Jag tror det spökar, för det är HELT omöjligt att få i väg en kommentar i det inlägget där jag VILL kommentera! Så jag provar här, annars ger jag upp... Jag kände mig inte påhoppad, då hade jag nog bara svurit åt din känslighet och klickat mig vidare, hehe;) NÄ, jag vill INTE såra, faktiskt INTE, men jag förstår ju ATT en avvikande åsikt OCH det faktum att jag har mycket svårt att ta till mig en del saker kan uppröra! Dessutom var ju Krille snabbt framme och påtalade min okänslighet! Dock tror jag inte på att ta bort inlägg, gör jag bort mig, då får jag ta det och försöka förklara mig/be om förlåtelse. Dock behöver det ju inte vara farligt ATT uppröra, för hällre uppröra än inte röra alls så att säga, för blir man upprörd så har man i alla fall lyckats beröra...
Jag får dock fnatt av alla former av extremism, för jag växte upp i skuggan av det, med stora hotfulla ord och tungatalan, man blev ju minst sagt RÄDD! Dock är jag inte rädd för att erkänna ATT jag inte fattar, jag är nyfiken, är det kanske något man kan tro på? Nyfikenheten?
Att både jag och många av de som kommenterar i min och andras bloggar kommer med stereotypa kommentarer kanske kan förklaras med att det ofta är de extrema åsikterna som hörs, det är dem vi okunniga hör, och det blir (lätt) vår bild av kristendomen/det att tro... Ett bra exempel på det är ju hur muslimer sliter med vår bild av dem, att vi minsann vet PRECIS hur dem är, punkt slut! Jag vet inte, jag vet bara att man MÅSTE försöka respektera varandra, och därigenom acceptera att man kan tycka olika men att det är helt okej, kanske till och med önskvärt!?
Min blogg-adress är inte "provtyckningar" för inte ;-) Man måste prova sina tankar och "tyckningar", bolla dem med andra, annars kan vi ju inte få förståelse för vare sig våra egna funderingar eller andras. MEN man måste vara beredd på att förändras och, inte minst, kunna leva med att vi tycker olika. Jag tror, som du avslutade med, att det är helt ok och t.o.m. önskvärt! För mycket, av vad som helst, skrämmer/skämmer och att man drar öronen åt sig tror jag är ett friskhetstecken! Länge leve nyfikenheten ... och viljan att lyssna!
Jag tror det spökar, för det är HELT omöjligt att få i väg en kommentar i det inlägget där jag VILL kommentera!
SvaraRaderaSå jag provar här, annars ger jag upp...
Jag kände mig inte påhoppad, då hade jag nog bara svurit åt din känslighet och klickat mig vidare, hehe;)
NÄ, jag vill INTE såra, faktiskt INTE, men jag förstår ju ATT en avvikande åsikt OCH det faktum att jag har mycket svårt att ta till mig en del saker kan uppröra! Dessutom var ju Krille snabbt framme och påtalade min okänslighet! Dock tror jag inte på att ta bort inlägg, gör jag bort mig, då får jag ta det och försöka förklara mig/be om förlåtelse.
Dock behöver det ju inte vara farligt ATT uppröra, för hällre uppröra än inte röra alls så att säga, för blir man upprörd så har man i alla fall lyckats beröra...
Jag får dock fnatt av alla former av extremism, för jag växte upp i skuggan av det, med stora hotfulla ord och tungatalan, man blev ju minst sagt RÄDD!
Dock är jag inte rädd för att erkänna ATT jag inte fattar, jag är nyfiken, är det kanske något man kan tro på? Nyfikenheten?
Att både jag och många av de som kommenterar i min och andras bloggar kommer med stereotypa kommentarer kanske kan förklaras med att det ofta är de extrema åsikterna som hörs, det är dem vi okunniga hör, och det blir (lätt) vår bild av kristendomen/det att tro... Ett bra exempel på det är ju hur muslimer sliter med vår bild av dem, att vi minsann vet PRECIS hur dem är, punkt slut!
Jag vet inte, jag vet bara att man MÅSTE försöka respektera varandra, och därigenom acceptera att man kan tycka olika men att det är helt okej, kanske till och med önskvärt!?
Kram.
Min blogg-adress är inte "provtyckningar" för inte ;-)
RaderaMan måste prova sina tankar och "tyckningar", bolla dem med andra, annars kan vi ju inte få förståelse för vare sig våra egna funderingar eller andras. MEN man måste vara beredd på att förändras och, inte minst, kunna leva med att vi tycker olika. Jag tror, som du avslutade med, att det är helt ok och t.o.m. önskvärt!
För mycket, av vad som helst, skrämmer/skämmer och att man drar öronen åt sig tror jag är ett friskhetstecken!
Länge leve nyfikenheten ... och viljan att lyssna!