En mycket vis man hade samlat sina lärjungar omkring sig och
just denna dag ville en av dem sätta den vise mannen på prov. Han frågad
därför:
”Mästare, hur lång är
egentligen evigheten?”
Mästaren log mot sin lärjunge och svarade:
”I ett land långt,
långt borta finns ett berg”, sa han. ”Berget är så högt att dess topp inte kan
ses en molnig dag. En gång vart hundrade år landar en fågel på bergstoppen och
vässar sin näbb mot bergets skrovliga yta. På detta sätt slits berget långsamt
ner. Till slut har fågeln gjort detta så många gånger att berget helt försvunnit.
Då har det gått en sekund av evigheten.”
Okänd författare
Den historian fick jag mig berättat som barn..Åh nu vart jag nostalgisk för jag förknippar ALLTID evighetsordet med denna historia. Det var min pappa som berättade det för mig när jag var 5 år gammal.
SvaraRadera<3
kram
Fia
Så fint att ha minnen till den :)
RaderaEn skön legend som beskriver hur vi inte alls kan mäta evigheten egentligen (även om det låter så) ... fast vi vill, för vi är människor och lite tokiga på så vis att vi ska ha koll på allt ;)
Kram