När jag läst en riktigt bra bok så vill jag ju berätta om den.
Dåliga böcker skriver jag inte så mycket om – det är ju liksom en smaksak det
där. Eftersom jag tycker om böcker tycker jag det är schysst att ge den en
chans hos andra läsare.
Böcker är lite som människor. Alla bär berättelser som vi
kan relatera olika mycket till och ha olika mycket förståelse för – men det gör
ingen berättelse oviktig, ingen bok (eller människa) värdelös.
Och så finns det böcker, berättelser, människor som man har
förutfattade meningar om och behandlar därefter … men så, en tid senare, märker
man att man går där och tänker på dem. Något gjorde intryck, avtryck.
Jag snabbläste ”Fiskar ändrar riktning i kallt vatten” av
Pierre Szalowski. Behandlade den som en lättläst bok. Vilket den var … om man
inte vill nå ner till de allmänmänskliga värderingarna som boken bjuder på. Vi
tror att vi vet hur alla är. Vi sitter fast i olika mönster. Vi kan behöva en katastrof
för att väcka oss till liv lite nu och då.
Den 4 januari 1998 får en elvaårig pojke reda på att hans föräldrar är på väg att skiljas och ber desperat om hjälp från ovan. Den 5 januari 1998 drar den värsta isstorm som Quebec någonsin upplevt in över landet. I naturkatastrofens spår formas nya vänskapsband, och solidaritet och medmänsklighet börjar spira.
En roman med ett enkelt och varmt tonfall som lyfter fram en uppfriskande sida av mänskligheten. En roman fylld av hopp och värme under några centimeter is.
Boken var inte lika bra när jag läste den som den har visat sig vara efteråt. Jag får nog ta och läsa om den vid tillfälle! Den åker tillbaka i hyllan med olästa böcker!
Mmmmhhhh, ja vi har nog inte riktigt samma boksmal du och jag, men det vet du ju redan.
SvaraRaderaEn banal bok med djup, låter intressant. Jag läser än ett annat tips från dig "To kill a mockingbird".
SvaraRadera/Kiki
Den där ligger i min shoppingkorg på Bokus, men jag vet inte när jag hinner läsa den...
SvaraRadera