Jag blogghoppar. Det är en intressant syssla. Man får inte
så mycket motion … eller, jo, men inte kroppslig. Hjärnan däremot, kan, om man
har tur, få motionera lite. Och hjärtat.
Det finns så många bloggar. Så många livsberättelser. Ibland
handlar bloggarna om allt det förfärliga, hemska, som man måste sätta ord på för
att man ska förstå det. Andra gånger handlar de om sådan man måste få respons
på, så man vet att man inte är dum i huvudet. Det finns inredningsbloggar som
beskriver hur folk har det. Och många fler om hur man skulle vilja ha det.
Variationen är enorm.
Många uttrycker en nedvärderande åsikt om att bloggandet
bara handlar om människors önskan till bekräftelse, för att lyfta sig själva. Är
det inte, till största del, det som allt socialt vi gör går ut på? Vare sig vi
bloggar eller inte?
Utan ett du har jag svårt att vara ett jag.
I bloggosfären kan man vara hur anonym man vill. En del kan
då få vara den de önskar vara. Andra kan vara de som de verkligen är. Det är
inte fel.
Kanske kan jag i bloggvärlden öva på att ha en strålande
självbild, ett gott självförtroende, eller hänga ut min skam och låta den blåsa
bort … och jag tror att det kan bli ett självuppfyllande beteende, att det kan
spilla över till livet, ni vet, det som internet är en del av.
Oavsett.
Bloggvärlden består av en hel dröse vackra människor som
bjuder på inblickar i sina liv. Det berikar. Tack!
Precis...:D
SvaraRaderaTänk va ens värld vidgas och man får fler vänner <3
kram
Fia
Och du är ju en sådan, som berikar andras liv, när vi tittar in hos dig! :-)
SvaraRaderaMycket bra skrivet.
SvaraRaderaTack själv, du kloka! Har inte varit inne på några bloggar på ett tag, men de är något speciellt, både den sociala delen - utbytet - och att kunna sätta ord på sina egna tankar och bildsätta livet.
SvaraRadera