Allt han vet är att han tvingas flytta från sitt bekväma hus och sina vänner i Berlin, till ett hus på en isolerad plats där det inte finns någonting att göra och ingen att leka med.
Tills han träffar Shmuel, en pojke som lever ett märkligt parallellt liv på andra sidan ett stängsel, där alla bär en randig pyjamas som uniform.
Brunos vänskap med Shmuel tar honom från oskuldsfullhet till uppvaknande. Och när han förstår vad han ofrivilligt är en del av är det för sent att gå tillbaka.
De sista två meningarna i texten från bokens baksida klingar inte sant. Jag fick aldrig känslan av att Bruno förstod. Hur kan man förstå? Jag förstår inte. Jag vet ändå vad som hände där. Men förstå? Inte ens i det mörkaste skrymslet av bokens slut tror jag att Bruno förstod.
Pojken i randig pyjamas är en outhärdlig berättelse som blir uthärdlig tack vare att den skildras genom en person som inte förstår vad han ser. Maria Store, Södermanlands Nyheter
Just så är det. Det är en outhärdlig berättelse. Den gick rakt in i hjärtat … väl där började den värka. Slutet kommer som en dolkstöt.
Den här borde alla, i alla åldrar läsa. Vi får verkligen inte glömma!
Du kan köpa den här, här eller här på svenska. Böckerna finns säkerligen på en massa andra ställen också förstås! Man kan säkert låna den på biblioteken också!
Den finns som film också. Läs om den här!
Kom precis hem från – ja just Berlin. Staden som får en att fundera över en hel del.
SvaraRaderaB la besökte jag en synagoga där rigorösa säkerhetspådrag krävs.
Hit kommer massor av turister som påminner sig om det fruktansvärda som skedde under andra världskriget...men kommer vi någonsin att lära oss?
/Kiki
Har inte läst boken men blir berörd av din text! Jag beställer boken idag! Måste läsa den, bums!
SvaraRaderaJag har sett filmen, till sammans med 15-åringar, - och dom tyckte som jag att den var gripande och viktig... Vi får inte glömma.
SvaraRadera