Maj månad är den månad som innehåller mängder av roliga
tillfällen i mitt jobb. Problemet är bara att det är så många att
organiserandet och förberedandet nästan tar död på glädjen … Någon som känner
igen vad jag försöker mig på att förklara? I en idealisk värld skulle alla
svara nej ;-) men så är det nog inte?
Varför är det … jag menar VERKLIGEN; varför är det lättare att haka
upp sig på irritationsmomenten än på glädjen? Vad är det för mänskligt inbyggt
system? Det är ju inte klokt egentligen … men väldigt allmänmänskligt!
Nu, strax, ska jag släppa allt – slänga mig i soffan och ”haka upp mig” på dagens positiva stunder. För de finns där. De håller bara
på att drunkna i listor, en massa varför och trötthet!
Jag har ju ett fantastiskt jobb :) Faktiskt!
Hör här:
I förra veckan hade vi studiebesök i en av våra kyrkor av en klass 7. De hade mängder med frågor och vi hade vansinnigt trevligt - tyckte jag. Det var både bokstavligt, och bildligt, högt till tak!
När besöket nästan var över och vi stod i små klungor o snackade så säger en av tjejerna: ”Det var ju ingen som sa åt mig att ta av mig kepsen.” Hon tittade på mig. ”Hade du förväntat dig det?” frågade jag. ”Ja”, sa hon, ”jag hade ju en plan. Ni skulle säga åt mig att ta av mig kepsen och jag skulle vägra och DÅ skulle ni slänga ut mig å då skulle jag få en ledig timme.” ”Oj då”, sa jag, och försökte att inte le allt för stort, ”och så blev du tvungen att vara kvar här o ha det tråkigt istället?” ”Äsch”, sa hon o flinade, ”det var ju faktiskt helt ok.”
I förra veckan hade vi studiebesök i en av våra kyrkor av en klass 7. De hade mängder med frågor och vi hade vansinnigt trevligt - tyckte jag. Det var både bokstavligt, och bildligt, högt till tak!
När besöket nästan var över och vi stod i små klungor o snackade så säger en av tjejerna: ”Det var ju ingen som sa åt mig att ta av mig kepsen.” Hon tittade på mig. ”Hade du förväntat dig det?” frågade jag. ”Ja”, sa hon, ”jag hade ju en plan. Ni skulle säga åt mig att ta av mig kepsen och jag skulle vägra och DÅ skulle ni slänga ut mig å då skulle jag få en ledig timme.” ”Oj då”, sa jag, och försökte att inte le allt för stort, ”och så blev du tvungen att vara kvar här o ha det tråkigt istället?” ”Äsch”, sa hon o flinade, ”det var ju faktiskt helt ok.”
Surprise - my chosen weapon!
Tänk Eva om vi bara skulle ägnas oss åt positiva tankar skulle varenda dags- och veckotidning på i konkurs. Visst är det sjukt att negativa saker "säljer" bättre en glada och positiva.
SvaraRaderaKul med eleven med keps.
Känner igen situationen från när jag hade en 16-årig kille som praktikant. Tanterna på ekonomiavdelningen fällde spydiga kommentarer över att han hade mössa på sig. Ärligt talat så struntar jag högaktningsfullt i hur folk ser ut, bra de gör som jag vill;-)
Jo för sjutton...ungar förväntar sig tydligen idag att bli tillsagda vad de ska göra..har många kepsungar på skolan så jag vet vad jag talar om.
SvaraRaderaJa..varför ska man haka upp sig på grejer...irritationsmomenten?
Bra fråga!!
Ha de bäst
Härlig! :-D
SvaraRaderaEn viss likhet med mitt jobb - kul har man på vägen. Inte alltid, men tillräckligt :)
SvaraRadera