En ung man
stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela
bygden. En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det
var så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det.
Alla var de
överens om att detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett. Den
unge mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra
hjärta.
Plötsligt
närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa:
"Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt."
Publiken
och den unge mannen tittade på den gamles hjärta. Det slog med starka slag men
det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur
och ersatts med andra bitar som passade dåligt, så det hade blivit kantigt och taggigt
där de sattes in.
Det fanns t
o m ställen där det faktiskt saknades bitar och där det hade blivit djupa hål.
Publiken
stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de. Den unge
mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade.
"Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är
fullt av ärr och märken."
Ja, sa den
gamle mannen. Ditt hjärta har ett perfekt utseende men jag skulle aldrig vilja
byta mitt hjärta mot ditt.
Du förstår,
varje ärr representerar en person som jag har gett min kärlek - jag tar ut en
bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta
tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna
inte är exakta så finns det lita taggiga kanter på mitt hjärta men dessa vårdar
jag ömt för de påminner om den kärlek vi delade.
Ibland har
jag gett bort bitar av mitt hjärta men inte fått någon bit tillbaka av den
andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta - att ge
av sin kärlek är att ta en chans.
Trots att
dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag
har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller
det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem nu.
Nu kanske
du kan se vad verklig skönhet är?
Den unge
mannen stod med tårarna rinnande nerför kinderna. Han gick fram till mannen,
stoppade in handen i sitt perfekta hjärta och rev ut en bit.
Han erbjöd
biten till den gamle mannen med darrande händer. Den gamle mannen tog emot biten
av hans hjärta och stoppade in den i sitt och tog sedan en bit ur sitt eget
ärrade hjärta och stoppade in den i såret på den unge mannens hjärta.
Biten
passade men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter.
Den unge
mannen tittade på sitt hjärta som inte var perfekt längre men ändå vackrare än
någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans.
De
omfamnade varandra och gick iväg, sida vid sida.
Okänt
ursprung