I juni 2015 läste jag A Monster calls av Patrick Ness. Så här skrev jag då:
Det bästa jag läst på länge. Klassad som en barnbok i Sverige (9-12 år- och heter då ”Sju minuter över midnatt”) – men jag vet inte det jag. Kanske är barn av idag lite mer blasé när det kommer till skrämmande berättelser – man jag hade nog inte klarat av att ta till mig de fina undertonerna och allt boken säger (utan att säga det högt), när jag var 9, utan hade nog mest blivit rädd för det där monstret. Men, nu läste jag ju den i år – och jag är mycket äldre. Jag slukade den (inte bokstavligt). Den berörde. Den stannade kvar. En klar 5:a.
Nu ska den bli film:
Berättarrösten i trailern irriterar mig - men den ska väl låta "monstrig"!
Kanske är den inte med när filmen väl är gjord ;)
Kanske är den inte med när filmen väl är gjord ;)
Kinkig? Jag? Jajamen! Speciellt när en bok jag tycker mycket om ska bli film.
Nu har jag gjort något jag inte gillar. jag har sett filmen först och läser boken nu. To kill a mockingbird av Harper Lee. Filmen spelades in 1963 och är i svartvitt, finns på Netflix. Otroligt bra! Men det brukar inte vara bra att se filmen först och läsa boken sedan...... Återstår att se. Ska lägga sin titel på minnet.
SvaraRaderaDin titel , skulle det stå.
SvaraRaderaTur att jag läste Gärdsmygens kommentar, för "To kill a mockingbird" har jag faktiskt läst för länge sedan. Nu kan jag åtminstone "räta upp" mig lite från ställningen som frågetecken;-)
SvaraRaderaDen kanske man skulle läsa nu när man är rejält vuxen :)
SvaraRaderaFin söndagskväll till dig !
Mmm, det där kan bli något riktigt bra.
SvaraRadera/kiki