onsdag 31 juli 2013

Om att dyka ner i sina minnen



I morse väcktes jag av åskan. Klockan var inte mer än strax efter fyra. En lång stund stod yngste sonen och jag ute på förstutrappan och njöt av dofterna som regnet förde med sig, och åskan som hördes långt bort.

Jag piggnade till – jag visste ju att jag hade en läsupplevelse på gång – så jag satte mig med min bok. Skulle läsa mig trött. 


Fel bok – den blev utläst. Jag blev inte trött.

The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman. Slukad.

”Neil Gaimans nya vuxenroman är en vemodig, vacker och nagelbitande kuslig berättelse om monster.” Sience Fiction bokhandeln

Nej. Jag håller inte med. Det är inte en bok om monster. Visst finns de, där på de skickligt skrivna sidorna som håller en så fängslad – men de blir inte centrala - inte för mig, när jag läser boken. Viktigare är rädslorna och vad de gör med oss - i det här fallet med bokens sjuårige centralfigur. Bokens bästa dimension (jo, den har så många, många, dimensioner) är det som får mig att tänka på allt vi inte vet – men ändå, någonstans, bär på minnen av.

Som alltid känner jag det lilla drag av ångest som Neils böcker alltid väcker i mig. Igenkännandet av det obehagliga- det som skrämmer. Som vanligt finns där en karaktär som leder mig vid handen och tar mig till slutet av berättelsen där jag liksom sätter mig och flämtar efter andan – trygg, men med den gnagande aningen om att det är något jag borde komma ihåg. Något viktigt. Något riktigt viktigt.

Läs vad Neil själv skriver om boken, recensioner och mycket mera, i Neil Gaimans Journal och speciellt inlägget You have to be this tall to get on this ride

”Put simply, The Ocean at the End of the Lane is the best-written book of Gaiman’s career. It features a level of craftsmanship, focus, and control that we normally associate more with literary fiction than genre. The book is focused, lyrical, and profoundly perceptive in its exploration of childhood and memory, and it’s also quite frightening—like one of Truman Capote’s holiday stories by way of Stephen King.”

Så lyder ett utdrag ur den recension som Neil Gaiman själv tycker bäst om ”för den berättar inget om vad som händer i boken, men om hur det känns att läsa den”. Läs hela recensionen HÄR!



Någonstans läste jag att den här boken är om att dyka ner i sina minnen ... raden fastnade - även om jag inte kommer ihåg var jag läste den - ändå är jag inte säker på vad den säger mig. Tydligen mer än jag förstår.





Livselexiret




Onsdagstema





tisdag 30 juli 2013

Äntligen ...

 ... har jag den i min hand.
Sträckläser.
Tycker, som alltid, att Neil skriver så det blir lite obehagligt ...
... men alldeles fantastiskt bra.


Mer om den. Snart ...




Omöjligt att inte le








måndag 29 juli 2013

Tacksamhet ...




Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan.
Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :) Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


1670 – 1692


frågor som får en att tänka till
språkmöjligheter
läsa känna
snäckplockarkväll
vågor som bärnsten
pausdag
gemenskap
tecknartalanger
skämtteckningar

promenad på klipporna – förföljda av regnet
fish & chips
det mest spektakulära åskvädret på mycket länge
film- och bok-kväll
bara vara – 8 pers tillsammans
beställa böcker på nätet
sol när prognosen sa regn
tre veckors semester kvar
en limegrön penna
slöa
bokpaket att hämta


People need to be encouraged. People need to be reminded of how wonderful they are. People need to be believed in — told that they are brave and smart and capable of accomplishing all the dreams they dream and more. Remind each other of this. Stacey Jean Speer





Så tyst, så tyst ...



Vi for, tillsammans  med våra finska gäster, till Lidköping. D.v.s. vi följde dem en bit på vägen och passade på att få lite sightseeing tillsammans med dem innan vi sa Hej Då. 
I Lidköping hade de dekorerat gågatan på det charmigaste sätt :) Heja Lidköping.


Nu är det tyst här hemma. Så tyst, så tyst ...







söndag 28 juli 2013

3 frågor igen - den här gången "Om mig"


Använder du, eller borde du använda glasögon eller kontaktlinser?
Glasögon. Numera två par; "vanliga" (progressiva) och terminal/läs. Detta innebär att jag oftast har ett par uppe på huvudet förutom de som sitter på näsan. Ja, vad ska en glömsk människa göra? Leta ihjäl sig? Tror inte det.

Vilken typ av skor är dina favoriter?
Svarar som Maria P; Bekväma. Sådana som är bra för rygg och knän men inte ser tråkiga ut ändå. Ecco till stor del (reklamvarning ... eller får jag bättre dealer i affären nu? - Nejmenvissnej, jag är ju inte berömd ... än ;) )!

Är du medelgod, hyfsad eller proffs i köket?
Hyfsad. Än har ingen sprungit skrikande från matbordet. Gruffat över en och annan ärta i grytan eller vitlök i gratängen kanske - men det är ju mer en smaksak ;)








Art that makes you look twice









torsdag 25 juli 2013

Jagad av oväder


Vid lunchtid igår började åskvädret här och vi kopplade bort oss från internetvärlden - för en stund trodde vi. Det höll på. Och höll på. Och ... ja, det gick väl runt sig självt på något eget vis.
Framåt sen eftermiddag åkte vi till kusten och lyckades nå kanten på ovädret - titta på klipporna och fota lite - innan det kom i kapp oss. Inatt kulminerade det. Det mullrade utan avbrott. Nära. Så jag läste bok - för sova var en omöjlighet. Så idag är det segt - som ett-öres kola, för er som minns SÅÅÅ långt tillbaka 
;)



Lyckade t.o.m. få "prickar" i bilden - beviset på regn, mina vänner.




I like the silver lining!






onsdag 24 juli 2013

Cinemagraph






Photos that says just a little bit more than a thousand words ...
Cinemagraphs by Jamie Beck and Kevin Burg





Antingen eller!


Med gäster inpå knuten är det antingen full rulle eller totalt lugnt (så lugnt att inget blir gjort - jag tror det kallas vila).
Igår var det full rulle för alla andra - de letade och plockade snäckor - medan jag filosoferade med kameran i alla möjliga och omöjliga vinklar och vrår.
Vila i rörelse!





måndag 22 juli 2013

Tacksamhet ...




Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan.
Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :) Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


1655 – 1669

Dagar som rullar på
när hemmet är så rent att det doftar
pricka av det sista på måste-listorna
största blomstergåva någonsin
finska släkten på besök
Sitta på Café när andra handlar
Kameraduell
att lämna turiststinna Smögen bakom sig
glass och jordgubbar i trädgården
en glad 80-årint på ett lyckat kalas
matrester med hem = måltid för 8 fixad o klar
picknick på klipporna – utsikt mot Amerika
hela huset för mig själv när andra är på tur
hänga tvätten ute
sol och vind – en bok och jag



"I have found that, rather than dwelling on the negative, if we will take a step back and consider the blessings in our lives, including seemingly small, sometimes overlooked blessings, we can find greater happiness." - Thomas S. Monson





söndag 21 juli 2013

Snapshot










A proverb - taken one step further










Tre frågor


Maria P's tre frågor för den här helgen  handlar om klockan ...


Hur ofta kontrollerar du hur mycket klockan är?
Hmm ... för det mesta har jag kollen. Men jag tittar nog inte på klockan medvetet någon gång. Så jag vet inte alls hur ofta det är.

Är du tidig, punktlig eller ständigt sen?
Tidig. Alltid. Att vara punktlig är förväntat - att vara tidig handlar om att jag vill vara punktlig och inte sen och alltid tar lite för god tid på mig till var jag nu ska vara.Att vara sen är oförskämt och äter upp andra människors tid - det är inte ok (låter jag irriterad - jo, det är jag nog. Folk i mitt yrkesliv som har det som standard att vara sena är ett stort irritationsmoment)!

Är du högerhänt och har klockan på vänster hand eller tvärtom? Eller har du den någon annanstans?
Vänster. Om jag bär klocka. Med min brandgula skönhet nu så gör jag ju det :) Men den är inte alltid med.










fredag 19 juli 2013

I wasn't at all scared ...


... even though there were crocs (pun) on the beach!

Allt de gjorde var att kasta macka - men inte på mig!






torsdag 18 juli 2013

Årets största "bukett"



När min "svåger" väl kommer med blommor till oss - då gör han det rejält ;)








onsdag 17 juli 2013

Oil on canvas



"New Mother" by Joel Rea

How, HOW, can this be a painting?
Amazing!





De bara inte fastnar!


Jag är gräsligt dålig på att komma ihåg vad blommor heter. De bara inte fastnar. Namnen alltså. Och när jag tror att jag kan så är det i alla fall fel. Inte alltid. Men oftast. 
Som de här. Prästkragar. Eller? Antagligen inte eftersom de växte så vackert i en "buske" i en rabatt.


Men tycka att de är vackra - DET kan jag :)

Onsdagstema





tisdag 16 juli 2013

Tacksamhet ...



Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan.
Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :) Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

1624  - 1654

Semester
nya bokhyllor
krama en vän
biltur med hög musik
kaffe & bok på verandan
finaste kyrkbänksblå färgen någonsin – på mina bänkar J
vila tillsammans med ”Morden i Midsomer”
duktig sjukgymnast
kroniskt, inte dödligt
glass till kaffet – sommarlyx och sockerfix
80-årsplanering tillsammans med syskon-in-laws
21.00 och 24 grader
att se änden på rums-fix
titta på Ernst i mitt ”nya” vardagsrum
”matter-of-fact”-tröst
päron
flugsmällare
Festmat för att fira gemensam semester
goda ostar
matlagningsfri dag
åka tåg
trevliga medresenärer
dela kamera med yngste sonen
saffrans- och honungsglass – ny upplevelse
loppis med gott syfte – bra att skänka grejer till
påtår
blårutiga skjortor

att luta sig ut - ändå


But luxury has never appealed to me, I like simple things, books, being alone, or with somebody who understands. - Daphne du Maurier








måndag 15 juli 2013

Att hålla ångan uppe


Vi har hållit ångan uppe. Både hemma, genom att, sakta men säkert, färdigställa vardagsrummet - OCH genom att åka museitåg mellan Munkedal och Lysekil för att markera hundraårsjubileet av tågtrafik just på den sträckan. Inga tåg går där längre, i vanliga fall - så det var bara att passa på!









söndag 14 juli 2013

Snart hänger jag upp min skylt:



Gå din väg jag läser.
Jo, verkligen!


Snart är vardagsrummet färdigt! Halleluja!
Och bra blir det!
Sedan kommer gäster - Släkt till sambon, från Finland - och jag ska leva ett språklöst värdinneskap. Min finska är inte bra. Alls. Obefintlig, skulle man kunna säga - men det låter så bedrövligt, så det gör jag inte. 


Jag vill hinna till Dalsland och hälsa på en med-foto-bloggare som jobbar i en sluss också.
Och fixa till hallen.
och läsa böcker ...
... baka ...
... fota
...

Det är inte lätt att få tiden att räcka till - det är lätt att stressa kring sin semester. MEN. Det ska jag INTE. Dalsland och böcker prioriteras efter släktbesöket (med inkluderat 80-årsfirande)!

Resten får vänta.

No, really!




torsdag 11 juli 2013

Livet, tiden och ... nåja!


Ibland händer det. Faktiskt. Att man får till sig det man behöver just precis som det hjälper som mest.

Den här gången kom budskapet i form av en bok.

Den säger mig det jag redan vet – innerst inne – men som jag, liksom alla andra, ”glömmer” hålla för viktigt. Det är inte tiden som är viktig. På riktigt.

Mitch Albom (”Tisdagarna med Morrie”) har skrivit, och i år gett ut, ”The Time Keeper” och den slukade jag idag. En underbar liten bok. Ännu inte på svenska, tyvärr.
Visst innehåller den en och annan ”klyscha” – men det är väl det vi har börjat kalla de gamla kloka visdomarna vi inte riktigt vill ta till oss? Kallar vi dem klyschor så är det ju ok att inte lägga någon vikt vid dem?  Vi tror att vi är så smarta …


In this fable, the first man on earth to count the hours becomes Father Time. The inventor of the world's first clock is punished for trying to measure God's greatest gift. He is banished to a cave for centuries and forced to listen to the voices of all who come after him seeking more days, more years. Eventually, with his soul nearly broken, Father Time is granted his freedom, along with a magical hourglass and a mission: a chance to redeem himself by teaching two earthly people the true meaning of time.
He returns to our world--now dominated by the hour-counting he so innocently began--and commences a journey with two unlikely partners: one a teenage girl who is about to give up on life, the other a wealthy old businessman who wants to live forever. To save himself, he must save them both. And stop the world to do so.

Varför kändes den så rätt just nu?  Igår kändes det som om jag såg hela sista sträckningen av resten av mitt liv – år med min nya ”kompanjon” artros. I mitt huvud blev det en bild av någon sorts nedräkning. Idag (inte bara tack vare boken, dock ;)) känns det inte riktigt så tråkigt. Det kommer bli vardag av det här med …
Igår var en dag i affekt av att någon säger att man har fått en diagnos (det uttrycket - som om man fick något fint *ryser*) och idag, ja, idag lyser solen, tid är en illusion och jag är en envis individ  ... en vinnande kombination! ...nåja.




onsdag 10 juli 2013

Idag ...


... är det lite tomt på ord.
Eller - kanske tvärt om ... men ...
... det får vara så idag.




måndag 8 juli 2013

Tacksamhet ...



Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan.
Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :) Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

1596 – 1623

Nyklippt hår
Scones till kaffet
Sommarens ”Morden i Midosmer”
regn = läsa bok
gryta i ugnen = mat som nästan lagar sig själv
Fiberkabel till oss
en hemmadag = lite nytta, lite vila, mycket ”bara ara”
Sommar med Ernst = mer semester-tv
Kaffe-och ”stros” på Stort Möbelvaruhus. Frukost x2 = 10 kr.
Lizzie x2. 70 års åldersskillnad men lika stor charm
Tålmodiga mskor som bara GÖR
Pizzabagare som visste hur man rekommenderar pizza från menyn: ” Ta en mellan 1 och 114. Dew är bäst!” – Behöver jag säga hur många pizzor de hade på sin meny? ;)
Nya måltider i en mängd matlådor – life is good
Soff-häng med sambon. Mys!
Jordgubbar o glass. Istället för macka. Busgott!
Vattna blommor i regnet – att vara lite Pippi
Roliga gem (nja, de SÄGER inte så mycket – men de ser soliga ut)
sommarpratarna på p1 – bra målarsällskap
Hembakta tekakor – en god gåva i dubbel bemärkelse
tålmodig semesterbostadsvärdinna
den här listan – att tänka till
målarpaus
komptimmar att ta ut
ett varierande jobb
att låsa kontoret för 6 ½ veckor
Envishet när inte orken räcker
utekväll. På verandan. Med trevligt sällskap och fleece.
Frukost på verandan
förmiddagskaffe i solen


I used to think I was tough, but then I realized I wasn’t. I was fragile and I wore thick fucking armor. And I hurt people so they couldn’t hurt me. And I thought that was what being tough was, but it isn’t.  James Frey





3 frågor om: Regniga dagar



    Blir du nedstämd när det regnar?
    Nej. Regnväder är mitt väder - efter sol kommer regn ;) inte så jag önskar bort soliga fina dagar - men jag tycker om den paus som regniga dagar ger. 

    Vad gör du helst en regnig dag?

    Är ledig. Utan minsta "måste" - med en bok i hand. Ensam på ett bra sätt; sambon inom räckhåll!

    Använder du paraply eller regnkläder?
    Det beror sig på vad sysslan är. Paraply till och från ställen i jobbet. Regnkläder i naturen.

Maria P's frågor. Häng på?



söndag 7 juli 2013

Helg!



Ledig helg.
Ledig helg innan semestern. 
KAN det bli bättre? Det tror jag inte ;)
Men, vi har inte slöat. Här renoveras så det står härliga till.

Igår gjorde vi dock paus för gå-bort-kalas,
och, när vi kom hem, en grill-snack-mys-kväll ute på verandan!
Att man kan ha det så bra :)

Idag skrapade jag färg - målade - servade tapetseraren och ... ja ... 
njöt av väder och ledighet!

På bild? Detalj av den gamla kyrkbänk jag håller på att göra i ordning.
Ja, kyrkbänk o kyrkbänk - den har stått i ett kapell. 
Nu ska den, och en tvillingbänk, bo hos oss!
Mer bildbevis när de är klara ... om jag är nöjd ;)







fredag 5 juli 2013

Att ... eller inte att?


Varning - inlägg utan djup eller relevans för någon (?):

Funderar på ny kökslampa.
Onödigt. Men kul/fint/dyrt! *suckar*

Lampdjungeln har för många val.

Men, idag började jag tänka så här:


Hur tänker ni?





Att nästan önska att man hade kört Saab


Länge tänkte jag att "nej, det är ingen bok för mig" - tänkte att den skulle vara så där "djupt" svensk - konstlad och grå, som jag tycker att mycket svensk litteratur av idag är. Men så köpte jag den. Semesterläsning, ni vet. Och nu har jag skrattat, nickat igenkännande och fått mig en ny insikt eller 46 - och nästan önskat att jag var en person som bara körde Saab - genom hela boken. Och tycker det är tråkigt att den är slut. Jag borde ha läst långsammare.
"En man som heter Ove" bor i mitt hjärta :) Sambon vet om det - jag läste lite högt för honom - och han känner mig. Det är lugnt!


"Att älska någon är som att flytta in i ett hus" , brukade Sonja säga. "I början förälskar man sig i allt det nya, man förundras varje morgon över att det är ens eget, som om man är rädd för att någon plötsligt ska rusa in genom dörren och påtala att det skett ett grovt misstag och att det inte alls är meningen att man ska bo så här fint. Men som åren går nöts fasaden, träet spricker här och var, och man börjar älska det där huset inte så mycket för alla sätt det är perfekt på som för alla sätt det inte är det. Man lära sig alla dess vinklar och vrår. Hur man undviker att nyckeln fastnar i låset när det är kallt ute. vilka golvplankor som sviktar lite lätt när man kliver på dem och exakt hur man ska öppna garderobsdörrarna för att de inte ska knarra, Det  är det, alla de små hemligheterna, som gör det till ditt hem." Ove brukade förstås misstänka att det var han som var garderobsdörrarna i exemplet.



Författaren, Fredrik Backman, bloggar också. HÄR :) 

Inläggets titel? Glasklart när du läst boken :)



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...