Fotoutmaning "Ovan"

Inte som i att vara ovan men som i att undra vad som finns där ovan:

Se fler tolkningar hos:

Gems Weekly Photo challenge

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

Längre dagar
soliga mornar
skolbesök
snapchat
personalresa
pastej-macka
ny kaffebryggare
… och alligator
äggmacka
filosofi-kafé
bilturer = ljudbok
tandkrämsövning om hur svårt det är att ta tillbaka saker man sagt –speciellt på nätet
djupa samtal
Banofee-paj
citat
påminnelser
färgpennor
trevliga bekantskaper
bra möte
gott fika
grönsaks-gryta
rättvisemärkt choklad
snöfall – sett inifrån
dörrar
blodprover
bokserier
nycklar
ny vecka

Helgbilden och tillhörande beslut

Pizza-lunch a la lördag

Inte ens uns kött så långt ögat når över hela härligheten.

Beslutet? Att inte äta kött på restauranger om de inte kan berätta om det är närodlat/ekologiskt. 

Vi äter ju schysst kött hemma - varför inte hålla på det över allt?

En smakebit på søndag: Maddaddam av Margaret Atwood

Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

Just nu (över tid, såklart) läser jag mig igenom Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi och är, från och med i går kväll, frame vid tredje och sista delen; Maddaddam.

Vilken värld Atwood byggt upp. Nästan så att den, stundvis, känns som om den inte riktigt får plats i min egen hjärna - men det gör den så klart, och jag förundras.

Serien börjar med Oryx & Crake (utgiven 2003)...

Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?
Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.

... och fortsätter med Syndaflodens år (utgiven 2009)...

Adam Ett, den goda ledaren för Guds Trädgårdsmästare - en religion som ägnar sig åt att sammankoppla vetenskap, religion och natur - har under lång tid förebådat en kommande katastrof.
När katastrofen sedan inträffar utplånas nästan allt mänskligt liv. Ren, en ung nattklubbsdansare, och Toby, tidigare medlem av Guds Trädgårdsmästare, hör till dem som finner sig strandsatta i en omgivning som är alltigenom förändrad och där ingen går att lita på.

... för att sluta med Maddaddam (utgiven 2013); 

En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna - en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet.
Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, trots att vi misslyckades så grovt med den första?

Som vanligt när jag läser Svenska blurbar och bakside-sammanfattningar så tycker jag att de lockar sämre än vad de motsvarande engelska gör - som om de som skrivit på svenska om böckerna inte riktigt läst dem - eller inte tyckte om det de läst.

Min smakbit kommer nu alltså ur den sista delen i serien, Maddaddam - som jag läser på engelska:

Glenn used to say the reason you can't really imagine yourself being dead was that as soon as you say, "I'll be dead," you've said the word I, and so you're still alive inside the sentence. And that's how people got the idea of immortality of the soul - it was a consequence of grammar. And so was God, because as soon as there's a past tense, there has to be a past before the past, and you keep going back in time until you get to I don't know, and that's what God is. It's what you don't know - the dark, the hidden, the underside of the visible, and all because we have grammar ...

Hur fungerar vi egentligen?

okänd konstnär

Idag är det Förintelsens minnesdag och vi är säkert eniga om att det som Det som hände då får inte hända igen. 

Det är lätt att tänka att det är klart det inte kommer att hända igen - för så dumma får vi ju bara inte vara. Men det är mycket som händer omkring oss nu som inte borde fått hända igen. (P*tin, Tr*mp och Tr*mp igen - som exempel (tjock text = länkar))

Människan glömmer tydligen väldigt lätt (och/eller lurar oss med att vi är de första som gått igenom "just det här")

Det här verkar vara människan i ett nötskal:

Låt oss ha bättre minne och stå på oss mer!

Och just idag - låt oss hedra 6 miljoner människor som, om de kunde,
nog skulle vilja säga oss ett sanningens ord rakt in i vår nutid!

Modern Classics à la Penguin #24

Läs om min egen utmaning HÄR!

Jean Rhys, född Ella Williams 1890 blev 89 år gammal och är mest känd för sin bok Sargassohavet (Wide Sargasso Sea) - en bok hon skrev 1966 (och som först gavs ut i Sverige med titeln Den första hustrun, 1989 och senare, 2006 som Sargassohavet).

Sargassohavet utspelar sig i det tidiga 1800-talets Västindien, mitt i den förrädiska naturens överdådiga grönska. Antoinette Cosway gifter sig med den unge engelsmannen Edward Rochester. Men illasinnade rykten börjar cirkulera och får honom att vända sig mot henne. Sakta men säkert drivs Antoinette mot vansinne. Sargassohavet bygger på Charlotte Brontës roman Jane Eyre. Den är en omskrivning av den viktorianska berättelsen men samtidigt ett enastående verk i sig självt, som med tiden blivit en postkolonial klassiker.

JEAN RHYS [1890 - 1979] hade länge antagits död när hon plötsligt åter dök upp på den litterära scenen med Sargassohavet 1966. I den engelskspråkiga världen mottogs romanen som en sensation.

Jean föddes i Karibien till En Walesisk  far och skotsk mor. Flyttade till England som 16-åring där hon gick i flickskola och sedan två terminer på  Royal Academy of Dramatic Art i London innan hon provade på att jobba som doa (körflicka) - men var inte speciellt duktig. Hon reste under 20-talet runt i Europa och stannade till i Paris - där hon levde fattigt - tillräckligt länge för att bekanta sig med konstnärslivet där och fastna i alkoholismens klor.

Jean provade på nakenmodell-jobb och jobbade som volontär under första världskriget.

Det här är en kvinna som inte följde gängse normer och som det säkerligen skulle vara intressant att läsa mer om.

Rolig/onödig informationen: Jean har en krater på Venus uppkallad efter sig.

Citatet, funnet på Goodreads, kommer ur Smile Please: An Unfinished Autobiography: 

I would never be part of anything. I would never really belong anywhere, and I knew it, and all my life would be the same, trying to belong, and failing. Always something would go wrong. I am a stranger and I always will be, and after all I didn’t really care.

Powerful!

Klicka på nedan bild för att se fler skyltar från Women's march on Washington
som pågick på fler ställen i världen dagen efter Trump blev USA´s president.
Marschens avsikt var att "send a bold message to our new administration on their first day in office, and to the world that women's rights are human rights."

Bild av iammikedanton

En halv miljon människor marscherade i Washington - 
en av många städer det marscherades i i världen just denna dag!

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

ABS-bromsar
trevliga mekaniker
svensk honung
glass & Banan
”tänk om”
att det ordnar sig
hjälp
fika
solnedgång
ringa med app = gratis – ish
ny bokcirkel
ledig fredag
värmekudde
nedräkning
ungdomar
naturen
promenader
msk som hjälper en att se det från den ljusa sidan
krya-på-dig-kort
ge bort saker
fisksoppa
vitlöksbröd
slumra på soffan
bokbeställning
apelsiner
apelsiner
apelsiner

++++ = perfekt söndag

När solen sken under lördagen var jag inomhus på en utbildning för våra unga ledare i alla ådrar :) En fantastiskt bra dag - men ... vi missade D-vitaminlapandet vi kunde ägnat oss åt ute.

Idag var jag ledig - och fler med mig - men nu var solen på annat håll och det regnade dimma (ni förstår vad jag försöker beskriva? 😉 ) - men promenad blev det ändå. Frisk luft! Inte alls överskattat!

Frukost i godan ro med sambon + promenad + fisksoppa + kaffe och glass + en slummer på soffan = en perfekt söndag!

Hoppas er helg varit minst lika bra!

Röd fotoutmaning

Igår var jag bara tvungen att stanna bilen på vägen från en jobbplats till en annan igår när solen gick ner! SÅ vackert! 

HÄR kan du se fler bilder på temat!

Modern Classics à la Penguin #23

Läs om min egen utmaning HÄR!

Italo Svevo (Aron Ettore Schmitz),1861 - 1928, beskrivs som en av det tidiga 1900-talets främsta italienska romanförfattare. Ännu en författare jag aldrig hört talas om - den här utmaningen är en lärorik sådan, för mig!

Det mest intressanta jag läste när jag läste om Italo Svevo var detta: Svevo var delvis förebild och gav vissa drag till Leopold Bloom, huvudpersonen i James Joyces (Jag skrev om författaren HÄR) roman Odysseus - en bok jag ännu inte läst men som står på min att-läsa-lista!

Kollade in nätbokhandeln och fann att en av hans böcker återigen getts ut på Svenska alldeles nyligen, nämligen Farväl till ungdomen: 

"Från början, redan med de första orden, ville han göra klart för henne att han inte tänkte inlåta sig på någon allvarlig förbindelse."

Farväl till ungdomen (1898) är en psykologiskt inträngande roman om en stillsam tjänsteman i Trieste och dennes ödesdigra förälskelse i en ung, vacker och levnadsglad kvinna.

Hos Goodreads kan man, som vanligt, se en hel lista av författarens böcker i olika utgåvor. Där letar jag även citat och finner inget jag fastnar för. Inget bra tecken ... men jag letar vidare och väjer, slutligen, detta:

There are three things I always forget. Names, faces and... the third I can't remember.

Ge aldrig upp!

oktapodi

Hittade den här :)

Dess budskap behövde jag extra mycket idag kände jag!

Kanske behöver du den också.

Ge aldrig upp!

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

fina illustrationer
kollegor
lugna kontorsdagar
budget som tillåter
bärhjälp
mer Sherlock
årets första veckomässa
färgen blå
hjärtan
samtal via messenger
tända l jus
ett ”Like” från D.Ä.
mer bio
månsken
kaosologi
ilska
lakrits
att kunna klia sig
potatisplättar
nya mattallrikar
tänder i munnen
ett glas flädersaft mitt i vintern
längre dagar
internet

Helgbilden

Sol, promenad, frisk luft och jakt

Vi tog oss en promenad på Nordens Ark idag. Solen sken, kattdjuren var ute och tittade på oss - och de var nog lika glada över staketet som vi var. Med friskt röda rosor på våra kinder gav vi oss, nöjda, hem för en sen lunch!
Jakt? Jo, vi jagade pokémon också :) 

Ikväll blir det bio!

En bra dag!

Modern Classics à la Penguin #22

Läs om min egen utmaning HÄR!

H.P. Lovecraft - ett namn jag känner igen men ändå en författare som jag inte vet något om.
H.P. Lovecraft,  1890 - 1937, är tydligen en författare vars kändisskap skett postumt genom sina verk in om genren Skräck ... en genre som inte alls är min. Vill jag bli rädd kan jag gå ut i skogen på en promenad efter mörkrets infall och min fantasi gör resten. Inga böcker eller filmer behövs för detta ;)

Chtulhu

Nå, så vad är han mest känd för så? Tydligen; Cthulhu och Necronomicon? Wikipedia sammanfattar vad det är för skräckvinkling han blivit känd för:

" ... idén att livet är obegripligt för människans förstånd och att universum i grund och botten är främmande. De som genuint försöker förstå spelar med sin mentala hälsa som insats."

Låter intressant - kanske är det den sortens skräck som faktiskt skulle intressera mig? Så länge det inte handlar om samtiden och innehåller grymma mord.

För att se Lovecrafts böcker kan man gå in på Goodreads och se vad han skrivit. Där läser jag också igenom citaten och hittar det här:

“The world is indeed comic, but the joke is on mankind.”

Himmelsk fotoutmaning

Sanna, på Gems of my Life, har en fotoutmaning med ett tema-ord för varje vecka under 2017! 

 HÄR hittar ni bloggen för det. 

Den här veckan är ordet Himmel

Tur att jag sparat en bild med lite himmel i mobilen, för de senaste två dagarna har molntäcket räckt ända ner till asfalten häromkring.

Se fler bilder på det här temat HÄR!

HÄR hittar du fotoutmaningen på Instagram!

Kära En i Gänget, du måste inte hålla med ... men ...

Igår befann jag mig i en trevlig samling glada amatörer i en klubb för sitt stora intresse. Någon pratade om tredje part inför allihop och nämnde ytterligare en person som hen. En i gänget reagerade med att i irriterad ton deklarera: ”Men, säg inte hen – det heter han eller hon.”

Kära En i Gänget, resten av kvällen satt jag och funderade på om jag skulle säga något ifall det här hände igen - och jag kom fram till att; jo, nästa gång säger jag ifrån, för vad ger dig beslutsrätt över vilka benämningar andra använder – eller tillskriver sig, för den delen?

Till vansinne har jag lyssnat till de negativa reaktionerna vid användandet av hen länge nu – löjliga förklaringar som ”Det betyder ju höna på engelska – det kan man ju inte kalla någon.” Ursäkta, men din avkomma, kallar du dem för barn? Fundera på det en stund!
Att kalla det ett ovant ord – det fungerade för 20 år sedan – och, ärligt, kanske för fem år sedan - men nu har det varit med så pass länge att det låter mer som om du har problem med de personer som inte passar in i din norm (ordet hen var föreslaget redan 1966 – använt mer frekvent sedan början på 2000-talet och inkluderat i SAOB 2015) än med ordet i sig.

Kära En i Gänget! När du säger så där (speciellt med den irriterade tonen som du använde) så är det inte bara personen som sa ordet du hackar på. Om det sitter någon där som är, känner, älskar eller inte har minsta problem med någon som definierar sig som hen, så har du kränkt dem. På riktigt. Du har klagat på något som lätt tas för att du tycker att en del personer inte är ok. Överdrivet? Nej - det är inte upp till dig att ha åsikter om ifall det är överdrivet eller inte då du inte är (kanske, vad vet jag, egentligen) en av dem som inte passar in i den uteslutande normen och blir utsatt på grund av det.

Kära En i Gänget, låt mig berätta för dig om Alex i Australien, en person, bland många – men unik som den första personen i världen att få ett födelsebevis (och sedermera pass) där varken är M (Male = Man) eller F (Female = Kvinna) är markerat, utan ett tredje val; X. Alex är intersex, född med XXY. Alex benämns, helt korrekt, som hen – juridiskt till och med.
Låt mig också få berätta för dig om personer i min närhet (och säkert i din med, men det skulle de aldrig orka berätta för dig) som inte tillskriver sig något av de juridiska könen av andra anledningar – mest för att de, kanske, inte tycker sig passa in i dina (och andras) normer.

Alla vill vi känna tillhörighet. Din tillhörighet till det kvinnliga eller manliga könet är inte hotat av att någon annan använder sig av benämningen hen – eller lever som hen – alla kommer inte bli könlösa för det.

Kära En i Gänget. När jag, eller någon annan, använder benämningen hen har du ingen rätt att klaga på det. Använd det inte själv om du inte vill – du tycker bevisligen inte att det behövs (vilket är sorgligt, och får stå för dig) – men låt oss andra vara könsneutrala, inkluderande, oss själva och/eller normkritiska bäst vi vill när vi pratar.

Med vänlig hälsning, Eva

... som vill tala om för läsare av detta att jag inte alls tror att personen i fråga är en dålig person – hen är bara dåligt informerad och inte så uppmärksam på sin omgivning ... och, nu, kanske är lite arg över att bli omnämnd som hen, men samtidigt glad över anonymiteten.

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

Planering
tandborstar
sitta still
mammografi
dubbdäck
räddningstjänsten
saltbilen
daddlar
solsken
inbjudan
brie
vitt vin
tid att baka
kebab
tzatziki
bli varm efter en riktigt kall promenad
lunch
att komma fram
presentkort
tecken
gelatinfritt
fm-kaffe
massage
lugn…
… och ro
tid
vind
termometrar
vackra/hårda sanningar/tankar
Sherlock
blommor

En smakebit på søndag: Hogfather by Terry Pratchett

Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

En bok utläst och två på gång - så ser mitt nya bok-år ut än så länge :) 

Smakbiten idag kommer ur en av de två - den som stått längst i att-läsa-hyllan: Hogfather av Terry Pratchett. Den räknas tydligen som nr 20 i Pratchett's Disc-Worldserie - en serie jag inte riktigt tagit mig in i men gör små instickare i då och då!

Pratchett's humor kräver en viss sorts noggrann läsning och har en humor så torr att den stundvis dammar - vilket jag gillar.

Här kommer smakbiten - en fantastisk beskrivning på hur människan fungerar:

“The senior wizards of Unseen University stood and looked at the door.There was no doubt that whoever had shut it wanted it to stay shut. Dozens of nails secured it to the door frame. Planks had been nailed right across. And finally it had, up until this morning, been hidden by a bookcase that had been put in front of it.'And there's the sign, Ridcully,' said the Dean. 'You have read it, I assume. You know? The sign which says "Do not, under any circumstances, open this door"?''Of course I've read it,' said Ridcully. 'Why d'yer think I want it opened?''Er ... why?' said the Lecturer in Recent Runes.'To see why they wanted it shut, of course.'
This exchange contains almost all you need to know about human civilization. At least, those bits of it that are now under the sea, fenced off or still smoking.”

"You have arrived at your destination!"

Idag är det trettondedag jul och husets julkrubba får så äntligen sällskap av de tre vise männen. SÅ HÄR ser det ut hos mig (minus sjalen - men jag tänkte att ni inte ville se alla mina olästa böcker som bakgrund)!

De följde tecken och sin egen övertygelse...  Inget bekräftat, inga garantier. Tre personer gav sig av från tre olika världsdelar och färdades ensamma med sin dyrbara gåvor - av ren övertygelse. Någon stans strålade de samman (vilket med alla säkerhet gjorde det vägen kortare, säkrare och väldigt mycket trevligare).
De stannade inte kvar. De försökte inte få barnet med sig. De gav inga direktiv. De bara bekräftade för sig själva att hoppet de behövde var kommet - och så reste de hem igen. Inget kontrollbehov där inte :) Kanske kan man låta det inspirera även idag!

Så, nu är de, enligt tradition, äntligen framme!

Med anledning av dagen kom jag på att jag faktiskt fotat de Tre Vise Männen när vi var i London och gick, nästan en hel dag, i Londons National Gallery (gratis, luftkonditionerat och fyllt med konstskatter). 
Just den här tavlan, målad av Giorgione, med de vise männen är målad på 1500-talet. Kolla färgerna (så gott de nu visar sig i foton - det var något helt enastående "live")!

The Adoration of the Kings 1506-7, Giorgione

Det tre vise männen målas oftast, av tradition, som en ung, en medelålders och en gammal (en av dem brukar också vara mörkhyad - men inte i den här tavlan).
I folkliga traditioner kallas de tre vise männen Kaspar, Melchior och Baltasar och representerar världsdelarna Europa, Afrika och Asien. Den traditionen startades inte förrän på 900-talet.

På Svenska kyrkans sida kan man läsa mer om Trettondedag Jul och även finna länkar till dagens bibeltexter om man är nyfiken på vad det står i bibeln - mycket av det vi "vet" är tradition, inte fakta!

Hade de haft GPS är det idag de hade fått höra det efterlängtade: "You have arrived at your destination!" Vi vet ju hur skönt det kan vara!  Hoppas ni hjälper till att fira deras framkomst med en riktigt skön dag. 

Leende fotoutmaning

Sanna, på Gems of my Life, har en fotoutmaning med ett tema-ord för varje vecka under 2017!  HÄR hittar ni bloggen för det. 

Den här veckans ord är Leende och mitt bidrag blir det här, taget idag. Sol. SOL! Hur kan man annat än le stort! Kallt var det - men, vad sjutton, det var SOL så vem bryr sig!

Gå in HÄR och klicka på länkarna för att se vad alla andra bjuder på :)
Varför inte vara med?

HÄR hittar du fotoutmaningen på Instagram!

Modern Classics à la Penguin #21

Läs om min egen utmaning HÄR!

Paul Bowles, 1910 – 1999, var en Amerikansk författare som tillbringade 52 av sina vuxna år i Tangier, Marocko där han också dog. 

Paul Bowles är allra mest känd för sin bok Den skyddande himlen (The Sheltering Sky) som också blev film (1990), regisserad av mästerregissören Bernardo Bertolucci. Boken har jag inte läst och filmen har jag inte sett.

Boken kan man få tag i Bokbörsen - filmen kan jag bara hitta en trailer om:

Är man nyfiken på hur Paul Bowles lät när han läste sina egna poetiska verk kan man lyssna till honom på Spotify: HÄR!

På Goodreads sida om författaren ägnar jag mig en stund åt att läsa citaten ur hans böcker - mest är de ur "Den skyddande himlen"  - och de imponerar inte så stort - men så läser jag ett, som inte har någon bok-hänvisning. Var kommer det ifrån då? Söker vidare men hittar inget som leder någon vart. Hittar inte mer än att, ja, det står på Goodreads att han sagt det och ... jag gillar det - så det får bli veckans författarcitat:

“Everyone is isolated from everyone else. The concept of society is like a cushion to protect us from the knowledge of that isolation. A fiction that serves as an anaesthetic.”

Unna dig en klämdag

Vi lyckliga kvinnor över 40 får chansen till mammografi. Tydligen tar inte alla den chansen och jag kan inte förstå varför.
Jag vet inte hur det ser ut där du bor men i Västra Götaland kallas kvinnor mellan 40 och 74 år till mammografi med 21 månaders mellanrum.
Det är en möjlighet att hitta det man visserligen inte vill hitta, men i tid - oftast i tid! - så det går att göra något åt det!
Nej, jag vet, all cancer syns inte på mammografi - men går man inte dit hittar man inte något alls förrän det är för sent - oavsett.

När kallelsen kommer - bara gå! Passar inte tiden så ändra den - det är väldigt enkelt! 

Var rädd om dig. Unna dig en klämdag!

Jag hade min klämdag idag :)