Alla har vi någon gång avfärdat det någon sagt på grund av personen som sa det. En person, offentligt eller privat, som vi redan bestämt oss för inte vara värd vår uppmärksamhet – kanske på grund av hur personen är eller för att personen får oss att känna oss obekväma.
Människan vill gärna att det kloka som sägs sägs av någon som är som hon själv eller någon hon ser upp till för att det ska vara värt att ta till sig. Vad händer med den sagda klokheten om den uttalas av någon som får en att känna sig lite pinsamt, kanske t.o.m. å deras vägnar (och varför känns det pinsamt)?
Det hör mycket ungdomen till att tycka att andra är pinsamma – men det finns alltid de som aldrig slutar känna så, om än, förhoppningsvis, inte lika ofta när man är äldre. Vuxna har å andra sidan ofta satt in folk i fack – och där bör de stanna, ”det är bäst så”!
Hur bra är vi på att lyssna på människor som vi, kanske, har svårt att ta på allvar av helt andra anledningar än vad de faktiskt säger? Utseende, yrke, utbildning, personlighet …
Själv vet jag att jag fortfarande jobbar på det, och att det, tack och lov fungerar. Men en sak är säker - medan man jobbar på det måste man bara vara beredd på att uppleva att man själv är pinsam, mer eller mindre ofta (men definitivt ofta, till att börja med) – för sig själv om inte annat! #aldrigförsentattändrasig
Här är en underbar personlighet som säger klokheter:
Lägg pekaren på bilden så får du fram ljudkontrollen i nedre högra hörnet :) utan ljud får man annars hitta på klokheterna själv ;) och det är ju onödigt!
Jeffrey Marsh är en "Social Media Star and LGBTQ Visionary" och står, bland annat, bakom #NoTimeToHateMyself and #DontSayThatsSoGay läs mer om honom HÄR och en artikel av honom själv HÄR! Hans Vines finns HÄR!
Ur atikeln:
With each video I make, I hope to give people, including parents, additional tools. I make silly, happy Vines and sincere, touching Vines, all trying to show the humanity of someone who is different. Sure, on one level it's clear that I'm helping LGBT teens face the school bully with pride; but also, in my clearest moments, I realize I'm also trying to put together my own pieces. Every six second video I create is a time machine, extending a compassionate hand to 11-year-old me. "It's ok to come out now, you can be happy now", says the "now" me.
