Continuing my Eὐχαριστέω - Multitudes on monday

May the road rise up to meet you, may the wind be ever at your back. 

May the sun shine warm upon your face and the rain fall softly on your fields.

Continuing my Eὐχαριστέω - Multitudes on Mondays 

355 … understanding – even when it hurts

356 … Limitations
357 … Things coming together
358 … Coming home- straight in to a comforting hug
359 … Zigzagging
360 … The hard Eὐχαριστέω of not being there fully
361 … “What is you hope?”
362 … “What is your longing?”
363 … Talking about personal faith
364 … Being reminded of the ways the Lord works – plural
366 … The crisp cool air when it is -14 C
367 … The gentle man in my life – listening – sharing
368 … “Seed bread” – no flour, delicious
369 … Tulips – the way they bring hope in February, and the way they sound!

Fototriss - Kärlek och Romantik

Det var en gång en Kvinna som levde ett liv hon inte orkade. Förändring var skrämmande och det är ju tryggt att ha koll på läget, även om det är ett obehagligt läge. Man vet vad man har men inte vad man får.

Så kom en Man in i hennes liv. En vän. Någon att prata med. Någon som lyssnade. 

Och för allra första gången fanns det i kvinnans liv en själsfrände.

Åren gick och mycket i Kvinnans liv förändrades. 

Så mycket att livet kunde ha stått på ända om inte Mannen varit ett sådant ankare, 

en sådan klippa, en så god lyssnare, en sådan fin kärlek i Kvinnans liv.

Nu mera njuter de tillsammans av trädgårdens finska rosor om sommaren!

Perspective

Karma explained

Five Minute Friday: Real

When you let someone near, 

so near that they light up your heart by 

their telling, trusting, sharing, 

they will be near enough to see the light of 

understanding, compassion and recognition 

light up your heart 

... showing the millions of tiny cracks 

in your trying-so-hard-to manage-on-my-own-surface! 

This, 

although almost always painful, 

makes you feel real! 

We write for five minutes flat.
We write because we want to, not because we have to.
We write for fun, for joy, for discovery.
We just write without worrying if it’s just write or not.

Vår djupaste rädsla - Our deepest fear

Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till.

Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss; vem är jag att vara lysande, fantastisk, talangfull, underbar.

Egentligen, vem är du att inte vara det?

Du är ett Guds barn.

Att du låtsas vara liten tjänar inte världen.

Det finns ingenting upplyst i att göra sig liten,

för att andra människor inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss.

Det finns inte bara i några av oss, utan i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus stråla,

ger vi omedvetet andra människor tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla befriar vår närvaro automatiskt andra.

Marianne Williamson

Our deepest fear is not that we are inadequate. 

Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.

It is our light, not our darkness that most frightens us.

We ask ourselves; who am I to be brilliant, gorgeous, talented, and fabulous? 

Actually, who are you not to be? You are a child of God.

Your playing small does not serve the world. 

There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you.

We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone.

And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.

Marianne Williamson

Ordlös Onsdag - Wordless Wednesday

Veckans tema är: Zick-Zack

This weeks theme is: Zig-Zag