Läs om min egen utmaning HÄR!
Författaren för den här veckan är en som ingen av oss missat, väl? John-Paul Sartre. Har man bara gått i skolan så har man hört namnet - om inte annat för att han är ett namn inom filosofin genom Existentialismen (som jag inte kan tillräckligt om för att förklara, men klicka på ordet så kommer ni till en sida som berättar det mesta om just det).
Sartre undersökte själv meningen med livet och kom fram till att ”existensen föregår essensen”. Med denna koncentrerade formulering menar Sartre helt enkelt att någon mening med tillvaron (essensen) fanns inte före människornas existens utan behövde i stället skapas efteråt, vilket endast kan leda till en producerad mening.Citat kommer från DEN HÄR sidan. Så, meningen med livet är vad vi själva gör det till? Ansvarsfull. Något mänskligheten inte är så bra på ....
I dramat Inför Lyckta Dörrar finns den väl citerade meningen: Helvetet är andra människor. Jag vet inget om dramat men är väl bekant med citatet.
Hursomhellst ...
John-Paul Sartre, född 21 juni 1905, död 15 april 1980. En fransk författare och tillika filosof. Han mest kända filosofiska verk är nog Varat och Intet.
Sartre skrev facklitteratur, noveller, dramer och romaner. Allmänt känd är han kanske mest för brevromanen Äcklet (Nausea).
Om Äcklet kan man på Bokus (och tillika, Goodreads) sida om boken läsa:
Efter ett kringflackande liv har Antoine Roquentin slagit sig ned i en liten fransk hamnstad. För att fördriva tiden sysslar han med att fullborda ett historiskt arbete, men det inger honom ingen tillfredsställelse. Historien är död för honom, även hans eget förflutna, och han är oförmögen att upprätta kontakt med det närvarande. Lösryckt ur alla sammanhang grips han av ett oemotståndligt äckel inför sitt eget kroppsliga jag, inför själva existensen av människor och ting. Äcklet är en bok utan nåd, en av de stora tolkningarna av den moderna människans främlingskap. Med etsande inlevelse skildrar Jean-Paul Sartre en livssituation där identitetsförlust och overklighetskänsla blir till en kväljande upplevelse av tillvarons absurditet.
"It is not the same thing if I sign Jean-Paul Sartre or if I sign Jean-Paul Sartre, Nobel Prize laureate. A writer must refuse to allow himself to be transformed into an institution, even if it takes place in the most honorable form."
Sartre har sagt, och skrivit, mycket klokt. Mycket av det kloka är väldigt rakt på och känns sant, och därmed rätt hårt. Så, det var ett svårt val den här gången - men det får bli detta, från Äcklet, och lite längre ner vågar jag mig på en översättning ...
“I am alone in the midst of these happy, reasonable voices. All these creatures spend their time explaining, realising happily that they agree with each other. In Heaven's name, why is it so important to think the same things all together. ”
Jag är ensam bland dessa förnöjda, förnuftiga röster. Alla dessa varelser spenderar sin tid med att förklara och inser glatt att de håller med varandra. Varför, i himlens namn, är det så viktigt att alla tänker lika.
Jo då, Sartre minns jag väl. Fick plöja mig igenom någon av hans böcker (på franska) när jag var 16 eller 17. Å om du förstår sa min stackars IQ ifrån. Eller kanske inte IQn utan jag förstod inte boken (har glömt vad den hette) och tyckte att det hela var flum...
SvaraRaderaSartre verkar ha varit en intressant person, alla tänkande personer som vågar dela med sej är väl i och för sej spännande.
SvaraRaderaexistensialism är den filosofi jag alltid kännt mig mest bekväm med! Men jag förbannar de lärare som lärde mig massor om Sartre men inget om de Bouvier, som var en lika stor filosof inom existensialismen hon!
SvaraRaderaSpännande, existentialismen har jag inte umgåtts närmre med sedan studietiden i Umeå för en massa år sedan, men jag håller med om citatet och skulle vilja kunna stå mer för det i praktiken: varför är det så viktigt att alla tänker lika?
SvaraRaderaKlokt citat, eller om jag tycker det bara för att jag tycker likadant ;)
SvaraRadera