måndag 1 december 2014

Swenglish babbel about en bok: The Slow Regard of Silent Things


Originaltitel: The Slow Regard of Silent Things

Författare: Patrick Rothfuss
Översättare: Inte översatt
Utgiven: 2014-10
Förlag: Daw Books
ISBN:
9780756410438
Genre: Fantasy



Deep below the University, there is a dark place. Few people know of it: a broken web of ancient passageways and abandoned rooms. A young woman lives there, tucked among the sprawling tunnels of the Underthing, snug in the heart of this forgotten place.
Her name is Auri, and she is full of mysteries.

Patrick Rothfuss är en amerikansk fantasyförfattare som skrivit två böcker I en blivande trilogi om Kvothe; The name of the WInd och The Wise Mans Fear (De finns även på svenska, då uppdelade i två böcker vardera: Vindens namn 1 och 2 samt En vis mans fruktan del 1 och 2). Fantastiska böcker. Jag ser verkligen fram emot fortsättningen. Har vi tur blir det en trilogi i fyra delar (8 på svenska då?)!

The Slow Regard of Silent Things är en liten “sido-bok” till trilogin. Den handlar om Auri, en av karaktärerna i de andra böckerna.

The Slow Regard of Silent Things is a brief, bittersweet glimpse of Auri’s life, a small adventure all her own. At once joyous and haunting, this story offers a chance to see the world through Auri’s eyes. And it gives the reader a chance to learn things that only Auri knows....

Det skulle ha blivit en novell – men Auri hade mycket att berättas om sig och berättelsen växte. Patrick själv skriver om nervositeten i att ge ut den här boken. Den är inte som andra böcker. Den leder ingen vart. Den bara är. Man lär känna Auri. Lite.


Patrick lät en vän läsa den. Vi:
Vi said she liked it.
I told her I liked it too, but that didn’t change the fact that people expect certain things from a story. If people read this story looking for those things, they wouldn’t get them, they’d be dissatisfied. Disappointed. 

And Vi said something I hope she’ll forgive me for paraphrasing here without asking her first. She said, “Fuck those people. Those people get all the other stories in the world. Everyone writes stories for them. This story is for people like me. We deserve stories too.” 

That shut me up. Because she’s right. It might not be for everyone. But not every story has to be for everyone. Maybe this was just a story for people like me and Vi. People who are curious about Auri and the life she leads. People who are, perhaps, not entirely normal.

Auri bor under det universitet där Kvothe studerar. De är vänner. Inte så som vi skulle vara vänner – mer som en av oss skulle vara vän med en skygg rävunge som vill oss väl, men inte vill bli tam. I ”the underthing” har Auri kartlagt sin hemliga värld av, i övrigt, obesökta och bortglömda rum och korridorer. De har fått namn och karaktärer. Allt har sin plats - behöver vara just SÅ. Så det känns bra – så bra det går. Det betyder inte samma sak varje dag - men nästan.
Små ting, som att filten nuddar golvet får stora konsekvenser – oftast på Auris bekostnad. I filtens fall fick hon nu sova utan. Så bara var det tvunget att vara.

Skipping close, she saw a crystal had fallen from the chandelier to lay unbroken on the floor. It was a lucky thing, and brave. She picked it up and put it in the pocket that didn’t have the key inside. They would only fuss if they were put together.

Man förlorar sig i den här boken. Om man ger den tid. Den går inte att snabbläsa – men, å andra sidan, varför skulle man vilja.
Att få ta del av några dagar i Auris liv är lite om att beträda helig mark. Jag kom på mig själv att andas försiktigt under försiktiga stunder … 




Lyssna på Patrick när han läser ur sin egen bok!


Den finns att köpa HÄR, HÄR och HÄR. Man kan säkert låna den på biblioteken också.










3 kommentarer:

  1. Nope, inte den här heller. Sorry;-)

    SvaraRadera
  2. Så splittrad jag blir! Den låter otroligt intressant, men jag har svårt för att läsa långsamt... Men du ger den väldigt bra reklam!

    SvaraRadera
  3. Ska fundera på den. Kanske ingen bok jag väljer i första taget, men man måste överraska sig själv...men det får bli till jul, när det förhoppningsvis blir lite lugnare.
    Tack för dina boktips, du är min bokguide.
    /Kiki

    SvaraRadera