Igår lästa jag på två bloggar (Här och Här) inlägg om korvmojarnas försvinnande och kan inte annat (så klart) än dra en parallell med Svenska kyrkan och kyrkobyggnaderna.
"Inte för att jag äter korv va' - men var tar korvmojarna vägen?" och "De kan väl inte bara stänga den fina kyrkan? Himla tur att jag gick ur Svenska kyrkan - de ska då inte ha mina pengar!" ;)
Det är lätt att tycka att det ska vara som det alltid varit - men svårt att se det egna ansvaret i det? I alla fall i de här två, vitt skilda, men ändå så lika, fallen.Vi har makten ... eller: Vi får det vi betalar för? Vill man ha sin korvmoj kvar så måste man faktiskt köpa korv hos dem!































