Trött?

Du har hört det? Ekot genom landet; ”Jag är så trött.” Och kanske känner du igen dig. Du kanske till och med var en av alla de trötta själar som sa det? Vi undrar kanske lite till mans (och kvinns) var sommarens lust till äventyr tog vägen och var leken och fnittret försvann.

Nu menar jag inte att det är dåligt att vara trött eller ens tråkigt att vara nöjd med soffhörnet eller ens att höstens allvar skulle vara tungt på något sätt. Men det är annorlunda.

I en värld där allt förväntas rulla på som om inga nyanser finns så har vi börjat tro att det är det som är normen.

Det är det inte.

Jag tror att vi behöver stunder, hela perioder med vila och eftertanke. Kanske är du som jag – kanske behöver du också den här tiden.

Men det skrämmer oss lite. För; ska det vara så?

Istället för att njuta av det beklagar vi oss lite och kanske, innerst inne, skrämmer det oss till och med. Det är ju meningen att vi ska vara så glada, att det ska hända så mycket hela tiden. En människa som står still är en tråkig människa? Eller …

Kanske är vi inte sprudlande livliga nu när vi njuter av soffhörnet, inomhusaktiviteterna, de olästa böckerna och, om vi är så lyckligt lottade, får ”nöta” lite med våra nära och kära. Vi får vara förnöjsamma.

Förnöjsamhet. Ett ord som fått en klang av att inte vilja framåt i en rusande värld betyder faktiskt att vara till freds med att man är där man är just nu, både i tid, rum och tanke. Kanske borde vi återerövra ordet – och samtidigt återta rätten att ta det lite lugnare periodvis. Rätten till stillhet, till vila och ro.

Så, jag tänder ljus och njuter av långa fikastunder, mys i soffan framför en film, en god bok, stickningen … det finns så mycket mys. Nu lyssnar jag på musik – tar mig tid att utforska. Nu leker jag med foton i datorn. Nu …

… har jag inte det minsta tråkigt. 

Fredagstema

Människoskapat