Sitter och läser bloggar och kommenterar här och var. En del har svarat på Elisas Fem en fredag - alltid kul att läsa. Jag tänkte inte göra utmaningen den här veckan (heller) ... men även 10 bloggar (med annat innehåll) senare, så surrar frågan från Elisas utmaning i hjärnan: "Vad behöver du göra dig fri från?".
Vad behöver jag göra mig fri från?
Krav. ... och förväntningar. På andra.
Jag har rätt höga förväntningar på min omgivning - vilket den inte alltid lever upp till. Jag skulle inte påstå att förväntningarna är för höga - men det skulle kanske omgivningen, eftersom de åter och åter inte klarar av att leva upp till dem.
Jag kan ju inte bli ...besviken är ett för starkt ord ... irriterad är ett lite för argt ord ... upprörd? ... alldeles för 60-tal ... men, ni fattar; jag reagerar... Nåväl, det är ju mina förväntningar på omgivningen. Mina. Klart de inte ansvarar för att de levs upp till. Eller?
Exempel på förväntning på omgivningen: Förstå att det inte är ok att kasta skräp var som helst. Plocka upp din hunds skit. Följ trafikregler. Var schysst.
Men också: följ regler som vi gemensamt satt upp - på skolor och arbetsplaster, t.ex. - och reagera när de inte följs - när mobbing sker framför ögonen på dig - när saker inte blir gjorda och andra kommer i kläm.
Mest är det nog faktiskt de uteblivna reaktionerna i sista exemplet som är den faktiska anledningen till varför jag skriver det här inlägget. De många, många, gånger ingen lever upp till den förväntan.
Var är civilkuraget hos folk? Är det för mycket begärt att vi alla visar lite civilkurage?
Och jag själv då? Jag är ju också folk. Ja - det är jag. Jag har samma krav/förväntningar på mig själv. Jag försöker leva som jag lär. Verkligen.
... och det kanske alla andra också gör. Vad vet jag? Egentligen?
Jag behöver, sannerligen, göra mig fri från mina förväntningar på omgivningen och endast själv göra som jag vill att den ska göra.
Franciskus av Assisi sägs ha sagt "Predika alltid evangelium - och om du behöver, använd ord." Klok gosse.
Så, kanske är det förväntningen att andra ska föregå med gott exempel som jag behöver göra mig fri från.
Kommer osökt att tänka på denna:
"Ett arbete skulle utföras och Alla trodde att Någon skulle göra det.
Vem-som-helst hade kunnat göra det, men Ingen gjorde det.
Någon blev arg därför att det var Allas uppgift.
Alla trodde att Vem-som-helst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla skulle strunta i det.
Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon, när Ingen gjorde vad Vem-som-helst kunde ha gjort!"
Tack, Elisa. Det är skönt att behöva tänka efter ordentligt ibland.
Nu får jag se om jag klara av att leva upp till min "nya" förväntning på mig själv. Det här är ju inte första gången jag reflekterat över just den här problematiken ... 😉