Once I know what the problem is, I can do something
about it, even if it is to just let go... or not.
Once I’ve gone straight through the desert of despair I can see that I’ve come out the other side just a little bit stronger.
Once I’ve realized that crying is part of letting go I
can feel the promise of grief releasing its grip.
Once loneliness looks me in the eye and tells me I can
do something about it, I can face myself.
Once love has touched my heart I cannot live without
it… forever knowing what my souls nourishment is.
Once I know I am what I am, no less, can I stretch my
imagined limits.
Once…
Gillade din mygg-poesi :)
SvaraRaderaDagens kloka hos dig passar mig så bra. Jag måste släppa eller göra nåt konstruktivt åt det som bara äter och äter av mig
Hello,
SvaraRaderaI found you through Gypsy Mama. Your response to "Beyond" is beautiful! I have been thinking in these terms myself lately, but not nearly so eloquently :) Thank you!
Min kommentar har ju inget med ditt inlägg att göra, förlåt mig, men jag MÅSTE berätta!
SvaraRaderaI går kom det en kund in i butiken och berättade att hon hade läst det där med att "skicka vidare", göra någon glad/förvånad anonymt!
Hon hade varit på resande fot, stannat till på ett ställe och köpt kaffe. Då får hon för sig att betala för TVÅ, och säger att nästa kund skall ha den koppen gratis, vilket tjejen i kassan tycker låter skitkul!
AL dröjer sig kvar, fast lite i bakgrunden, och snart kommer det en dam och vill ha en kopp kaffe. Då säger tjejen i kassan att den koppen är redan betald av en anonym kund, och tanten blir JÄTTEGLAD och MYCKET förvånad!!!
Är det inte HÄRLIGT!
Länge leve Anonyma Klubben! :-)
SvaraRaderaThis is beautiful . . . and so touching, and something GOd is leading me with too.
SvaraRaderaWriting on "Beyond" with you!