lördag 24 maj 2014

Pojken som svävade av John Boyne


Familjen Brocket är en helt vanlig familj. Lite tråkiga och mycket respektabla, vilket de är stolta över. Herr och fru Brocket ser ner på alla som är annorlunda eller konstiga. Men i samma stund som deras tredje barn kommer till världen står det klart att han är allt annat än vanlig. Till sina föräldrars förskräckelse och skam utmanar Barnaby Brocket tyngdlagen - han svävar.
En ödesdiger dag får fru Brocket nog, hon har aldrig bett om att få ett abnormt, flytande barn. Hon är trött på tidningarna som snokar och grannarna som pratar. Hon släpper taget om Barnaby!
Utlämnad, rädd och övergiven svävar Barnaby rakt mot en mycket speciell luftballong och det blir början på en magisk resa jorden runt. Från Sydamerika till New York, Kanada till Irland och till och med en sväng ut i rymden, överallt träffar Barnaby besynnerliga och speciella vänner och han förstår att ingenting kan göra dig lyckligare än att få vara dig själv.



”Familjen Brocket är en helt vanlig familj.” Nej – egentligen inte. Meningen i bokens introduktion retar mig som en lögn som är så stor att gammal att den inte går att avfärdas. För vad är det att vara vanlig? Som alla andra? Ja, men hur är alla andra då? De, som också försöker vara som alla andra.
Det här är ju bokens tema. Det välbehövliga ifrågasättandet av normen och varför den inte skulle kunna vara att alla får vara sig själva – lite ”underliga” i varandras ögon hela bunten!

Några saker ur boken träder fram som extra viktiga när jag varit ifrån den en stund. Barnaby är inte rädd för det som delvis gör honom till den han är men som skrämmer hans mamma och pappa – det faktum att han svävar. Han går igenom sina skolförsök, inte med förtvivlan, utan med ett lugn. Att människor han möter är som de är – ingen överdriven förtvivlan över deras utsatthet eller ångestladdade tyck-synd-om-mig-stycken. Man fattar det ändå. Barn gör speciellt gärna det. De är bra på att tänka sig in i vad de själva skulle ha känt i olika situationer. Och, hans mor och far … det faktum att de betedde sig förskräckligt … det återstår när boken är slut. Ändå slutar den bra. För Barnaby.

Det här är en bok som tar barn på allvar. Det är det verkligen inte att barn- eller ungdomsböcker som gör! Läs den. Med eller utan era barn – och fundera på vad vi ställer för normhetskrav på vår omgivning. Jag kommer att läsa den här i en av mina grupper (9 – 12 år gamla) i höst. Och vilka diskussioner vi kommer kunna ha :) om vi vill!






Du kan köpa den här, här ( här kan du även provläsa) eller här (har också provläsning)… och på en massa andra ställen också förstås! 
Man kan säkert låna den på biblioteken också!








4 kommentarer:

  1. Alltid lika intressanta boktips hos Dig. Den här tar jag till mig och tänker låna på biblan.
    /KIki

    SvaraRadera
  2. Den ska jag läsa i sommar och se om jag kan använda i mitt jobb! Tack!

    SvaraRadera
  3. Det låter som en bok som jag gärna satt i händerna på mina barn när de var lite yngre. Nu kan jag nog inte övertala dem att läsa den...

    SvaraRadera
  4. Nja- som vanligt är vi då inte ett dugg synkade vad gäller böcker. Men jag förstår Gärdsmygens resonemang.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...