Läs om min egen utmaning HÄR!
Ber om ursäkt för att du antagligen chockas med ljud direkt när du kommer in i det här inlägget - det är ett klipp längre ner som startar automatiskt, jag kunde inte få bukt med det. Det är bara att skrolla en bit och trycka på paus.
Tog bort klippet. SÅ irriterande.
William S. Burroughs, 1941 - 1997, en amerikansk författare mest känd för sina romaner Naked Lunch (Den nakna lunchen) och Junky (Tjacket).
Burroughs levde öppet som homosexuell men var under en tid gift med Joan - vars död orsakades av honom själv då de båda, fulla, fick för sig att han skulle skjuta ett glas på hennes huvud (Burroughs var vapen-fantast), men lyckades, full, missa och sköt henne istället mellan ögonen. Efter detta skriver Burroughs:
I am forced to the appalling conclusion that I would have never become a writer but for Joan's death... I live with the constant threat of possession, for control. So the death of Joan brought me in contact with the invador [sic], the Ugly Spirit, and maneuvered me into a life long struggle, in which I have had no choice except to write my way out.
Det här verkar ha varit en konstant drogad kufisk typ som nog är mest känd som bidragande till Beatnik-kulturen (tillsammans med, bland annat, Jack Kerouac) och och för att han levde så hämningslöst. Istället för att repetera fakta får ni se en liten film - klippet finns i större format i en artikel om författaren, länken finns under klippet.
Det gjordes en film om hans liv med Courtney Love, Kiefer Sutherland i huvudrollerna. "Beat" läs lite mer om den HÄR!
Det korta, men kärnfulla. citatet kommer ur hans bok Junky:
“When you stop growing you start dying.”
Chockades av ljudet två gånger när jag gick in på din blogg och efter en stund en gång till när jag började skriva den här kommentaren;-)
SvaraRaderaBeatnik och Kerouac ringer några klockor i mitt huvud...
"When you stop growing you start dying" - det var väl att ta i;-)
Jag undrar om utveckling verkligen är att föredra i alla lägen. Jag läste någonstans att människor vid 40, utan att själva vara medvetna om det, väljer antingen att fortsätta att vara nyfikna och utvecklas, eller stannar upp och är nöjda där de är. Det de vet, det räcker. Jag har alltid tyckt att det låter så tråkigt, att stanna upp när det finns så mycket mer att vara nyfiken på. Samtidigt så låter det ju väldigt harmoniskt att nöja sig, men då gäller det att man ändå inte blockerar sig för andras åsikter och tankar förstås.
SvaraRadera