Böcker lästa i december

Snipp och Snopp och kalaset som växte av Tony Cronstam
Den här sprang jag på i en fysisk bokhandel när vi var i Linköping i början av december. Läste den samma dag och blev lite kär. Om den kan man läsa:

Snipp och Snopp delar ut inbjudningskort till Snipps kalas. Då träffar de kompisarnas familjer. De är alla olika. En bok för de stora människorna som inte har levt så lång tid än.

När de är hemma hos en kompis, för att lämna inbjudan, så möts de av också av kompisens två pappor – och när de går därifrån konstaterar en av dem att ”det var väl konstigt?" – och menar att deras klocka ju hängde upp och ner … och man får gå tillbaka till bilden och titta.
Har man inga fördomar blir det en fin hitta-underliga-saker-i-bilderna-bok. Tror man att man inga fördomar har så kommer man kanske reagera like skamset, och se humorn, och VET MAN att man har fördomar, men inte erkänner det, så kanske man dissar boken totalt – som löjlig … och allt för PK kanske ;)
En bok jag önskar att jag var modig nog att läsa för alla. En 4:a
ADLIBRIS

The Thief of Time av John Boyne
Böcker jag last av den författaren tidigare har alla var it bra och … ja, en sådan trend kan ju inte hålla – tydligen. Den här orkade jag inte ens läsa ut. Gav upp efter ... ja, en 120 sidor.
DNF – Did not finish
ADLIBRIS

The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian av Alexie Sherman
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
Den här har jag sett lite över allt – länge – men nog inte riktigt förstått vad den handlat om. Nu läste jag en recension (minns inte vem/var - sorry) som fick mig att bestämma mig för att det var dags. Och det är jag glad för. En riktigt bra bok med många aspekter på en verklig tillvaro jag knappt kan tänka mig – med humor och allvar!

Junior, 14 år, är den nördigaste indianen i hela Spokane-reservatet. Han läspar, stammar, är född med vattenskalle och sitter helst av allt hemma och ritar serier. En dag får Junior besök av sin lärare, Mister P, som har ett enda råd att ge honom: Åk härifrån, så fort du bara kan. Mister P har tvingats bevittna allt för många begåvade barn i reservatet som bara fått lära sig en sak: hur man ger upp.
Trots att nästan alla på reservatet ser honom som en svikare och förrädare, lyder han rådet och börjar på en helvit medelklasskola 22 miles bort. De enda indianerna där är han själv och skolmaskoten.

En feelgood, tro det eller ej, med revansch-känsla! Härlig! En 4:a
ADLIBRIS

So you’ve been publicly shamed av Jon Ronson
Jon Ronson skriver om medias stupstock. Om hur vi behandlar någon som gjort fel (om så ett enkelt misstag) i media idag. Liv raseras, karriärer förstörs – kanske för en bild som inte var helt genomtänkt. Har vi blivit våra misstag? Finns inget gott i människor som begått ett misstag i media? Vad ger oss andra rätten att så totalt sätta den andre i en medial strupstock och ropa på alla andra att komma och hjälpa till i förnedringen av denne stackare?
Ett vitkgit ämne! Mycket läsvärd – om än, bitvis, långdragen. En 3:a
ADLIBRIS

Dream Work av Mary Oliver
I DET HÄR inlägget skrev jag bland annat om en dikt som gick rakt in och fick stor betydelse för mig. Den finns med i den här samlingen. För, naturligtvis, ville jag läsa mer av den här författaren.
Poesi är svårt, tycker jag, men ibland hittar man ”hem”. Av de två samlingar jag köpt av samma författare var den här den som tilltalade mig minst, även om favoriten finns med här – och mycket annat som får mig att stanna upp för att fundera och känna efter.
En 3:a
ADLIBRIS

House of light av Mary Oliver
Den här samlingen bjöd på mer av vad som tilltalade mig just nu – poesi kan jag läsa om och om, och var gång säger den något annat – en annan känsla, en annan nyans. Jag är verkligen ingen poesi-kännare – men, som med all konst, är jag en känslomänniska. Jag tycker om, eller tycker inte om – och ibland blir jag skönt nyfiken och vill veta mer om det jag ser/läser/hör.
Mary Oliver har ett språk jag tycker om och hon lyckas fånga det svårfångade med en enkelhet som låter ana att det var allt annat än enkelt att finna orden.
Den här samlingen bjöd på mer som jag verkligen tycker om. En 4:a
ADLIBRIS

Pantomime av Laura Lam
Den här boken kom till mig genom min fantasy-prenumeration hos The English Bookshop. En lyckträff. Som med all fantasy (med väldigt få undantag) är det här en del ett i en serie på tre böcker. Del två är redan beställd och del tre får vi vänta på – den har ännu inte kommit ut.
I en värld lik vår – men ändå helt olik – är det inte lätt att inte tillhöra normen. För att slippa bli kirurgiskt modifierad för att bli norm kan man rymma hemifrån … till en cirkus. Nej, det blir inte klyschigare – förutom de här delarna av berättelsen så har författaren faktiskt lyckats bra med en originell berättelse i en fantasy-värld likt ingen annan. Ser fram emot del två (och, förhoppningsvis, efter den, även del tre). En 4:a
ADLIBRIS

A closed and common orbit av Becky Chambers
I januari 2016 läste jag Becky Chambers The long way to a small, angry planet som jag gav en smakbit ur HÄR! I sammanställningen av januaris böcker 2016 gav jag den en 5:a. Sedan dess har jag väntat på den här. Den kom hem till mig för ett tag sedan men jag ville vänta med att läsa den tills jag var ledig och kunde ge den all den tid den behövde – jag mindes att jag inte vill hasta igenom den första av Chambers. Glad att jag väntade.
Den här berättelsen befinner sig i samma värld som den första men berättelsen står för sig själv. Man måste inte ha läst den ena för att förstå den andra.
När blir en människa en människa? En individ en individ med rättigheter? Om en AI (artificiell intelligens – en dator) utvecklar eget tänkande och kan relatera till dig, som är en självständigt tänkande (oooh – är vi?) … vad är den då?
Favoritcitat:

”’Life is terrifying. None of us have rule book. None of us know what we’re doing here. So, the easiest way to stare reality in the face and not utterly lose your shit is to believe that you have control over it. If you believe you have control, then you believe you’re at the top. And if you’re at the top, then people who aren’t like you … well, they’ve got to be somewhere lower, right? Every species does this. Does it again and again and again. Doesn’t matter if they do it to themselves, or another species, or someone they created.’ She jutted her chin toward Tak. ‘You studied history. You know this. Everybody’s history is one long slog of all the horrible shit we’ve done to each other.’”

Det ska komma en bok till, åtminstone – tror jag.
En klar 5:a
ADLIBRIS

Man kan säkert låna den på biblioteken också.