Det är inte svårt att förstå att stora tankar samlas inför
slutet på ett år och början på ett annat. Bloggar och statusar i sociala media
är fulla av dem. Ett nytt år är som att
vända blad i en bok man skriver själv. Imorgon får vi börja på ett nytt,
blankt, oskrivet blad.
Men så är det ju varje dag. Egentligen. Men i vardagen är
det så mycket svårare att tillåta sig själv den förlåtelsen, den förståelsen
och det hoppet.
Det storslagna i nyårslöften skrämmer mig lite. Det vore
lite som att försöka klara av att vara perfekt – något som inte är förenligt
med att vara människa. Så jag låter bli.
Förra året skrev jag SÅ HÄR.
Det håller i år också.
Det finns händelser i livet som man önskar att man hade
sluppit uppleva men som ändå skapat erfarenheter att vara tacksam för långt
senare. 2013 bjöd mig på sådana tillfällen av insikt och förståelse. Ögonblick
som trubbade av de tagarna som minnet stuckit långt in i nuet. Taggar som nu sakta
försvinner. Sår som läker. De lämnar istället något att vara rädd om. Insikter,
förståelse, och en vemodig tacksamhet.
Tacksamhet.
Tillförsikt. Gamla ord vars betydelse håller, tidlöst. Dess innebörd önskar jag följer mig in i det nya året. Mig, och dig!
Tack för att du finns här i bloggvärlden, och utanför - även om vi kanske aldrig träffats. Du berikar. Du förändrar. Du är värdefull!
Gott Slut och Gott Nytt År!
“I hope that in this year to come, you make mistakes.
Because if you are making mistakes, then you are making new things, trying new things, learning, living, pushing yourself, changing yourself, changing your world. You're doing things you've never done before, and more importantly, you're Doing Something.
So that's my wish for you, and all of us, and my wish for myself. Make New Mistakes. Make glorious, amazing mistakes. Make mistakes nobody's ever made before. Don't freeze, don't stop, don't worry that it isn't good enough, or it isn't perfect, whatever it is: art, or love, or work or family or life.
Whatever it is you're scared of doing, Do it.
Make your mistakes, next year and forever.” - Neil Gaiman