Så, vad gör vi nu då?

Vi har slagits av fasa för vad som hänt i vår närhet och många av oss har i samband med det haft dåligt samvete för att vi reagerat så starkt (med rätta, missförstå mig rätt) nu när det var så nära, men samtidigt vet att det finns fasor i världen hela tiden. Ondska … men vi regerar inte på allt. Vi skulle inte orka det. Det är mänskligt. Och mer än människor är vi ju inte och kommer aldrig att bli.

Men om vi inte förändras av detta som nu var så nära och skrämde oss så med sin ondska… vad är vi då?

Det är svårt för människan att enas runt något och bli EN stark röst. Vi har en förmåga att haka upp oss på HUR. Men i ljuset av de senaste dagarna kan vi ändå enas om ”att göra det goda” inte borde vara något problem för ALLA BIDRAG ÄR VÄLKOMNA!

Det behöver inte vara någon ”synligt-med-massa-folk-enade-i-protest-på-torget”-aktion. I det långa loppet tror jag inte att det är det som kommer göra den STORA skillnaden (missförstå mig rätt igen … de gör också nytta, så låt inte bli dem). Jag tror att det är i vardagens små sammanhang vi måste börja, annars blir det så stort så vi inte orkar ta i det.  Och det måste vara medvetet.

Usch, när ska hon komma till sak … finns ”sak”? Jodå… men det är svårt att hitta ord … ord som inte gör att det låter för jobbigt… Vi är ju lata varelser…

Jag menar så här: Om ondskan inte ska få monopol på världen behöver vi, medvetet, välja det goda (och inte det bekväma). Vi behöver ställa oss bredvid den mobbade kollegan och visa att det INTE ÄR OK att mobba. Vi behöver stanna upp inför våra fördomar och veta att det INTE ÄR OK att låta någons utveckling fastna i våra förutfattade meningar. Vi ska fundera på varför vi tittar på förnedrings tv när det INTE ÄR OK att förnedra… Och vi ska titta varandra i ögonen när vi pratar med varandra och hålla upp dörren och fråga ”hur mår du” och vilja höra svaret och… och …

Det handlar om små saker, medvetna saker. När vi inte orkar se så växer ondska. Det handlar om små, goda, handlingar som far fram över jorden och ger mänskligheten hopp och som ALDRIG låter ondskan vinna.

" Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen."

Eller hur?