tisdag 28 februari 2012

Bön och sunt förnuft


Det var en gång en man som bodde i ett land där det blev översvämning. Vattnet steg så mycket att han var tvungen att klamra sig fast uppe på hustaket för att inte drunkna.
Eftersom han var mycket varmt troende och en övertygad kristen bad han innerligt om att Gud skulle rädda honom. Efter några timmar kom en granne förbi med en båt. Men när grannen kastade till honom ett rep tog han inte emot det utan sa bara:
"Nej, åk du! Jag litar på Gud och jag ska be och tro att Han tar hand om mig." 
Mannen satt kvar på taket och fortsatte att be intensivt om hjälp från Gud. Mot kvällen kom en räddningsbåt från polisen. Men också denna gång vägrade han att följa med. Gud skulle ju snart komma till hans hjälp.
Hela natten gick och mannen bad oavbrutet. I gryningen hörde han ett smatter i luften och en helikopter stannade just ovanför honom där han satt på taket. Men han vinkade bara bort helikoptern och han tog inte tag i repstegen som de skickade ner.
Snart hade vattnet stigit ända upp till skorstenen och innan den andra kvällen drunknade mannen.
När han kom till himlen fick han träffa Gud. Mannen var upprörd och skällde vilt:
"Gud, hur kunde du göra så här? Jag bad och trodde och ändå drunknade jag. Du skulle ju rädda mig!"
"Ja, jag förstår inte heller hur det gick till," sa Gud och kliade sig i huvudet. "Jag skickade ju din granne, en räddningsbåt och en helikopter."



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar