Hopp

Världen blir inte en bättre plats för att jag förminskar min tacksamhet eller glädje… ’Hur kan jag sitta här och glädjas åt känslan av den tidiga morgonen, fleece-filten omkring mig och min anteckningsbok när det finns så många viktigare, större väsentligare saker att ägna min uppmärksamhet och energi åt?’ … även om jag önskar att den enkla lösningen fungerade.

Att avsäga mig glädjen i stunden hjälper ju inte det som felar i världen.

”The brave who focus on all things good and all things beautiful and all things true, even in the small, who give thanks for it and discover joy even in the here and now, they are the change agents who bring fullest Light to all the world.” 

 ~One Thousand Gifts

Det pratas i kyrkliga/kristna sammanhang om att, som psalmen säger: ”Tacka Herren, ty Han är god …” – och då vandrar tankarna, ofta, till allt det hemska i världen, de enorma orättvisorna och fasorna och man undrar HUR. Orättvisorna och fasorna ska vi inte förminska eller sluta kämpa mot ... men är det inte så att vi måste ”tanka”, här och nu, där vi är, för att orka?


Vad är det vi kämpar för att alla, inte minst de som lever i de fasor vi genast tänker på, ska bli befriade TILL? Är det inte till en värld med ljus och hopp, ro för själ och hjärta, möjligheten till en ljus vardag? Då måste vi, som faktiskt redan nu kan, ägna tid och hjärta åt att låta allt det finnas i världen. Vi får lära oss att göra plats i världen för det vi önskar åt alla. Här och nu! Hela tiden!

Det är min härliga uppgift, just nu, att njuta av stunden och känna att det är fantastiskt att få sitta här, med fleece-filten omkring mig och skriva mina rader. Tacksam! Så innerligt tacksam!