Nu har jag funderat klart ... i alla fall i den här frågan:
Tacksamhet... går nu från blogg till fysisk anteckningsbok - där jag kan brodera ut anledningarna till varför en del "udda" saker står med.
På senare tid har min mångåriga vana även känts som ett måste för att det ska med i bloggen - och det är ju inte det som är grejen. Jag gör ju faktiskt det här, på riktig, för min egen skull. Så, nu får det bli, återigen, bara för min egen skull!
Abrupt kanske men 100 % välment - rent egoistiskt. Tack alla ni som hänt med och hängt på :) Fortsätt gärna själva - det är en fin "övning" som gör gott för själen! Det är så lätt att fokusera på det negativa - i alla situationer - och det goda, fina, kärleksfulla behöver få större plats. ...
När jag skriver detta kommer jag att tänka på den här:
Det här är ju på den stora arenan, men även i våra egna personliga liv är det lätt att fokus hamnar på det som inte är bra istället för på allt som är det.
Ni har alla hört uttrycket "syns det inte så finns det inte"? Fundera på det uttrycket i det här sammanhanget. Vi är så bra på att belysa problemen att de får oproportionerliga dimensioner - och även kraft att växa - medan det som är bra knappt syns.
Nåväl - det var egentligen inte dit jag skulle med det här inlägget idag - utan bara tala om varför det är viktigt för mig att ta ner min Tacksamhet ... till den egna privata sfären. Min förhoppning är även att det ska leda till att känslan för bloggen blir måste-fri och då lämnar öppning för andra inlägg :) För ... funderingar och åsikter, det har jag många ;)
Tack för alla delade koppar -
det har varit trevligt!