Hållbar livsstil - Fred. Källkritik.

Sociala medier flödar av sorg och förfäran över det som hände i Paris i fredags. Så många döda. Rädsla och skräck. Alldeles för nära våra hem.

Min egen rädsla växer än mer, när jag läser hur man drar alla över en kam och gör det här till flyktingarnas och/eller muslimernas fel. Det är väl ändå terrorism vi ska kämpa emot – inte våra medmänniskor?

Det är lätt att känna sig hjälplös och att glömma att tillsammans är vi icke-extremister så väldigt många fler än terroristerna, och att det finns sätt att reagera, och agera, som inte bidrar till ökat hat och våld. Vi, var och en, och tillsammans, måste ta reda på vilka de sätten är.

Vi kan inte längre sitta och göra ingenting. Våld gör ont så en hel värld reagerar. Det vi säger i respons till det kan göra minst lika ont på sikt.
Vi gör ingen positiv skillnad genom att knyta näven i fickan eller spy verbal galla – men vi får, ska, göra våra röster hörda. Så nu får vi ta reda på hur vi gör det på ett bra sätt. Inte uttrycka oss med hat – som kommer föda mer hat. Inte dra alla över en kam. Inte vänta på att ”någon annan” ska göra något.

Det är så lätt att tänka att om vi inte har den omedelbara lösningen så är det ingen idé. Men det är det klart det är - och vi måste börja nu. Nu. Inte sucka över allt vi (eller, ännu värre, vad ”någon”) borde gjort. För då sitter vi här om 20 år (om vi har tur) och suckar fortsatt över allt som borde blivit gjort.

En början är att se att det finns ett globalt VI, och det bland oss finns de som (så som vi instinktivt kanske också gärna vill ibland) slår ifrån sig med hat och våld, hellre än att behöva tänka efter, tänka om?

Vi säger gärna till varandra att vi ska följa vår övertygelse … det behöver inte alltid vara en bra sak. Det visar fredagens dåd helt klart. Så det är tydligt att vi måste vara många som pratar med varandra och tänker tillsammans - inte blir några små gäng som kokar ihop egna fanatiska ideer om den ultimata lösningen.
Om vi tänker på vad vi kan göra FÖR varandra istället för vad vi kan göra ÅT varandra? Kanske kan det vara en början?

Vi behöver prata OCH lyssna.

Låt oss provtänka tillsammans. Vad kan vi göra för att fred ska bli den hållbara livsstil vi vet att den kan vara?

Jag säger inte att jag tycker att det här är lätt. Men alternativet är så mycket mer skrämmande – och inte alls lika hållbart!

På tal om sociala mediers flöde så kan ju det här vara ett sätt att börja:

Hållbar livsstil – v. 46