Bättre

Bättre att baka bullar än att låta jästen förfaras (eller gästen förfäras ... vilket det  nu var)!

Tisdagstema
Bättre

Tacksamhet ... och en smickrad Eva :)

Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :)  Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

2773 – 2786

Semester
doften av nybakat
piroger
bokläsardag tack vare åska och regn
räv på besök
barns raka frågor
bokpaket
verandakväll
fint besök
god marinad
jordgubbar och glass
att kunna klia på myggbett
Bluetooth
Fredrik gillade min Instagrambild

*starstruck*

Helgbilden

Idag, av alla dagar, borde jag ju ha tagit HUR många foton som helst eftersom guddottern var på besök. Ja, med sina föräldrar! Men, si det blev inte ett endaste kort. Vi hade trevligt. SÅ trevligt att jag glömde kameran. DET ni . Det är trevligt det!
Men i förmiddags var vi och handlade på Stenugnsbageriet. Där passade vi på att förmiddagsfika, OCH ta en bild. Tack, Instagram! 

Fototriss - Så här ser det ut där jag är

"Med tiden kanske man vänjer sig vid tiden."

Ordlös Lördag #110
Sånt är livet

Kravlös vänskap

Hos Kammebornia kan man idag läsa när Pia filosoferar om den kravlösa vänskapen medan hon hänger sin tvätt. Ett fint inlägg. Ett inlägg jag inte klankar ner på (jag gillar Pias blogg – den får mig ofta att fundera) … men funderar vidare på.

Så. Den kravlösa vänskapen. Ni vet, den där som man läser om, som låter så fantastisk … 

Om inte jag vill att någon kommer till mig fast de inte vill ska ju inte jag komma till någon om jag inte vill. Att komma av fri vilja är en förutsättning för en fin relation i vänskap eller kärlek.

ÅH, men det känns så mycket svårare än så. Jag förstår tanken, men fungerar det verkligen? Om alla omkring mig tänker så, om jag tänker så, fungerar det verkligen?

Så tänker jag. Att man ger av fri vilja. Och det gör man ju när man tycker om.

Ja, visst är det så ... i mycket. Även i vänskapen. Men i upprätthållandet av densamma?

Om jag bara hälsar på dig när jag känner för det så kanske det sammanfaller med tillfällen då du vill vara ifred. Eller, om du bjuder in mig – du vill dela din glädje för något med mig – och jag är sådär extra introvert som jag kan bli ibland och har absolut ingen lust att träffa folk. Inte någon. Så jag kommer inte …
Och så alla de andra tankarna som jag själv alltid tänker, de där som; men inte ska jag störa, tänk om de inte vill, jag kanske tränger mig på, de kanske tar illa upp om jag inte kommer, men det förväntas nog ... Det är högljudda delar i min ekvation om hur jag får det att fungera med vår vänskap. Och de kommer sig ju faktiskt av omsorg. Omsorg om både dig och mig.

Men det är klart att du inte måste komma bara för att jag bjöd in. SÅ kravlöst är det ju ändå. Eller?

Kravlös vänskap är en fin tanke. Där den fungerar handlar det om trygga människor som kan ta att vara osams någon gång då och då ... kanske.

Jag gillar inte att göra dig besviken. Så jag kommer när du bjuder in mig. För att jag bryr mig om dig. Även dagar när jag är introvertare än vanligt!

För när vi är vänner önskar jag ju att du ska få det bästa, vara det bästa, drömma och vara lycklig. Och jag tror, i min krångliga värld, att med allt det kommer förväntningar … och då är det svårt att hålla det kravfritt. Om inte omöjligt. Och det är helt ok. För, för din skull bestiger jag berg och slåss med drakar.

Vänner?

?