Vi är, mer eller mindre, tränade i att INTE tro gott om andra människor. Redan som barn blir vi varnade för att prata med främmande människor. Vi får lära oss att vi ska passa oss för att bli utnyttjade och inte tro på allt. … Många av oss har någon gång undrat vad personen som verkar så vänlig vill ”egentligen”.
Att inte tro gott om andra säger mer om mig än om dem? Kanske. Eller så är det inte så idag, så matade som vi blir av information om hur människan är (som massa) – men tanken är skrämmande. Jag VILL vara den som orkar tro gott om andra människor. Men ofta det är som om min egen mänsklighet kommer i vägen. Visst jobbar jag på det – men vanan är en förbannelse som det är svårt att hitta besvärjelse emot.
För några veckor sedan läste jag Thomas Sjödins krönika i Göteborgsposten: ”Tilltro förändrar oss alla”. Se där! Där kom livet med en lektion till mig. Han skriver bra, Sjödin, – på ett lättbegripligt vis – och jag nickade mig bejakande genom hela krönikan.
”Jag märker att det är när jag är trött eller stressad som jag faller för frestelsen att läsa in motiv i det som bara var tillkortakommanden, alltså att saker inte bara sker, utan att det skulle finnas en dold avsikt bakom handlingen. Den misstron är destruktiv för alla inblandade. Den äter tillit i en relation.”
”Man måste inte alltid förstå varandra, det räcker ofta med att man tror gott. Ibland gör livet så ont att det enda vi orkar visa utåt är taggar av försvar och rädsla. Den som har det jobbigt, blir lätt jobbig.”
”Min fasta övertygelse är att uthållig tilltro förändrar oss alla, och att det i en sådan atmosfär med tiden blir allt svårare att lura eller svika. Detta tar ett liv att lära sig, och denna lördag är en utmärkt dag för att köra igång med träningen.”
”Tyst min mun så får du socker”, sa min mamma när hon visste att hon borde låta bli att säga saker som var väldigt onödiga/elaka/gnälliga (och sedan sa hon dem ändå – go figure!)! Det citatet kanske jag borde göra verklighet av och, speciellt, applicera på mina egna tankar – och låta sockret vara den stunden på kvällen då man kan sitta och se tillbaka på dagen utan att ha en endaste stunds ånger för hur jag INTE orkade ha tilltro till andra.
Varje dag är en ny möjlighet!
Läs hela krönikan HÄR! Lyssna gärna även till den psalmtext han hänvisar till i texten HÄR!





