kust till kust. Hennes berättelse om rasism och fördomsfullhet är, dessvärre, aktuell på många håll i världen fortfarande idag.

… och ungefär så står det som resumé på de flesta svenska upplagor.

Min amerikanska kopia har följande text på baksidan:

The unforgettable novel of a childhood in a sleepy Southern town and the crisis of conscience that rocked it, To Kill A Mockingbird became both an instant bestseller and a critical success when it was first published in 1960. It went on to win the Pulitzer Prize in 1961 and was later made into an Academy Award-winning film, also a classic. Compassionate, dramatic, and deeply moving, To Kill A Mockingbird takes readers to the roots of human behavior - to innocence and experience, kindness and cruelty, love and hatred, humor and pathos. Now with over 18 million copies in print and translated into forty languages, this regional story by a young Alabama woman claims universal appeal. Harper Lee always considered her book to be a simple love story. Today it is regarded as a masterpiece of American literature.

Den texten stämmer mer med min upplevelse. Men fortfarande inte ett ord om Boo Radley, inga lockande rader om Atticus, som för mig var bokens stora personligheter.

Jag skulle kunna berätta mer – men, nej, det gör jag inte. Är man en van bokläsare så är det här en bok man ska läsa. Men det går inte att locka med vad du skulle uppleva, vilka delar som skulle bli viktiga för dig, för den är komplex … upprörande, filosofisk, bekant i sin berättelse på många sätt och, kanske framför allt, på många sätt fortfarande aktuell.

Du kan köpa den som pocket. Här, här eller här … och på en massa andra ställen också förstås! Man kan säkert låna den på biblioteken också!

Fototriss - Kontraster

Den alltid så facinernade lågan

Ordlös Lördag

Hetta

Jordnära fortsättning på en helgbild

HÄR visade jag en bild över en glasyr på stengods som jag bara förr pladask för, helt enkelt.

Så här ser kalken och skålen ut!

Vi använder dem när vi firar nattvard tillsammans med våra ungdomar

Skönare, vackrare, mer jordnära än silver

Fredagstemat Människoskapelser #15

skapat av en härlig keramiker med livsglädje: Ewa

"Reklampaus"

Torsdagstema

I Like

Not entirely true - but still a nice thought!

”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur"

... eller inte "sturare" kanske ...

Tänk om de funkade ...

Skulle du ta ett då?

Citat: Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump 

Onsdagstema

Tänk Om

Jag önskar dig mod

Rädsla - något som står i vägen för insikten att du är oändligt värdefull!

"Mod är att göra motstånd mot skräck, att behärska rädsla 

- inte frånvaro av rädsla."

-  Mark Twain

Tisdagstema

Rädsla

Tacksamhet ... och ett underligt konstaterande

Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan.

Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :) Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

2193 – 2230

Glömsk busschaufför som kompenserar med glatt humör och tillmötesgående

trevliga yrkesmän

fototävlingsresultat som resulterade i en väldigt glad vinnare (inte jag ;) jag är glad ändå)

reflexer på vettiga gångtrafikanter

koffeinfritt kaffe

en skön kontorsstol

tillbaka i bokklubben

bra diskussioner kring det ofattbara s om är universum

kyrkorummet so m mötesplats

goda förlorare o tävlingssammanhang

sovande gruppdeltagare som vaknar på gott humör – även när de blir väckta ;)

mina extraljus på bilen

snabba harar

stickningen – terapi

ännu en bra bok: När gud var en kanin av Sarah Winman

den, återigen, undanstoppade julen

slumra i soffan

filmkväll med liv o glädje

stora små samtal

solen som tittar fram

värmen inomhus om vintern

fina födelsedagskort att skicka

dopinbjudan

återvinning

presentkort som bidrog

kaffeslöa i soffan med ny bok

matlagningsmaraton = frysen full med matlådor

god middag

fotoassistans ute i snön

vackra nattvardskärl i stengods

filtar

kladdkakor

dofter

mat till fåglarna ute

hackspettar

snöig tystnad

snöyra – sedd inifrån värmen och myset

Vackert!

Jag gick nära, nära, vackert stengods i helgen

Jag tror man kan bli kär i glasyr!

Äggstra närgången - Äggceptionellt vitt!

Filmkväll, ja!

Alla som ville (vilket faktiskt inte var alla) hade med sig eget godis. På plats fanns popcorn och några ostiga puffar, saft och pepparkakor.

Vi såg "Epic" - som nästan alla hade sett (vilket märktes på pratet efter halva filmen - då sockret satt in och myrorna kröp i kroppen på några så åskådare) - men alla tyckte var bra. Så klart! De goda vann!

I en scen pussas hjälten och hjältinnan :) Omedelbar reaktion, av de flesta; Äckelljuden ljöd HÖGT över filmens (som ändå var på fullt brass) *asgarv* 

Vill ni veta vad jag hade omkring mig när jag diskade? När filmen var slut och alla var sockerhöga? Se nedan, från 7.48 och 13 sekunder framåt ... sedan tar ni det gånger 10!

Det är fantastiskt att jobba med barn.

Och då är jag, faktiskt, inte ironisk.

Aj löv snö

Ordlös Lördag

Vitt

*vinkar till alla*

En tyst dag

En bok

Paus

.

.

.

Men nu så ska jag strax iväg på filmkväll :) 

Ett gäng med 9 - 12-åringar och popcorn, saft och massor med godis.

Jag åter kommer!

"20 things to say more often"

Hos oss får vi vällan bjuda på varmkorv istället för "corndog" - eller kaffe kanske ... 

Vad tycker du att vi borde säga oftare?

Mysterium

Onsdagstema
hitta på eget tema: känslor

Livet

Inga nyheter är goda nyheter. Men vad som är nyheter  är ju en definitionsfråga!

Min hjärna är idag (sedan igår kväll faktiskt - sömnen var drömfylld och packad med relaterade scener) upptagen med att fundera på hur olika vi uppfattar saker och ting - och hur vi, ofta, försöker förstå varandra - och får det helt om bakfoten!
Man kan inte säga annat än att det är spännande - vardagen, livet! 
Det är lätt att klaga över det ... men alternativet är ingen höjdare!

Nu; en balja kaffe, en dusch och sedan "på't igen"!

Ha en fantastisk tisdag!

Tacksamhet ... och nu är glada julen slut!

Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan.

Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :) Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

2169 – 2192

En hel röd dag i början a veckan för att förbereda för vardagen

två trevliga dagar med kollegor

upptäcka nytt

öppen spis

musik-

lekar

romantik

ny kunskap

vänlig gester

att välkomnas hem av marschaller (och sambon förstås ;))

återträff

Planering med god framförhållning (Lucia 2014)

husmanskost

trevlig kurs

snö

minusgrader

förenande bokglädje

Röde Orm –  en gammal bok som skal läsas på nytt

sås

färsk tidning i ”lådan” – helt oväntat

fotoredigering

solen som sken längs med grusvägen utanför fönstret

levande ljus

drömmar

Läs om Tjugondag Knut HÄR!

Så har det varit helg igen!

Idag vägrar jag skriva om snö!

 (där föll den, och nu kan jag ju; 1 - skriva järnet om snö eller 2 - låtsas som inget …)

Hur är det? Läser ni böcker? 

När jag var ung satt jag alltid med näsan i en bok – ja, inte bokstavligt, men ni förstår hur jag menar. Jag verkligen slukade böcker. 

Men så flyttade jag utomlands – fortfarande ung, märk väl – och böcker blev dyrare, samtidigt som ekonomin blev skralare. Jag blev mer selektiv. Skulle det spenderas pengar så skulle det ju inte vara på vad som helst.
Så gifte jag mig. Med någon som inte tyckte att jag skulle göra så mycket annat än ägna uppmärksamhet på, ja, gissa vem … och så kom barnen … och … Hela tiden såg jag mig som bokslukare – saknade det myckna läsandet.

Hur det nu är, så blir ovanor också vanor. Att inte läsa så mycket blev en vana. Men jag tänkte nog inte så mycket på det. 

Efter en herrans massa år flyttade hem till Sverige igen och fortsatte att inte läsa. Ett tag. Tills jag kom underfund med att det inte behöver kosta stora pengar längre och att min ekonomi faktiskt inte skulle knäckas av en bok mer då och då. Jag upptäckte att tid fanns. Jag tror att alla i min närhet tyckte det var bra om jag sysselsatte mig – och inte städade så frenetiskt, hade koll på dem, eller gnällde … jag vet inte, jag bara ponerar ;). Jag återupptäckte att det ju faktiskt är så himla skönt, roligt, fantastiskt, lugnande, upprörande och givande att läsa.

Nu är huset fyllt med böcker. Härligt!
Fullt? Men bibliotek då? Tänk på miljön!! … hör jag er ropa. Nja … bibliotek … halva grejen med böcker är att de kommer in i ens liv och vill stanna. Avsnitt, meningar, känslor och upplevelser som man måste kunna återkomma till bor i dessa böcker. Om de stod på biblioteket (och kanske t.o.m. blev utlånade då och då – och speciellt när jag skulle vilja återkomma till dem) … nej. Jag, försöker, kompensera det, och lite till, på andra miljövänliga sätt. Jag lovar!

Så. Vart vill jag komma med det här inlägget? Ingenstans, tror jag. Jo, kanske vill jag sjunga bokens lov. Hylla läsandet. Och till del bara jubla över mitt eget läsintresse. Det är så fantastiskt att läsa J

… och nu tillbaka till ”När gud var en kanin” av Sarah Winman.

“I think that I shall never see a poem lovely as a tree.”

“I think that I shall never see a poem lovely as a tree.” 
― Joyce Kilmer

Ordlös Lördag

Several shades of gray

I år fyller jag "det är ok att vara glömsk"!

Och då ska jag använda mig av den här ... som jag visserligen redan använt ett tag ...

... men i fortsättningen med pondus

Människoskapelser #13

Den här vintern behövs all hjälp ...

... för att minnas att allt inte är mörker!

I brist på snö som lyser upp så får vi sätta upp fler ljusslingor!

I Like #127

Avspark?

Knasigt ord på en roligt start på det nya jobb-året. Nåja, Kick-Off även kallad! 
Jo. Vi var iväg och förlustade oss i dagarna två allihop (så när som på en sjukling). Och trevligt hade vi. Hela tiden faktiskt! 
Men...
Borta bra men hemma bäst. Välkomnad med marschaller och färdigbryggt kaffe ( inte på samma ställe, men samtidigt ;)) samt stora kramen så kändes det utomordentligt gott att komma hem!

Nu har jag så många bloggar att kika in hos att jag tror jag sätter igång på en gång!