Bloggen fyller 9 år idag. Detta stackars försummade "barn".
Egentligen kunde det väl hända saker här hela tiden - men vem gör jag det för ... DET är den eviga frågan. Det borde väl vara för min egen? Jag vet inte varför jag frågar. Svaret är ju givet. Självklart ska det vara för min egen skull.
Semester råder. Så vansinnigt skönt ... ska man ju säga, men jag är inte där än. Varje semester börjar med en avvänjningsperiod. Stressabstinensen ska överkommas och det där samvetet ... jag vet inte om ni alls råkar ut för det - men hos mig skickar det ut små pikar om att jag "borde" en helt fasansfullt massa nyttigt. Som vanligt reagerar jag med ett trotsigt Våga Vägra ... och det tar ca tio dagar för mig att vinna. Det är sedan gammalt.
Ute i stan råder semesterstämning. Trevligt. Eller är det det? Vad hände med det här att hålla avstånd, tvätta händerna och vara rädd om sig själv och andra?
När människan inte orkar vara rädd längre så intalar hon sig att faran inte finns.
När människan inte orkar vara rädd längre så intalar hon sig att faran inte finns.
Vi är ett fantastiskt släkte. Underligt att vi överlevt så länge - måste bero på ren dum tur.
Idag hotar molnen med regn. Skönt - jag har lättare att brotta ner samvetets "borden" då. YES! Det blir att läsa ut boken. Oförväntat bra är den och den håller mig i sitt grepp:
 |
| Bild från Goodreads |
Hoppas du har det bra där du är. Ät en extra kaka idag - för det är en födelsedag idag (Som om man behöver en ursäkt för kaka ... men ändå)!
Stort GRATTIS till nioåringen. Måste säga att du har försummat den - nioåringen alltså - rejält den senaste tiden. Nu när du har semester så får du kanske blogglusten tillbaka, vem vet!?
SvaraRaderaHaddenäran!
SvaraRaderaJo, det har varit lite försummat från din sida den senaste tiden, aja baja. Fast det är väl så det blir ibland.
Semesterstressen, den känner jag igen. Det är väl därför man bör ha minst tre veckor på rad.
Grattis! Min blogg är jämngammal med din, den blev också nio i år. När man går tillbaka och tittar på inlägg från tidigare år inser man hur lång tid det faktiskt gått, och vad mycket som har hänt, både inuti och i livet, det lilla man själv lever och det större. Jag har stängt min blogg flera gånger när jag ledsnat totalt på den, men jag kommer tydligen alltid tillbaka till den :) Jag använder den litet som en receptbank och en dagbok att gå tillbaka till för att kolla upp saker, och så är det ju en länk till er andra som har intressanta bloggar. Tur i oturen med regn i början av semestern. Kanske lättare att få de där sakerna gjorda som annars brukar vara ett stressmoment tills de är gjorda, och kunna ta det lugnt sedan.
SvaraRaderaDet finns väl lika många anledningar till att blogga som det finns bloggare? I år har jag varit extra glad över mina egna reseinlägg, de där som jag kämpat med och tyckt varit ointressanta för andra har betytt väldigt mycket för mig när läget blev som det blev. Önskar att jag skrivit lika mycket tidigare resor och inte bara använt bilderna i olika fotoutmaningar.
SvaraRaderaGrattis till nioåringen! Kaka kan man äta både på födelsedagar och ofödelsedagar!