fredag 8 maj 2015

Empati-kort jag gillar!


Krya-på-dig-kort. Hyperoptimistiska plattityder i kortform som (ofta) inte gör en människa glad. Tanken bakom kortet blir man glad av - men inte plattityden på kortet kanske. Emily McDowell har gått igenom cancer och hunnit fundera på hur de där korten ser ut och vad  de säger: 

"... I believe we need some better, more authentic ways to communicate about sickness and suffering. “Get well soon” cards don’t make sense when someone might not. Sympathy cards can make people feel like you think they’re already dead. A “fuck cancer” card is a nice sentiment, but when I had cancer, it never really made me feel better. And I never personally connected with jokes about being bald or getting a free boob job, which is what most “cancer cards” focus on."

 Så, Emily skapade egna kort. 


"With Empathy Cards, my goal is to help people connect with each other through truth and insight, which is one of the founding principles of this brand. I want the recipients of these cards to feel seen, understood, and loved."

Jag är ledsen att jag inte hört av mig
- jag visste inte vad jag skulle säga!
The most difficult part of my illness wasn’t losing my hair, or being erroneously called “sir” by Starbucks baristas, or sickness from chemo. It was the loneliness and isolation I felt when many of my close friends and family members disappeared because they didn’t know what to say, or said the absolute wrong thing without realizing it.

In our increasingly digital world, when it comes to someone in crisis, greeting cards have never been more relevant or appropriate. A card resonates in a way that email and text can’t. It’s a personal, simple, tangible way to be present for someone struggling with illness.



Jag är så ledsen att du är sjuk -
jag lovar att inte ska försöka få dig att köpa några kurer jag läst om på internet!

Var snäll och låt mig vara den första att slå nästa person som säger dig att allt händer av en anledning.
Jag är ledsen att du går igen om det här.

Det här är verkligen skit. Jag önskar att jag hade bättre ord för det, men min hjärna står still just nu.
Ändå vill jag att du ska veta att även om jag inte har de rätta orden för dig så har du alltid mig.
Jag ska ingen stans. Jag hoppas det är ok. För jag älskar dig.

Jag vet #fuckcancer hjälper inte dig igen om det här.
Jag finns här när helst du behöver mig.

Bara så du vet, jag är verkligen finns här för att köra dig till behandlingar, städa hos dig, hjälpa dig välja ut snygga peruker, hjälpa till med framtidstänk, 
och, om du tvingar mig, antar jag att jag skulle kunna tänka mig att ligga på soffan med dig och se på dåliga tv-serier också. 
Jag vet - det är en uppoffring, men en uppoffring jag är beredd att göra. Jag älskar dig.

En kemo till avklarad. Låt oss fira med vad som  helst som inte smakar äckligt!

Det finns inget bra kort för det här.
Jag är så ledsen.



Någon har vågat börja.  Många kort här säger vad jag hellre skulle ha sagt än bara "Krya på Dig"! Nästa gång ska jag göra ett eget kort - eller köpa ett hos Emily!







torsdag 7 maj 2015

Och här sitter jag och ler ...


... en vanlig torsdagseftermiddag. Av nio finalister i fototrissens tävling är jag den ena :D
HUR trevligt och roligt som helst! 

Bild lånad från Fototrissens sida


Klicka er in där (via länken ovan eller genom att klicka på den lånade bilden) för att titta på de andra finalisternas foton. Fantastiska! Det är en ära att vara en av dem! Varför inte passa på att rösta också? På vem som helst :) Det har jag gjort!

Min triss är HÄR!







The Testament of Mary av Colm Tóibín


Originaltitel: The Testament of Mary
Författare: Colm Tóibín
Utgiven: 2012
Förlag: Penguin
ISBN: 9780241962978
Genre: Modern & samtida skönlitteratur

Innan jag börjar; den här boken är 41 kronor billigare hos Book Depository än Adlibris. Ändå ligget den förstnämnda i England och den andra i Sverige? Båda levererar fraktfritt (Adlibris om du väljer det – Book Dep, alltid). Billigt vinner. Men konstigt är det!

På baksidan om boken kan man läsa: This is Mary. A mother whose son was taken from her and lost to the world. A woman who lives now in exile, watched by those who seek to preserve the sanity of her son’s memory. But Mary’s recollections of his difficult life and tragic death are truth that few who knew her son now recognize. As the myth grow around her like walls, so Mary clings to the truth, revealing, in a time of turmoil and profound change, her own fragile humanity.
Den här boken är en medmänsklig ögonöppnare. Här har vi en av världens mest kända kvinnor, alla kategorier – vare sig man kallar sig troende, religiös, ateist … eller vad som helst – och hon berättar om händelserna kring en av världens mest berömda söner, vanligtvis kallad Guds son – men (vilket ofta glöms bort) även hennes son, Jesus.

“I remember everything, memory fill my body as much as blood and bones.”

“If water can be changed into wine and the dead can be brought back, then I want time pushed back.”

“In the meantime, when I wake in the night, I want more. I want what happened not to have happened, to have taken another course.”

Det hon berättar stämmer till del med det man tror att man vet – men tillräckligt annorlunda för att medvetandegöra, återigen, tanken att vi aldrig vet allt om en person – eller händelse för den delen. Något vi glömmer – om och om och om igen.

Jag har så många markeringar i den här boken. Den måste helt enkelt läsas om. Snart.

Ja, visst ja. Skrev jag att jag tycker om den? Nehej – ni förstod det ändå, ja.



Den finns att köpa, på svenska, inbunden, HÄRHÄR och HÄR - HÄRHÄR och HÄR finns den engelska pocket-versionen som jag läste. Böckerna finns säkerligen även på andra ställen - Man kan säkert låna den på biblioteken också.







onsdag 6 maj 2015

Inte tillräckligt närgånget


Vi var ju på en tur till kusten i söndags (se HÄR och HÄR) - och när vi njöt av vår fika satte sig en sädesärla nära oss. Helt orädd. På det avståndet! Men vilken fotograf hade inte önskat att den kom ännu närmre?




Onsdagstema








tisdag 5 maj 2015

Station Eleven av Emily St. John Mandel


Originaltitel: Station Eleven
Författare: Emily St. John Mandel
Utgiven: 2015-04
Förlag: Pan Macmillan
ISBN: 9781447268970
Genre: Modern & samtida skönlitteratur

What was lost in the collapse: almost everything, almost everyone, but there is still such beauty. One snowy night in Toronto famous actor Arthur Leander dies on stage whilst performing the role of a lifetime. That same evening a deadly virus touches down in North America. The world will never be the same again. Twenty years later Kirsten, an actress in the Travelling Symphony, performs Shakespeare in the settlements that have grown up since the collapse. But then her newly hopeful world is threatened. If civilization was lost, what would you preserve? And how far would you go to protect it?


99 % av jordens befolkning slås ut. Allt stannar.

“No more Internet. No more social media, no more scrolling through litanies of dreams and nervous hopes and photographs of lunches, cries for help and expressions of contentment and relationship-status updates with heart icons whole or broken, plans to meet up later, pleas, complaints, desires, pictures of babies dressed as bears or peppers for Halloween. No more reading and commenting on the lives of others, and in so doing, feeling slightly less alone in the room. No more avatars.”

I boktub-världen (youtubes book-vloggar) och på bokbloggar pratar man många, långa, överdrivna ord om många böcker. Det har jag lärt mig ta med en nypa salt – just de recensionerna alltså. Böckerna behöver inte vara bra för det – men det går mode i allt – även vilka böcker man ska läsa. 
Den här boken, däremot, har bara nämnts i positiva ordalag i mängder av bloggar och vloggar. Inga hyperfantastiskt långa meningar, fladdrande händer eller himlande med ögon. Men den har nämnts – ofta! 

Nu har jag läst den. 

Den är bra. SÅ bra. 

Det är inte många böcker jag läser utan att kolla hur långt jag kommit sidantal, om jag är halvvägs eller om det är en tredjedel eller fjärdedel kvar. Och när jag INTE hakar upp mig på sidantalet – då vet man; jag är fast. På riktigt.

Boken hoppar lite mellan före, under och efter katastrofen, men på ett naturligtvis – på ställen där det känns naturligt med en tillbakablick av en eller annan anledning.

Persongalleriet är rikt. Det finns alla sorter, och det blir spännande att fundera på vilka personliga drag som blir starkast när livets sätts på prov med överlevnad som pris.

Det är ingen snabb action-bok – den handlar ju trots allt om hur det är efter katastrofen (mestadels) men den är inte på minsta vis utan händelser och moment som för berättelsen framåt.

Varmt rekommenderad.

Kanske kan vi få den på svenska så småningom?

Du kan köpa den här, här eller här på Engelska. Böckerna finns säkerligen på en massa andra ställen också!


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




måndag 4 maj 2015

Tacksamhet ... och lite hoppfull inbillning


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  
Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


3727 – 3748

Färgprinter
PC
internet-moln
vår-galna fåglar
chokladbollar
bilturer mellan arbetsställen (=paus)
promenad på Nordens Ark
korta regnskurar
äta rester – speciellt när det är smörgåstårta
stenugnsbakade bullar
en bra bok(slår tv:ns utbud när som helst)
vackert väder i Grosshamn
fotoutflykt
fika, ute, mot sen sol-vägg
loppis-tur
en blå mugg
transplantationer - inte att de behövs, men att de går att utföra när de behövs
läkare som kan
bokat hotell
väntade bokpaket
semesterlängtan
halvdagsjobbarplan