Det finns dagar då man inte borde ha klivit ur sängen. Det här är en sådan dag för mig.
Startade tidigt för att åka en bit inåt landet för en del ärenden i en av de byar där jag har verksamhet. Som tur var hade jag inga avtalade tider - då inget av det planerade blev av.
Rådjur. Små förtjusande varelser som får många att tänka på lilla söta Bambi. Skuttar fram var de vill. Rakt framför bilar till exempel. Min bil idag. Jag väjde. Rakt in i en trottoarkant. Rådjuret lever. Eva lever. Mitt ena däck dog en gummi-död utan dess like.
Innan jag fattade hur illa det stod till med däcket (d.v.s. innan jag TÄNKTE) tänkte jag att det säkert skulle fungera att köra i den där sörjan man har i en liten apparat istället för reservdäck.
På grund av sladd + nyckel som skulle vridas om + slang som klämde till PÅ-knappen precis innan jag vred på nyckeln, så hade jag en ansenlig mängd sådan sörja på passagerarsätet fram. AAARGHH! Det här kladdet har retat mig mer - hela dagen - än att däcket var paj. Nedra sörja!
Assistans är bra grejer i alla fall. Den utnyttjade jag idag. Pratade med en trevlig kille på Folksam som några gånger under samtalets gång försäkrade mig att bärgaren var på väg och att det skulle gå så fort det bara kunde. Det är lugnt - sade jag. Behöver du hyrbil så får du bara höra av dig så ska vi fixa det så fort vi bara kan - sade han. Det är lugnt - sade jag. SÅ himla skönt att du är lugn - sade han - det är inte alls som att prata med en stockholmare - sade han.
DET har jag i alla fall lett åt hela dagen :)
Bärgare Henke kom och jag fick både bilen och mig till min däckverkstad där de hade så mycket att göra att de inte kunde fixa den på en gång. Lugnt. Jag ringde mina kollegor för att höra om någon kunde hämta mig - och det kunde den ena kollegan, som tagit bilen till jobbet. Den andra kollegan, som cyklat till jobbet, satte på kaffe. Ni hör :) Vilka kollegor! Jag har väl berättat att jag trivs på mitt jobb? :)
Nåväl. Däckfirman hade ju naturligtvis (enligt dagens anti-gå-bra-tema) inga däck som passade min bil så jag fick ett lånedäck på för att kunna jag köra hem min bil. Schysst, ändå!
Nya däck är beställda (två - så att vi får balans på det hela - de var liksom på upphällningen, men jag hade kanske, kanske, klarat hela sommaren utan att behöva byta - om jag hade haft tur ...). Och jag som tyckte ekonomin såg ok ut den här kommande månaden. Tji fick jag!
På kontoret har jag bråkat med program på datorn som inte vill kopiera åt mig och lunch hade jag inte med mig, för så länge hade jag inte tänkt jobba idag - men nu fick jag ju vänta på att kollegan skulle hemåt, för att jag skulle kunna få skjuts till däckfirman. Min goda kollega åkte t.o.m. tidigare för min skull - så jag klagar inte. Lite hunger dör man ju inte av - men jag blir ju inte direkt en vettigare människa när jag är hungrig.
När jag väl kom hem kunde jag inte leva med sörjan i bilen längre så en rengöring, så gott det gick, prioriterades. Efter det kom mat - som blev lite väl välstekt, till del, medan jag gjorde rent spisen från all den hackade lök som farit av skärbrädan innan den kom til kastrullen :/ Suck, liksom.
Nu har jag bestämt mig för att inte göra något mer. Jag ska andas, möjligen läsa i en bok, kanske våga duscha och sedan sova. Inget annat. Jag vågar ju knappt koka tevatten i vattenkokaren. Vem vet vad som kan hända, liksom!
Hoppas er måndag varit väldigt mycket bättre.
Kanske blev den det nu i jämförelse i alla fall ;)
Varsågod!
Uppdatering ca en halvtimme senare: Gör, trotts allt en kopp te - tar med den till vardagsrummet, med påsen i så det ska få dra sig ordentligt - sätter koppen på bordet, sträcker mig efter fjärrkontrollen ... drar då ur påsen, som flyger ut på duken tillsammans med en halv deciliter te ...
Nu ska jag bara andas.
Wish me luck!