 |
| Foto lånat HÄR |
En morgon
Av Émile Verhaeren
Det låg i underbar natur en stilla vrå,
där ängen var i blom och lyste som ett öga
och där två dammar långt på avstånd blänkte blå
som någon dubbel kyss åt jorden från det höga.
På mossans gråverk och det gyllne grusets prakt
rann droppvis vatten som den dagg en gryning gråter;
strök sus av fågelflykt förbi, så kom i takt
med vinden varje gren att gunga fram och åter.
Lärkträden lyfte där likt fromma pilgrimsmän
mot ljuset händerna som buro gröna fransar.
Vid deras fötter sov i gräset skuggan än
och bredde sig långt ner där flodens vatten dansar.
Kristallklar morgonluft sågs gnistra underbart;
ej minsta prassel i ett träd, ej minsta knäppar;
men alla gröna blad begynte glänsa klart
och Ordet skälvde tyst på deras öppna läppar.
Dikter som går rakt in... ♥
SvaraRaderaIdag på sopplunchen i kyrkan (vi går dit fr jobbet och äter varje torsdag) skulle en man läsa Tranströmer. Härligt... tänkte jag... tills han öppnade munnen. Sån extrem skånsk dialekt och sluddrigt tal att jag bara hörde lösryckta ord. Vilken tragik
Vilken underbar dikt och för att inte tala om fotot :) Är det du som har skrivit den ?
SvaraRaderaJa staden är värd att inspekteras även om jag inte befinner mig i den :)
Ha en fin Lördag!