Igår såg vi ett program på TV där en av deltagarna berättade
om hur hon ärvt mammans livsfilosofi att man ska göra det bästa av sitt liv och
därmed leva varje dag till fullo – vilket innebar att hon hade sjutton järn i
elden och gillade utmaningar och när det hela tiden hände något.
Det skapade lite diskussion hemma i TV-soffan:
Varför är det så idag att ”göra det bästa med sitt liv” och ”leva
till fullo” är detsamma som att var engagerad i mängder av hobbys och sysslor,
gärna föreningar och klubbar eller välgörenheter? Nu menar jag inte att det är
dåligt att engagera sig på alla de sätt jag nämnt – absolut inte – men jag
undrar varför det bästa för någon inte kan vara det stillsamma? Eller, egentligen
undrar jag ju varför det inte är accepterat att det är det som är bäst för en
del av oss.
Mitt jobb innebär väldigt mycket interaktion med människor,
och det oftast i många långa timmar de dagar jag jobbar. Så när jag inte jobbar
väljer jag gärna att göra väldigt lite av det. En extrovert introvert, det är
jag det!
För egen del är det här inte ett problem. När folk undrar
vad jag gjort under helgen/semestern/ledigheten så svarar jag sant – vilket ofta
är; Ingenting speciellt – läst en bok, sett på film, gått en promenad. Allt det
ÄR ju något, men inte enligt den sociala normen (fy, vilket ord egentligen –
normen).
Men, säg nu att du är en person som verkligen köper att det som är att verkligen ”fånga dagen”, ”leva sitt liv/dagen till fullo”, är att göra saker hela tiden – fast du inte orkar - då är det här ju en riktigt jobbig fråga att få - för du kanske inte har gjort "tillräckligt".
Men, säg nu att du är en person som verkligen köper att det som är att verkligen ”fånga dagen”, ”leva sitt liv/dagen till fullo”, är att göra saker hela tiden – fast du inte orkar - då är det här ju en riktigt jobbig fråga att få - för du kanske inte har gjort "tillräckligt".
Då blir ju den här "fånga dagen- grejen" en enkel biljett rakt in i kaklet?
Att göra det bästa av sitt liv, att leva varje dag till
fullo, måste få vara individuellt. Ni vet det där ordet? Normen. Det är lätt att varje individ tror att de själva är normen som ska sättas på alla i omgivningen. Vilket många gör. Till kostnad av omgivningens hälsa, kanske.
Så nästa gång ni träffar på någon som gjort Ingenting när de
var lediga; säg inte saker som ”ja, man kan ju inte ha råd att göra något varje
ledighet kanske” eller ”ja, man måste kanske få vila ibland” eller ”mår ni bra”
eller ”själv var jag ute och sprang 7 Marathon och blablabla-gjorde-så-mycket-mer-än-du
så du kanske borde hänga med nästa gång istället för att göra Ingenting, man
måste ju leva, vet du”…
… jag försöker ju inte
få dig att sätta dig ner och göra ingenting?
Men det kanske mest beror på att jag inte vill ha sällskap ;)
Varannan söndag skriver Helena om Hållbar Livsstil på sin blogg och inbjuder oss andra att dela våra egna tankar kring samma tema. Se Helenas inlägg och länkar till flera HÄR!
Den där normen kan verkligen ge mig frustration. Håller verkligen med dig om att vad man mår bäst av måste få vara individuellt och utgå från det egna behovet. Och vi är så olika! Här är det precis tvärtom än för kvinnan i tv-programmet. Jag vill uppleva detaljerna och stanna i det en stund, inte rusa omkring. Kanske missar jag en massa måsten som normen säger att jag borde uppleva, men jag får så mycket annat istället som ger min vardag guldkant. Så glad jag är att du hakade på utmaningen. Din kloka tankar berikar. Ha en riktigt bra fortsättning på söndagen. Kram
SvaraRaderaHär håller jag 100 procent med dig! Vad är det för fel på att göra ingenting, att bara vara, lata sig, läsa, sola med mera. Denna hets med att hela tiden vara i rörelse och "uppleva" massor av saker måste ju faktiskt vara otroligt stressande. Det är ju ofta småbarnsföräldrar som vill så gärna engagera sig att barnen går på 100 aktiviteter både under veckorna plus på helgerna. Har aldrig förstått det. Å ordet norm står mig rakt upp i halsen. Vem bestämmer normen?
SvaraRaderaJag arbetar också med människor, och har folk och frågor omkring mig hela arbetsdagarna. När jag kommer hem är jag trött! På helgen kan jag känna att det är så skönt att inte behöva passa tider, svara på frågor, vara trevlig och serviceinriktad till 100 %. Att ta dagen som den kommer, vara ute i naturen, läsa, vila... Söndagar är en fantastiskt bra uppfinning! En hel dag som vi fått för att vila och samla kraft på.
SvaraRadera
SvaraRaderaAlltså fånga dagen betyder för mig att göra dagen till min oavsett om
jag fyller dagen med aktiviteter eller inte.... :-)
Kramen ♥
Jag lever just nu det stillsammaste av liv för att jag måste, men har alltid förespråkat att vila är det viktigaste som finns! Och jag älskar att vara ensam!
SvaraRaderaSå rätt du har i det du skriver. Att fånga dagen, att göra det bästa av dagen, det måste ju vara det bästa för just mig (dig i ditt fall). Varje enskild person vill ju få sin dag som den önskar. Sen om det är att vara engagerad i olika saker eller ligga och läsa en dag, det spelar ju ingen som helst roll så länge personen är nöjd med sin egen tillvaro. Jag har svårt att bara ligga still, men älskar att vara ute i naturen. Där får jag min återhämtning. Men skulle aldrig vilja jobba helt själv jämt, älskar att jobba med människor! Du gör helt rätt i att lyssna på din kropp! Ha en skön kväll!
SvaraRaderaIntressant.
SvaraRaderaKänner igen mig i att få vara ifred men älskar också när livet får vara späckat med t e x 7 marathon :-). Variation är min melodi...men jag ska tänka mig för innan jag kommenterar nån som faktiskt väljer "ingenting".
/Kiki
Jo men visst är det så. Vi människor är ju så olika och har olika förutsättningar. Själv älskar jag att göra massa sociala saker när jag är ledig och det beror nog mest på att jag är väldigt ensam i mitt jobb så när helgen kommer så är jag så "pratsugen". Men att leva livet till fullt kan för mig likaväl innebära att jag ligger i sängen med en god bok eller att jag engagerar mig socialt.
SvaraRaderaBra inlägg, bra tankar.
Fin vecka till dig
// Annie
Mycket bra skrivet! Tänkte precis samma efter att jag läst de första meningarna. Det med att "leva till fullo" betyder olika för olika personer, men inte enligt media och andra normer... man ska vara jätte social och umgås och vara glad osv osv. Jag också jobbar med människor och utan lugna helger skulle jag nog inte klara av att jobba.
SvaraRaderaJag tror varje människa måste hitta sin egen väg att gå. Jag har aldrig lidit av att vara ensam och har ofta fått höra....."Sitter du ensam nu igen?". Då måste man vara stark för att inte börja tvivla på sej själv.
SvaraRaderaDet är en lång väg att vandra för att först hitta sin egen väg och sen orka följa den.