Blandad kompott

Klart man vet att djur dör ... men att hitta en säl guppandes i havet var inte kul

Rapporterade till Naturhistoriska Riksmuseet - för det ska man tydligen?

Kvällen igår bjöd på en helt fantastisk regnbågsshow.

De görs inte rättvisa i bild så ni får lägga till i den egna fantasin -

sluta inte förrän bilden ni kan se är magiskt färgsprakande ;)

Slukhåll i stan - på självaste huvudleden in.
Vi blev utan vatten på morgonen igår - det var en läcka någon stans -

denna "någonstans" var här som ni ser i bild. Vattnet spolade bort en hel del mark. 

Och idag var första jobbdagen efter semestern - jag överlevde.

Bara 10 veckor kvar till höstlovet!

Den gör mig glad, ...

... pennan som inte är som alla andra pennor!

... de futtiga listorna ...

Listor. Organiserande listor för minnets skull är en stor del av min vardag (och helg, storhelg och all tid). Så stor att jag listar även de minst viktiga som till exempel vilka böcker jag vill  läsa/bokserier jag inte läst alla böcker av än/antal delar ur servisen som fattas ifall jag se någon del på loppisen ... o.s.v. o.s.v.
I början av semestern organiserade jag bland mina listor på datorn (där de allra flesta finns). Jag tänkte att om de ligger i min Dropbox kan jag ju nå dem från ÖverAllt. Najs. Men ... nu inser jag att allt inte hängde med i överföringen och en del av mina listor är borta. För gott. Jo, för jag var, naturligtvis, ordentlig och tömde datorns papperskorg också när jag var klar ...såklart. Ordning framför allt :P

Irriterande? Jo, det var till och med lite ångestframkallande när jag upptäckte det och det frenetiska letande pågick i en kvart... men ...

När jag flyttade från Cypern tog jag bara med mig en bråkdel av de saker som var del av mitt liv. Det mesta blev kvar i det hem min  äldste son stannade kvar i  ...en annan historia (smärtsam och mörk) . MEN, det var någon sorts befriande känsla i att inte ha en massa ägodelar. Det fanns människor att oroa sig över, utan att behöva betydelselösa ting att ordna med också och det fanns en lättnad i det.

I liten skala påminner mig de förlorade listorna nu om den känslan av lättnad. 

Proportioner är bra. Listor är futtiga. De är nog oftast mest ett försök att få känslan av att ha kontroll medan man innerst inne vet att det riktigt viktiga har ballat ur. 

Den 29 juli hade vi levt upp årets kvot av jordens resurser.

Listor? Nej ... de futtiga listornas dagar är över.

Bilder från East Side Gallery i Berlin

I see faces

Det finns mycket av detta på mitt Instagram - och andras!

#pareidolia 

#iseeface 

#iseefaces 

#iseefaceseverywhere 

#faceseverywhere 

#facehunter 

#faceit 

#lookslikeaface 

#thingswithfaces 

#facesinthings 

#doyouseefaces

Årets risigaste älg

Den hittade vi HÄR - pappas favoritställe för att äta ute.

Nej, jag har inte börjat äta kött igen.

Äter hellre en sådan här risig älg om jag måste äta älg ;)

De hade stor salladsbuffé istället, tack och lov.

Lysekils Pride

Den 20 juli var jag och min man i parken här i stan -

det var Lysekils PRIDE

Vi gjorde reklam för Stolta Föräldrar - en förening i Göteborg som jag är 

medlem i och som jag tänkte att fler ville få veta något om.
Inte så många frågade något men MÅNGA kom 

och pärlade hos oss - alla åldrar. 

Vårt reklammaterial gick åt!

Många kom till parken - men en hel del höll sig i periferin av olika anledningar.

I ett samtal med två ungdomar kom vi fram till att det kan vara för att..:
... man inte vill behöva stå för att man förstår att Pride behövs

... man inte alls tycker att det behövs men inte vill behöva stå för DET

... man själv behöver bli stärkt - men inte orkar med att folk anar det

... miljoner andra anledningar som folk tror betyder något

Kunskap behövs. 

Lite vanligt sunt förnuft behövs.

HBTQ+ finns. 

Människor är olika.

Det är inte ett hot mot någons existens.

Rädslan för olikheterna är det.

Jag vill inte bara den lätta vägen

Det är lätt att hamna i ett jakt på fina upplevelser, goda möten, meningsfullhet ... 

Vi människor vill hitta betydelse och, inte minst, bekräftelse på att vi hittat rätt. 

I den värld som är internets sociala medier blir det lätt sammanfattat i en jakt på positiva kommentarer. 

Under en lång paus från bloggen har jag kommit underfund med att jag saknar bloggandet - men inte funderingarna kring vad jag ska skriva, vilket för mig har handlat alldeles för mycket om hur det kommer att tas emot, hur reaktionerna ska bli - jag vill ju så gärna att alla förstår - och det blir lätt, i sin tur, en jakt på bekräftande kommentarer (tystnaden när ämnet är "känsligt" är extra tydlig på Instagram).
Att följa bloggutmaningar blev därför en lätt väg för att hålla bloggen levande utan att behöva tänka så mycket  ... men är det vad jag vill? Nej, det är ju inte det! Inte främst. Absolut inte bara.

Det jag skriver här är mina tankar - min berättelse. Inte någon annans. 

Du tänker möjligtvis annorlunda - och det är som det ska.

Bilden här ovan är från härom kvällen när jag och min man var ute på Stångehuvud här i Lysekil där vi bor. Vi känner inte människorna som med sina silhuetter kom med i bild - men jag känner samhörighet med dem. Vi sökte oss dit ut på  klipporna allihop - stannade en stund och njöt  av samma vy.