John och Molly lämnar livet i staden för att med blod, svett och tårar försöka förvandla 80 hektar av förorenad död mark till ett blomstrande ekologiskt jordbruk. Det verkar omöjligt. Men med ständigt nya växter och djur lyckas de mot alla odds skapa ett mikrokosmos i skön harmoni. Som snabbt förvandlas till totalt kaos. En lika dramatisk som hjärtevärmande berättelse om att trotsa den moderna livsstilen och leva nära djur och natur. Amerikansk dokumentär från 2018 av John Chester. Originalets titel: The biggest little farm.
Och nu tipsar jag er.
Ett film som visar på hur allt, alltid, hänger ihop.
Jag vet inte hur det skulle ha kunnat gå till, men någon av er KAN ju ha
missat Joaquin Phoenix's fantastiska tacktal på årets Oscarsgala!
DET går INTE för sig!
"I’m full of so much gratitude now. I do not feel elevated above any of my fellow nominees or anyone in this room, because we share the same love – that’s the love of film. And this form of expression has given me the most extraordinary life. I don’t know where I’d be without it.
But I think the greatest gift that it’s given me, and many people in [this industry] is the opportunity to use our voice for the voiceless. I’ve been thinking about some of the distressing issues that we’ve been facing collectively. I think at times we feel or are made to feel that we champion different causes. But for me, I see commonality.
I think, whether we’re talking about gender inequality or racism or queer rights or indigenous rights or animal rights, we’re talking about the fight against injustice.
We’re talking about the fight against the belief that one nation, one people, one race, one gender, one species, has the right to dominate, control and use another with impunity.
I think we’ve become very disconnected from the natural world. Many of us, what we are guilty os is an egocentric world view - the belief that we’re the center of the universe. We go into the natural world and we plunder it for its resources. We feel entitled to artificially inseminate a cow, and when she gives birth we steal her baby, even though her cries of anguish are unmistakable and then we take her milk that’s intended for her calf and we put it in our coffee and our cereal.
We fear the idea of personal change, because we think that we need to sacrifice something; to give something up. But human beings at our best are so inventive and creative, and ingenious. And I think that when we use love and compassion as our guiding principles, we can create, develop and implement systems of change that are beneficial to all sentient beings and the environment.
Now, I've been a scoundrel all my life. I’ve been selfish. I’ve been cruel at times, hard to work with, and I’m grateful that so many of you in this room have given me a second chance.I think that’s when we’re at our best: when we support each other. Not when we cancel each other out for our past mistakes, but when we help each other to grow. When we educate each other; when we guide each other to redemption. That is the best of humanity.
When he was 17, my brother [River] wrote this lyric. He said:
“run to the rescue with love and peace will follow.”
Jag hade tagit bort kommentarsmöjligheterna på mitt tidigare inlägg – men det kom en kommentar ändå … och jag väljer att svara på den här, bit för bit (och till det här inlägget lämnar jag kommentarsfältet öppet). Klimatkrisen har ju varit på nästan allas läppar i några år nu. Det räcker med att lyssna på Greta och David Attenborough. Det är bara det att det faktiskt blir för mycket.
Nej, det räcker inte med att lyssna på Greta och David Attenborough (dokumentären med dem ligger på SVT ligger på SVT play t.o.m. 14 april,HÄR!för den som vill veta vad de säger). Vi måste också lyssna på de som på enkla sätt talar om vad vi lekmän kan göra och lyssna och se på de som föregår med gott exempel i vardagen. En person kan inte vända skeppet Klimatkrisen ensam, men många tillsammans kan – speciellt om vi samtidigt som gör vårt bästa hemma även sätter tryck på politiker/butiker/företag. Blir det för mycket? Kanske för att det är jobbigt att lyssna till - kraven kanske blir tunga. Men det är ju för att vi bevisligen inte lyssnar så att vi lär som det tydligen behövs.
Tror nog de flesta gör så gott de kan, privatpersoner, kommuner osv. Förutom den amerikanska presidenten som stoppar huvudet i sanden är jag övertygad om att de flesta länder/regeringar även de gör så gott de kan.
Många gör något. Ytterst få gör så gott de kan. Väldigt många gör alldeles för lite. Hos individen är två anledningar störst: okunskap och bekvämlighet – och det klimatkrisen är ett problem som är så stort att det känns övermäktigt för många. Om inte T*ump skärper sig, varför ska jag? Länder/regeringar gör långt ifrån så gott de kan. Money is King. Även i Sverige ska vi ”köpa oss ur svackan” när ekonomin går dåligt. Världsekonomin är den stora boven (rekommenderar en av P1's vinterpratare längre ner som är SÅ bra och förklarande kring detta).
Klimatkrisen har ju nästan blivit en "trend". Och de som inte följer den anses som totalt "ute", och det vill nog ingen vara.
Det måste bli mer än en trend. Det måste bli vår nya livsstil att spara på klotet. Bara i Sverige lever vi som om vi hade 4 jordklots resurservarje år. I Sverige. Alla på jorden, sammanlagt, lever som om vi hade 1,7 jordklot. De som inte följer ”trenden” är med och ser till att mänskligheten i framtiden är ”Ute”
Man kan ju inte sluta konsumera heller. Äta bör man, annars dör man... Visst kan man skippa olika plastpåsar, men ger mig ett hygieniskt alternativ först då. Plastförpackningar skulle man också kunna avvara, om det så kallade vätsketåliga pappersförpackningarna skulle hålla mera än en dag.
Sluta konsumera helt kan vi naturligtvis inte. Men vi kan sätta tryck på våra butiker att ha mer plastfritt/närodlat/ekologiskt i sitt sortiment – vi kan ha med egna påsar (gärna återanvändbara i tyg) när vi handlar frukt och annat i lösvikt (där alternativen finns) – vi kan låta bli att handla onödigt och ogenomtänkt. När det gäller prylar måste vi lära oss att återanvända och att, alternativt, vara nöjd med det vi har.
Det eviga tjatet om vad gemene man ska/borde/måste göra. Jag gör det gärna, men ge mig förutsättningarna först.
Klart det ”tjatas”. Det är allvarligt. Och vi lyssnar ju inte som vi borde. Många av förutsättningarna finns redan. Det gäller att vilja och vara tillräckligt nyfiken för att leta reda på alternativen. För förutsättningar som fattas - ja, se ovan svar: typ: vi får hjälpa till att skapa dem på olika sätt!
Det handlar inte om att få dig eller folk i allmänhet att må dåligt. Det handlar om att om vi inte gör allt vi kan nu så är det väldigt snart för sent. Klotet överlever såklart även om vi inte skärper oss – men människan gör det inte.
Tips att lyssna på/läsa:
Lyssna på Johan Rockströms vinterprat från 1 jan. 2020 HÄR!
Folkbildning Klimat har listat olika lösningar HÄR!
För att det är intressant läsning: Extinction Rebellions (en rörelse som startade i England) folder till de folkvalda:HÄR!– en pdf.
Det finns, naturligtvis, sidor där man kan läsa om hur klimatkrisen egentligen inte är en kris och att det inte alls är någon fara – men det är inte den åsikten vetenskapen till 99 % skriver under på – och jag väljer att lyssna på vetenskapen. Precis som Greta. Och David Attenborough.
Avslutar här med några rader ur Rockströms vinterprat i P1:
Vi lever i en turbulent värld där populism, geopolitiskt maktspel, ekonomisk egoism, fördjupade orättvisor mellan de som har och de som inte har, samspelar och förstärks av de globala digitala motorvägarna som idag korsas som ett nystan över hela världen. Resultatet är främlingsfientlighet, instabilitet, konflikt, och global uppvärmning.
Ryggmärgsreflexen hos ledare i världen är att bygga nya fysiska elementala murar mot omvärlden. Precis när vi, mer än någonsin, behöver lita på varandra, och samarbeta närmare än någonsin för att tillsammans förvalta hela vår planet, så befinner vi oss i en all time low när det gäller vilja till samarbete. FN, när det behöver vara som starkast är som svagast.
Ibland känns den här trenden oundviklig och hopplös. Att vi så snabbt, abrupt trillar ner i populismens och misstänksamhetens era där klyftorna fördjupas. Och vi tenderar att fastna i denna negativa spiral. Hur digital teknologi används för att manipulera demokratiska val i USA och Storbritannien, och hur mörka digitala krafter används för att sprida osäkerhet om global uppvärmning och miljöförstörelse. Hur vi driver mot en Orwellskt storebrorvärld där lögn trasar sönder sanningen. Nej, vi måste vända den här obehagliga trenden. Vi måste få den digitala revolutionen vi befinner oss i att arbeta för demokrati rättvisa och hållbarhet. Inte emot den. Här anser jag att vi har varit, och är, alldeles för naiva. Vi tror att sanning och goda krafter vinner i längden, att förnuft och grundläggande mänskliga värden segrar till slut. Tyvärr räcker det inte. Vi befinner oss mitt i ett globalt krig om makt, stora onda krafter som medvetet fortsätter att manipulera, och som gör allt för att hålla oss kvar i ett svart Status quo. Här finns krafter inom kol och oljeindustrin och tunga ekonomiska intressen som agerar resolut för att bromsa omställningen till en hållbar fossilfri värld. Jag säger bromsa, för omställningen har inte bara börjar den är oundviklig. Vi kommer att lämna den fossila eran bakom oss. Frågan är inte om vi blir fossilfria, frågan är om det kommer att ske fort nog. Och nu måste goda krafter resa sig och svepa världen med bombmattor av sanning, lösningar och visa upp vinsterna i en omställning till en hållbar värld. Vi behöver ett exponentiellt korståg för vår framtid på jorden - och de goda riddarna finns där ute och vi har lösningarna - vi har bevisen att dom är bättre och mer attraktiva för lönsamhet, ekonomi och livskvalitet. Vi sitter på alla jokrar och ändå går inte matchen särskilt bra. Det visar bara vilka onda krafter vi står inför. Det är viktigt att komma ihåg att precis på samma sätt som att saker kan gå fel väldigt fort, kan det gå rätt väldigt fort.
När vi pratar om klimatkrisen händer det, allt som oftast, att många av oss går i försvar. Vi vet alla att vi skulle kunna göra mer för klimatet – och många av oss tror att det inte kan bli bättre bara för att en själv, som individ, inte gör ALLT (hello klimatångesten).
Men, förutsättningarna fattas oss på många områden. Områden som bara de stora ekonomiska makterna kan göra något åt. Så blir vi handlingsförlamade och glömmer att allt vi gör är bättre än inget och, inte minst, vår möjlighet att påverka. Det är ju lätt att skylla på marknaden – för att det är den som styr. Visst. Men utan sina kunder kan den inte det. Och. Vilka. Är. Det? Precis.Vi.
I samtalet med en av ”mina” ungdomar kom blogginläggets titel som en suckande kommentar. För att det kändes hopplöst. Vi kan alla, åtminstone tidvis, känna igen oss i den kommentaren.
Men det är inte hopplöst.
Det finns många positiva krafter som GÖR och inger hopp så att vi också kan orka GÖRA. Tack och lov.
Det är lätt att tänka att ju mer jag läser om klimatkrisen desto svartare kommer framtiden kännas. Desto mer hopplös. Men så behöver det inte alls vara. Jo, kanske, om man bara läser larmrapporterna och slutar där – ja, då kommer det naturligtvis att kännas så. Men om man verkligen gör sig ”besväret” att läsa mängder – så börjar man snart ana de positiva rörelsernas goda anda. Det finns många, många rörelser, företag. personer, föreningar (you name it) som jobbar hoppfullt. Informerar. Inspirerar.
Det händer allt för ofta att vi inte tar till oss stora företags goda samarbeten med ”vanligt” folk som hoppfulla input i debatten – för att vi avfärdar dem med tanken att de ändå bara gör det för att tjäna pengar.
Vad förväntar vi oss? Altruism? Av företag? I en värld byggd på ekonomi?
Kanske behöver vi se alla positiva steg för vad de är; steg i rätt riktning.
Här förmedlar jag dig nu lite hopp genom att länka en film som är ett samarbete mellanREI Co-op (en firma som säljer allt du behöver för att vistas i naturen - en firma vars butiker har stängt på Black Friday, bara det) och Wyn Wiley aka Pattie Gonia, en klimataktivist vars alter ego är en fotvandrande (hiking) drag queen.
Filmen, Dear Mother Nature handlar om skapandet av en inspirerande film för hur vi måste rädda Moder Jord och, just i den här filmen, specifikt hur vi måste sluta med engångplast (ett ord som har 56 800 hits på Google men inte finns som rättstavat ord i Word); Everything to Lose.
“Your voice, your action, has power.”
Du har betydelse för mänskligheten. Tveklöst!
För dig som vill se den färdiga inspirationsfilmen först lägger jag den längre ned!
