Fem en fredag

Fler av de bloggare jag följer har hoppat på en "utmaning" på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag". Den här veckan handlar den om Nytt år. Så, jag tänkte att jag hoppar väl på det här tåget jag också!

Här är frågorna för den här veckan:

1. Vad är något du önskar att du gjort i år?
2. Vad vill du hinna med under de få dagar som är kvar på året?
3. Hur har du tänkt fira in det nya året?
4. Vad ser du fram emot med nästa år?
5. Vad är en sak du tar med dig från 2018?

Här är mina svar:

Vad är något du önskar att du gjort i år?
Det hade ju varit bra om jag faktiskt lärt mig spela gitarr. Ett försök gjordes ... men, nej, populära låtar baserade på de mycket yngre med-elevernas musikval var inte min grej - speciellt inte som jag faktiskt bokat (och betalt för) enskilda lektioner. Eller så är det bara ursäkter. Det KAN vara så att jag vill kunna - men inte nödvändigtvis lära mig ;)

Vad vill du hinna med under de få dagar som är kvar på året?

Hitta en bloggar-rutin. Mysa i soffan. Läsa flertalet böcker. Fika. Ha sovmorgon.

... det är tur att det kommer fler dagar efter nyår!

Hur har du tänkt fira in det nya året?

Med maken. Hemma. Lugnt.

Vad ser du fram emot med nästa år?
En hel del faktiskt. Alla olästa böcker. En tur till Berlin till kanske. Botanisera i det veganska köket. Jobba mer ihop med trevliga nya (och gamla) kollegor. Fortsätta fundera på om det är läge att byta bil. Läsa ännu fler olästa böcker. Fota mer.

Vad är en sak du tar med dig från år 2018?

Att folk är jobbiga och det jobbigaste av allt är att jag också är en "folk". 

Önskar er alla en fin helg mellan helgerna :)

Det är så dags igen!

Så är det då så dags på året då det är hög tid att titta på den här filmen ... igen!

I bet you weren't expect THAT! 😄

Trött och glad

Söndag kväll. Tredje advent. Lugnet har lagt sig. Veckan som gått har varit så full av glädje, fart, folk och jul att det stått härliga till. 

I vår kommun har vi Kommunens Lucia – men det är Svenska kyrkan som har hand om det hela. Allt. Med den äran. I år har vi haft 27 ungdomar med och det slutade med fantastiska dagar av genrep, kröning och turné! Vilken sångglädje 😃 vilket gäng! Tillsammans med dem har jag och mina kollegor 3 lotsat och stöttat, skrattat, fixat, spelat och sjungit i dagarna 4! Underbart!

Igår var det dop för två av våra blivande konfirmander. Fint att få vara med om det!

Idag hade vi familjefrukost och pyssel innan vi plockade fram julkrubban i en gudstjänst i all enkelhet. Många kom och vi hade verkligt trevligt! 

Hur kan man annat än få god julkänsla av dagar som dessa? 💝

Veckan som kommer är dagarna fulla av jobb, men i lugnare takt. Mest ser jag fram emot att få;
1: umgås med en åk 1 i en av våra kyrkor. Vi ska fika, titta på kyrkan och berätta julens berättelse, tillsammans!
2: ha julavslutning med våra unga ledare och äldre unga ledare. De är i åldrarna 15 till 21. Ett gäng att trivas med! Planen är att vi ska ha riktigt "ojulig" mat. Spagetti och ****färssås (**** för att det inte kommer vara på kött i så fall) var ett av förslagen 😀 Låter helt ok! Vi får se vart det landar. Julklappsleken ska vara med i alla fall :) Det är liksom tradition!

Hemma blir det juligt med små medel. Datumljuset brinner vid kvällsfikat. Adventsljusen tänds på söndag em/kväll och stjärnorna och ljusstakarna lyser i våra fönster!

Hoppas ni alla hinner njuta av adventstiden. Julen kommer gå fort om vi inte redan innan hunnit dra ner på farten.

Ska det verkligen det?

Den här veckan har jag, av någon anledning, inte kunnat låta bli att ta in allt elände som passerat i min närhet via media, folk, forum. Har ni sådana dagar?
Var kommer all ilska och allt hat ifrån? Vad är det som gör att människor tycker att det är ok att ösa hat och ilska över människor de inte ens känner bara för att de är eller ser ut på ett visst sätt? 

Varför kan vi inte bara få vara de vi är? Varför kan vi inte bara möta alla med inställningen att de är bra människor tills de bevisar motsatsen?

WTF, mänskligheten? Ska det vara så här?

Tack, Annie!

För några veckor sedan hade jag äran, och glädjen, att få dela måltid och bio-upplevelse med Anni och en av hennes söner.
Bion var Bio Roy i Göteborg och där visade de en dokumentär om Ursula K. Le Guin: Worlds of Ursula K. Le Guin, vars bok The Word For World is Forrest jag himlat om tidigare. Le Guin har även skrivit böckerna om Övärlden - vilka jag läste på svenska och ännu tror att jag bör läsa på engelska för att ge dem en riktig chans.

Förutom att dokumentären var ett ytterst intressant porträtt av en storslagen författarinna så diskuterades det ju en hel del bokupplevelser av oss tre. Anni nämnde Ray Bradbury - mer än en gång 👍- och jag påmindes om hur jag länge velat läsa The Martian Chronicles.
Sagt och gjort - de köptes in och jag är nu igång. 

Vilken läsupplevelse!

Tidigare har jag läst Farenheit 451 som inte imponerade på mig speciellt. Med det här! :) Han vänder på nästan allt! Som när det äkta mars-paret konverserar:

“Do you ever wonder if  - well, if there are people living on the third planet?''The third planet is incapable of supporting life,' stated the husband patiently. 'Our scientists have said there's far too much oxygen in their atmosphere.”

Eller när han, på ett enkelt sätt beskriver just precis hur vi människor beter oss:

“We won’t ruin Mars,” said the captain. “It’s too big and too good.” “You think not? We Earth Men have a talent for ruining big, beautiful things. The only reason we didn’t set up hot-dog stands in the midst of the Egyptian temple of Karnak is because it was out of the way and served no large commercial purpose.”

Tack Anni! För en trevlig kväll och för inspiration att läsa mer Bradbury!