onsdag 27 mars 2019

Läst: Så lärde jag mig att älska min kropp av Linda-Marie Nilsson


Ännu en bok jag lyssnat på på Storytel. En bok vi läste tillsammans i vår bokcirkel och som genererade flera timmar prat och människans konstiga bilder av vad som är rätt/fel, snyggt/fullt, bland annat - och, inte m inst: människors outgrundliga tanke om att ha rätten att döma andra!

Om boken kan man läsa:
När Linda-Marie Nilsson lade upp en bild på sig själv i bikini blev det en världsnyhet. Kroppsaktivismen eller kroppspositivismen handlar om att alla har rätt till sin kropp och om att vara nöjd med sin kropp som den är, trots samhällets skeva ideal. Med hashtaggen #allastorlekarärvackra fortsätter hon att inspirera sina följare. Alltid med en stor portion humor, som i klippet där hon testar produkter för att låren inte ska gnida mot varandra. Eller när hon listar "50 saker som tjocka är trötta på att höra". Att hennes budskap behövs är det många som vittnar om. Bland hennes många fans hittar vi de unga tjejerna som inte vågar klä om på gympan men även äldre kvinnor som aldrig visar sig i baddräkt på stranden. Föräldrar söker också hennes råd kring hur de ska prata kroppsideal med sina barn. Nu har Linda-Marie Nilsson skrivit en peppande och inspirerande självhjälpsbok för att hjälpa fler att älska sig själva. Hon delar generöst med sig av sin egen historia men ger också massor av konkreta tips, allt från hur man hittar rätt kläder till hur man hanterar kroppshat på nätet.

En viktig bok som behövs.
När jag läser om andras reaktioner på boken är det blandade hurra-rop och förskräckta hälsovarningar. Men. Som Lisa-Marie också skriver om: det finns ohälsosamma smala människor och det finns hälsosamma tjocka människor. Det viktiga är: om du inte kan älska dig själv finns det ingen väg till hälsa. Så, om människor inte slutar att fat-shame:a så blir det inte bättre. När tjocka människor som börjar på gym får utstå att folk stirrar och, faktiskt, frågar dumma frågor som: har du gått hit av misstag? ... då behövs böcker som denna.

För att den behövs - för att den är skriven på ett faktiskt och ganska oaffekterat sätt så får den 5 av 5!



Man kan säkert låna den på biblioteken också.



söndag 24 mars 2019

En smakebit: Suddenly in the Depth of the Forest av Amoz Oz


”En smakebit på søndag” är en bloggutmaning som drivs av bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger växelvis, varannan vecka. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av den. Inga spoilers tillåtna!

Den här veckan är det Betraktninger som håller i det!


Jag har precis börjat läsa "Suddenly in the Depth of the Forest" av Amoz Oz - inköpt på Science Fiction-bokhandelns rea. Texten på baksidan lockade mig. Där står:
In a village far away, deep in a valley, all the animals and birds disappeared some years ago. Only the rebellious young teacher and an old man talk about animals to the children, who have never seen such (mythical) creatures.
A stubborn, brave girl called Maya and her friend Matti, are determined to unravel the mystery of where the animals have gone. They venture into the depths of the forest in their quest, terrified and hopeful of what they may encounter...
Min smakbit är tredje kapitlets första stycke:
At night, the silence was even blacker and thicker than in the daytime: no dog stretched its neck and flattened its ears to howl at the moon, no fox whined in the forest, nog night bird shrieked, no cricket chirped, no frog croaked, no rooster crowed at dawn. All the animals had disappeared from the village and its surroundings many years ago - cows and horses and sheep, geese and cats and nightingales, dogs and spiders and rabbits. There wasn´t even one small goldfinch. Not a fish was left in the river. Storks and cranes bypassed the narrow valley on their journeys of migration. Even bugs and reptiles, bees-flies-ants-worms-mosquitoes-moths hadn't been seen for many a year. The grown-ups who still remembered usually chose to stay silent. To deny. To pretend they'd forgotten.







fredag 22 mars 2019

Fem en fredag v.12: På agendan


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vad var din första tanke när du vaknade i morse?
  2. Vad var först på agendan för idag?
  3. Vad är sist på agendan för idag?
  4. Vad har du tänkt på mest under veckan?
  5. Vad har du inte fått gjort idag?


Vad var din första tanke när du vaknade i morse?

Oh! Ledig!

Vad var först på agendan för idag?

Att läsa ut boken jag "dutt-läst" i hela veckan!

Vad är sist på agendan för idag?

Slöa framför tv:n -med bok om det (som vanligt) inte är något att se på "dumburken"!

Vad har du tänkt på mest under veckan?

Hur alla till stor del lever i sin egen värld - och hur svårt det är att få en del världar att mötas. De talar ju oftast inte ens samma språk!

Vad har du inte fått gjort idag?

Något "måste" - och inte lär det ske heller ... Det kommer fler dagar. Och gör det inte det så är nog inte det värsta att disken inte blev gjord!


"VI ÄR NOG INTE RÄDDA FÖR DET OKÄNDA, 
UTAN FÖR DET VI TROR OSS VETA OM DET OKÄNDA."





Tacksamhet ...


Varning: Tacksamhet kan förändra dig! 😊









måndag 11 mars 2019

Läst: Frankenstein av Mary Shelley



“I do know that for the sympathy of one living being, I would make peace with all. I have love in me the likes of which you can scarcely imagine and rage the likes of which you would not believe. If I cannot satisfy the one, I will indulge the other.” 
“There is something at work in my soul, which I do not understand.” 
“Hateful day when I received life!' I exclaimed in agony. 'Accursed creator! Why did you form a monster so hideous that even you turned from me in disgust? God, in pity, made man beautiful and alluring, after his own image; but my form is a filthy type of yours, more horrid even from the very resemblance. Satan had his companions, fellow-devils, to admire and encourage him; but I am solitary and abhorred.' "

Frankenstein av Mary Wollstonecraft Shelley har legat i bokhyllan väldigt länge och jag har undvikit den för att jag tänk att jags kulle komma att läsa en version av alla dåliga filmer som baserats på den här boken.

Mitt misstag.

Det här är en fantastisk bok. En bok om hur en människa vill leka gud och därför skapar en varelse som kanske kan vara början på något nytt - på berömmelse och en framtid där skaparen hyllas som den Gud han anser sig kunna vara. Storhetsvansinne. Människan ska inte leka gud - och boken beskriver våndorna hos den skapade varelsen och ångesten hos skaparen över att ha ansvaret för detta ... monster?

Jag lyssnade till boken på engelska, läst av Kenneth Branagh - och han gör det så bra!

Det här är en bok väl värd  sin 5:a av möjliga 5.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




lördag 9 mars 2019

Fem en fredag (på en lördag) v.10: Ursäkter


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?
  2. Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?
  3. Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?
  4. Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?
  5. Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?


Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?

Jobb. Det är oftast jobb. Men ursäkt? Det var en riktig anledning! 😉 Jag kan ju, som vanligt, inte låta bli att problematisera över definitionen av ordet. 

Läste synonymer: förlåtelse, tillgift, eftergift, överseende; försvar, skäl, förevändning, alibi, undanflykt, urskuldan, undskyllan - och tycker att ursäkt mest verkar betyda någon sorts "skyla över/skylla ifrån sig"?


Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?

Kan inte minnas senast jag var sen till något. Är jag sen beror det oftast på någon som ska med mig ;) Ingen nämnd!


Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?

Inget jag kan komma på just nu. Eller ... en del diskussioner på jobbets APT kanske ;)


Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?

Någon som inte kunde komma hem till oss p.g.a. av sjukdom. Men, återigen, så var det ju, märk väl, en faktisk anledning! 


Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?

Minns att jag låtsades behöva åka tidigt för att hämta någon för att kunna lämna en diskussionsgrupp där jag inte orkade ta i deras högst rasistiska åsikter ... Det var fegt, och jag skäms fortfarande för att jag tog den lätta utvägen - det går emot allt jag står för! DET kommer jag inte göra om!











Läst: The Penultimate Truth av Philip K. Dick


Om  The Penultimate Truth av Philip K. Dick skrev jag lite i en veckas Smakebit

Det här var en bok jag verkligen ville gilla. Premisserna var ju fantastiska ... men jag fångades aldrig. Kanske p.g.a. alla påhittade fenomen med ord som inte finns ... kanske för att den är skriven i 60-talsfart ... jag vet inte. Förhoppningsvis var det min inställning som var fel - så, den får bo kvar i bokhyllan ett tag och så får den en ny chans någon gång.

Läs om boken, på svenska, HÄR, hos Adlibris!

Jag gav den en 2:a av 5 möjliga!


Man kan säkert låna den på biblioteken också.







måndag 4 mars 2019

Wazzup?


Min man och jag firade 120 år i slutet av februari! Inte 120 år som gifta utan i gemensam födelsedag - 55 och 65 - och vi firade i dagarna 3, även om vi spred ut dem. Ja, det är väl bra att ta det lugnt i "vår ålder" ... eller, nej, det var inte anledningen alls. Vi delade upp firandet för att vi helt enkelt inte skulle ha fått plats med allihop samtidigt i vår lägenhet PLUS att vi faktiskt ville hinna prata med gästerna!
Vi började den 22 februari och firade sista dagen den 1 mars - så nu är vi väl firade och det har varit väldigt trevligt.


Nästa helg är en ledig helg, men sedan börjar lägerhelgerna. För er som varit med här ett tag kommer det säkert inte som en överraskning, men för någon som inte hängt med så åker jag på läger med konfirmander ett par helger i mars. Jätteroligt och väldigt energidränerande ... och jätteroligt 😀

Fotograferandet är igång igen! Yay! Känns roligt. Har till och med lämnat in bilder till fotoklubbens deltävling "ytstruktur" i klubbmästerskapet för 2019. Har även några bilder till utställning/deltävling med temat Svartvitt som jag är riktigt nöjd med. De kommer här så småningom!

Den här veckan är lite lugnare på jobbet men full rulle socialt. Det regnar så det öser ner ute och jag väljer bort kvällens Filmstudio-film. Imorgon jobbar jag sent, på onsdag ska jag på smink-party vilket VERKLIGEN inte är jag, men människorna är trevliga så det blir säkert bra! På torsdag är det Afternoon tea" på eftermiddagen. Det ska bli både gott och trevligt! Och på fredag ska jag på föreläsning och workshop kring Normkritik vilket jag verkligen ser fram emot!



Direkt från mobilen! Promenadbild!
Ljuset, människor - det är på väg tillbaka! 
Underbart!



En god vän fixade "Pinky and the Brain" till mig!
Nostalgi :) Njuter i fulla drag. Helt min humor!



En av våra unga gäster dekorerade sin tallrik innan maten!
Snyggt - jag gillar hur hen tänker! 
#iseefaces


Hoppas allt är bra med er alla - 
jag tittade runt hos några av er igår, och fortsätter idag! :)





fredag 1 mars 2019

Fem en fredag v.9: Självinsikt


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?
  2. Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?
  3. Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?
  4. Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?
  5. Känner du att du vet vem du är?


Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?

Eftersom jag tänker fort är jag snabb på svar och ger ofta respons kvickt och många gånger skarpt. Har nog en tendens att uppfattas som en "jobbig jävel" (läs, som exempel, bilden i längre ner i DEN HÄR texten) som säger det andra inte vågar och många hoppades inte skulle sägas alls.

Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?

Att jag inte är rädd för att vara den jobbiga j*veln - och att jag håller vad jag lovar. Jag är en hejare på att ta det lugnt också, det gillar jag nog allra mest. Det har inte alltid varit så!

Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?

Tålamodet. Tänka ett steg längre innan jag öppnar munnen så att andra får en chans att säga sitt först någon gång då och då!

Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?

Att jag är skulle vara oförlåtande och oflexibel. Det är jag inte. Men jag ändra ju inte på mig bara för att du tycker att jag ska det!

Känner du att du vet vem du är?

Ja. Nu mer än någonsin. Men eftersom jag försöker att utvecklas och inte stagnera som människa så måste jag fortsatt lära känna mig själv. .. så det kommer ju alltid stunder där jag får lära känna nya, förändrade sidor av mig själv.