The meaning of life ...

"The meaning of life is just to be alive. It is so plain and so obvious and so simple. And yet, everybody rushes around in a great panic as if it were necessary to achieve something beyond themselves." Alan Wilson Watts

or, simply:

Tacksamhet ... and Note to Self

Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :)  Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

2754 – 2772

Ärliga samtal
gamla frågor som fått svar
ett oväntat lugn
sommarkänslan som Morden i Midsomer för med sig
avstängningsknappar
bok på bok på bok på…
solen i nacken
Varma mackor
strömavbrott när boken är bra och huset behöver dammsugas
doften av nyklippt gräs
nybakt bröd
helgen innan semestern
färska frallor till frukost
regn, soffhörn och film
god ”misslyckad” sockerkaka
bloggolegorna
tystnaden som elavbrott för med sig
ljudet av regn
hela semestern framför mig

En gång för alla ...

... den ÄR inte bra!
Den här boken har stått i min bokhylla i många år, i olika upplagor. Jag har, flertalet gånger, gett upp på den och gett bort den, sedan tänkt att "den är kanske bra ändå" (jag menar, den har ju vunnit priser och hur många goda recensioner om helst - och titeln, omslaget, allt tilltalar mig) och köpt den igen (någon gång på loppis) och gjort om hela proceduren igen.
Den här gången var jag ihärdig - tog mig till sidan 130, läste spoilern på Wikipedia, skummade resten och gav upp på riktigt. Jag tycker, helt enkelt, inte att den är speciellt bra.
Men, den får bo kvar i min bokhylla - ifall att. 

Nu - mot bättre böcker!

Viktig reklampaus!

Den här reklamfilmen diskuteras lite över allt - det är bra :) Det behövs!

Alla som är skyldiga till att någon gång ha sagt att
 "h*n ___ valfritt___ som en tjej!" räcker upp en hand.

*skäms*

Fototriss - dörrar/portar

Dåligt väder?

Nej, inte det här. "Dåligt" väder kan inte vara så vackert!

Släktens sparade - i Ordlös Lördag

Ordlös Lördag
Historiskt

Människoskapat Tack och Skål!

Eftersom det här, till största delen har blivit en fotoblogg (för att det är det lättaste sättet att faktiskt få till ett inlägg utan att behöva skriva ;)) så förväntade jag mig egentligen inte svar på mitt tidigare inlägg - ett inlägg som faktiskt var lite av ett rop i mörkret ... Men, si den här morgonen visar det sig att omtänksamma människor tagit sig tid att skriva ner konstaterande, uppmuntrande hejarop! Tack BP och Maskeradgalningen, jag är faktiskt rörd!
BP konstaterade i sin kommentar att jag ju faktiskt är anonym på den här bloggen - vet ni, det hade jag glömt. Känslan av att vara anonym här är borta. Vi är ju ett litet naggande gott gäng bloggolegor som hälsar på hos varandra och har gjort (mer eller mindre) länge ... ja, så det känns inte anonymt längre! Det är faktiskt lite häftigt!

En skål för mina bloggolegor (alla ni som gjort att jag glömt att jag är anonym här) utbringas. Det  görs i vinet med den snyggaste etiketten på hela bolaget - ett vin som faktiskt var både KRAV och gott! Vinnande koncept! Och så är det ju fototema riktigt människoskapat! 
Om du inte dricker alkohol så har vi den godaste rabarbersaften i hela Bohuslän i vår kyl så vi kan skåla ändå :) Virtuell Skål på er!

Fredagstema

Människoskapelser #37

Att skriva eller inte skriva

Man lär sig inte tala om man inte övar. Inte heller lär man sig läsa utan att öva. Så, hur skulle man kunna lära sig skriva utan övning? Och nu menar jag inte bara skriva som i att sätta ihop ord till meningar. Jag menar, hur lär man sig att faktiskt säga något med sina skrivna ord om man inte skriver? Skriver, skriver och skriver.

Det bor en längtan i mig, som, antar jag, i alla människor, och jag tror att det, hos mig, är ord som trängs för att få komma ut och göra sig hörda.  Men, så tänker jag att om jag agerar på den längtan och skriver så vill jag kanske se och höra vad någon tycker om mina meningar? Och det känns lite pretentiöst, lite genant … lite ”men inte ska väl jag”! Det är svårt att komma förbi pinsamhetskänslan – samma känsla man kan få först gången man sjunger inför publik eller måste uttrycka sig på ett språk man inte ”äger”.

Så, folk kanske skrattar lite när jag snubblar med mina meningar och stapplar med mina ord om jag nu skulle våga? Kanske skrattar de helt enkel lite igenkännande, överseende … det är ju inte så farligt?

Jag började en skrivövning här på bloggen en gång; ”Alla tankar som trängs måste ut”. Jag har nu, länge (för mig själv), skyllt min tystnad i ämnet på att jag inte har haft tid. En dålig ursäkt. Speciellt som jag egentligen vill - men så var det där med pinsamhetskänslan ... Jag vet. Just do it!

Om jag skulle göra så som jag längtar, stoppa flödet av ”input”, låta bli sociala medier, tv, radio och istället skriva, kanske skriva mig tom … är jag då mest rädd för vad ”folk” ska tycka eller är jag rädd för vad jag skulle finna, där i botten av min själ? Kanske är jag mer rädd för att inte finna något alls?

Nej, jag vet allt svaret – och det handlar varken om vad ”folk” tycker eller om tomhet …

Gör du något som egentligen skrämmer dig? Och, nej, du behöver inte svara på det!

"Write hard and clear 

about what hurts."

- Ernest Hemingway

Gott!

Torsdagstema

I Like #151

På tal om noja...

Ska de här:
<-- 
vara här?

Eller ska de vara här -->

Som de var förut?

Hjälp?


Och är det någon nytta med de här?
I
I
I
I
V

Noja?

Onsdagstemat är noja.
Dåligt påläst tänker jag att folk har noja på grejer ... ja, som att någon verkligen är helt inne i det - som att ha noja på tändkulemotorer, eller på att städa. Men, nej. Noja är, enligt Wiktionary: (vardaglig) skräck, ångest, paranoia - som i åldersnoja. Aha, tänker jag- Det användningssättet är man ju bekant med (hela omvärlden fyller 50 - så, ja, det har kommit upp en o annan gång, s.a.s.).
Inte helt nöjd kolar jag även på Synonymer. De radar upp: paranoia, ångest, skräck, fobi, leda, depression, galenskap, dårskap och nippran. Nippran? I min värld är det stor skillnad på att vara deprimerad och att vara nipprig.
Ok, vi byter språk. Det brukar hjälpa. Google översätter noja med madness. Svenska babla översätter det med persecution mania. Förföljelsemani?

Nu känner jag att världen hade varit lite enklare om jag inte läst på ... Så jag låtsas att jag inte gjort det och kör på med min ursprungliga tanke, som att ha noja på grejer ... ja, läs från början om du inte kommer ihåg! Och, jo fototemat skulle presenteras i svartvitt också.

Onsdagstema

svartvitt noja

Friskt intag

TisdagsTema

Muntligt

Spökstaden av Ransom Riggs

Fortsättningen på Miss Peregrines hem för besynnerliga barn tar vid där den första boken slutar.

Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina nya vänner till den märkliga staden London. Där träffar de en farlig galning som heter Caul. Han visar sig vara bror till Miss Peregrine och han är ute efter barnens krafter. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död.

Precis som den första boken är Spökstaden full av spöklika foton som författaren har hittat hos olika samlare. Spökstaden är en besynnerlig historia med märkliga foton, ett äventyr som kan läsas av alla från 12 år och upp.

This second novel begins in 1940, immediately after the first book ended. Having escaped Miss Peregrine's island by the skin of their teeth, Jacob and his new friends must journey to London, the peculiar capital of the world. Along the way, they encounter new allies, a menagerie of peculiar animals, and other unexpected surprises.

Jag har redan skrivit om del ett, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs – nu har jag läst del 2, Spökstaden eller, som den heter på engelska; Hollow City. Den här gången läste jag på engelska. Varför? Nja, jag är ju bekväm med att läsa på engelska efter alla år utan annat val – och, viktigast av allt, baksidestexten. Det ÄR viktigt att man vet vad man skriver om, har läst hela boken, innan man översätter ens några få rader. Där finns en viktig skillnad. ” … London, the peculiar capital of the world” kan inte, i det här fallet, vårdslöst översättas med ”den märkliga staden London”. Snälla nå’n!

Den här gången, när jag bläddrade i boken för att se alla besynnerliga bilder så kändes de

besynnerligt bekanta och en förväntan infann sig genast. Jag tänkte att kanske, kanske kan en del 2 hålla måttet för en gångs skull?

Den håller måttet. Äventyret djupnar. Faror lurar över allt. Endast deras unika gåvor räddar dem. Inte utan rädsla eller stora mått av etiska funderingar. De är unika. Inte superhjältar utan ansvar för följderna. 

“But you can't feel bad every second, I wanted to tell her. Laughing doesn’t make bad things worse any more than crying makes them better. It doesn't mean you don't care, or that you've forgotten. It just means you're human.” 

“Just because they knew it was lost didn’t mean they knew how to let it go.” 

“I liked this idea: that peculiarness wasn't a deficiency, but an abundance; that it wasn't we who lacked something normals had, but they who lacked peculiarness. That we were more, not less.”

Nå. Om du har läst bok ett ska du absolut läsa bok två. Låter det som om du vill läsa den här boken men inte läst bok ett så gör det – då har du två bra böcker framför dig :)


Du kan köpa den här, här eller här på svenska. Den engelska versionen som jag läst finns HÄR. Böckerna finns säkerligen på en massa andra ställen också förstås! Man kan säkert låna den på biblioteken också!

Tacksamhet ... and a vital piece of truth

Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :)  Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

2739 – 2753

tid att städa
pausar
den vackraste skålen – och den är min
en guidad tur i en entusiasts trädgård
ett hav av hortensiaknoppar och den förväntan de bär
den sköna känslan av att få saker gjort
att känna sig lite bortglömd - en chans att tänka till
trevlig stund i vårt lokala centrum – tack vare trevligt folk
Midsommarafton – hemma med min bättre hälft
mer av midsommarvaran – ledighet, lugn, ro, gott sällskap
flädersaft
stickningen – vackert och skönt garn
morotskakan som blev syndigt god
veckan innan semestern – kanske den bästa :) Förväntan på topp
nya upptäckter

En helg ...

... som handlat om vila.

Vägen till vila är ofta att göra något fast man tar det lugnt

som att sticka och se på film till exempel.

Sedan kan man läsa en bok ... eller två ... eller tre ... eller ...

Hoppas ni också haft precis en sådan helg som ni ville ha!

Fototriss - I Luften

Norwegian wood av Haruki Murakami

När den trettiosjuårige Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwegian Wood" spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan så är det som om hans huvud sprängs i bitar. Som av en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet.

Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner. När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som till lika delar är öm, intensiv och omöjlig. Naokos psyke är bräckligt. Hon försvinner till ett vårdhem och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligt visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor.

Norwegian Wood är en kärlekshistoria som är intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull, lika självklar och komplicerad som kärleken själv.

Ibland kan man fastna framför en film som man egentligen inte tänkt se, men, ja, man liksom bara hamnade där. Man tycker inte den är bra, men ändå slutar man inte titta och en bra bit in i filmen blir man lite irriterad på sig själv för att man sitter där, ännu. Ändå kan man inte annat än sitta kvar – den kanske blir bra? Känner ni igen er?
Tre fjärdedelar in i den här boken konstaterade jag att jag kände så för boken. Ska man erkänna det? Författaren är omskriven och det här är boken som gjorde författaren internationellt känd. Vad är det jag missar?

Men. Det finns alltid ett men. Den är inte tråkig. Vad jag tror att jag reagerar på är att den, helt enkelt, är (för min del) lite för mycket att leva i någon annans vardag. Jag har nog med min egna krångliga tankevärld och egna vardag. Här blir får jag del av Torus. Också.

Så kommer då det befriande slutet, sådant det är, och jag ångrar inte att jag läste boken.
Men, läser jag ännu en av samma författare? Ja. För känslorna som stannar kvar när boken är slut. Ömheten. Livets krånglighet – unik endast i detaljerna. Och skörheten. Människans själsliga skörhet … och styrka.


Du kan köpa den på alla ovan nämnda förlag samt här, här eller här … och på en massa andra ställen också förstås! Man kan säkert låna den på biblioteken också!

Den finns som film också.

Mäktigt

Ordlös Lördag

Valet är ditt

Tack för att du bloggar!

Antingen läser man bloggar – eller så gör man det inte. De som inte läser bloggar har däremot ganska ofta åsikter om både bloggar, bloggare och läsare. Spännande.

Just så är det ju med mycket. Att folk vet hur det är, när de inte har en aning. Med hög sannolikhet beter jag mig också så mellan varven … skäms på mig. Verkligen skäms på mig.

Åter till bloggvälden. Om man läser olika sorters bloggar, d.v.s. inte bara fotobloggar, inredningsbloggar eller bokbloggar – utan bloggar som täcker det mesta och som bjuder på lite ur bloggarnas liv – ja, då får man en inblick i att alla faktiskt är likt olika, att alla bär på glädjeämnen och sorger och att de flesta har sina upp och sina ner i ungefär samma takt som en själv.

Det är skönt. Det tackar jag för. Tack alla bloggare som får min vardag att kännas mindre skruvad och som tar ner mig på jorden med allt mellan skilsmässosorger och rabarbersaft.

Ni berikar! Tack!

Mer arbetslust ...

Yes! Mitt kontor är rensat, städat och ommöblerat!
Jag fick ett helt dansgolv över (nåja, för en  liten tryckare iallafall)

och jag är så nöjd!

Så nu ska jag bara ta nya tag

ägna mig åt möten och planering några arbetsdagar till

innan jag kan luta mig tillbaka, as pleased as punch ... 

... och invänta min semester!

I helgen får vi öva lite på det här med semester; midsommar!

Längtar redan!

Sedan kanske bloggen återgår till normala (?) banor igen.
Ni vet, när jag bevisligen har en hjärna ;)

men jag skrev; kanske!

Arbetslust?

Jag, igår, när jag började reda ut mitt kontor efter ett års verksamhet (eller tre):

och när jag åkte hem för dagen:

Idag,när jag vet vad som väntar:

Men, jag åker nu ... (har jag sagt i en timme)

eller nu då ... kanske

eller nu då?

Ok! Ok!

Vi hörs senare!

Tacksamhet ... och ett magiskt piano ...

Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :)  Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

2705 – 2738

Korta arbetsdagar (de tröttnar jag aldrig på)

fina band (som i bomulls-)

roliga bilvägar (att köra :) Säkerligen inte att åka med ;))

trevligt sällskap

bokklubbsträff i somrig trädgård

”potatiskaka”

kokt potatis (kall) med kaviar – en väldigt god idé

personallunch ute i skogen (inte så spartanskt som det låter – men mycket trevligare)

lunch med guddottern i famnen

mer rabarbersaft

varmt bröd (nybakt) med god ost

åskväder nar man är trygg och go i egna sängen

jobba med att läsa materia – hemma i soffan

virkade sommarhättor

kombinationen handarbete och Doctor Who

upptäcka skatteåterbäringen på kontot

lunch med sambon – ute, innan jobb

en tallrik med mumsig lax

Den yngste sonens hemkomst

kalasförberedelser

sen lättlunch i gott sällskap

årets första jordgubbar

familjefrukost

”De tre musketörerna” ställer iordning kalas – före och efter

ett fint dop med sjungande föräldrar, en innerligt välmenande präst och en bedårande guddotter

D.y. – dagens fotograf! Tack!

Trevligt kalas

Bra diskmaskin

världens bästa städteam (7 pers. klarar skivan)

nöjt ont i hela kroppen

Hemmadag dagen efter (ja, inte så alltså …)

frukost på verandan (det börjar likna semester)

kaffe, kaffe och kaffe

blommande nyponrosor

Ett magiskt piano som lockar ut både det ena och det andra ur förbipasserande!

Underbar!

Ännu en helg till handlingarna!

Vackert väder, dop, en ledig söndag hemma och en ny ärkebiskop 

... det är en helg som heter duga det!

Historiskt

Antje Jackelén.BILD:
Arkiv 2010: Lars Brundin.

Idag installerades vår 70:e ärkebiskop, Antje Jackelén. 70:e i raden av ärkebiskopar sedan år 1164 och vår allra första kvinnliga ärkebiskop. Hennes valspråk är: Gud är större.

Vad gör en ärkebiskop? Läs HÄR!

Vem är Antje Jackelén? Läs HÄR och HÄR!!

Vår nya ärkebiskop twittrar också. Det gör hon HÄR!

Fototriss - vatten

Vatten - i sin enklaste form

Vatten - i en annan form

2 x 72% (eller så) ... faktiskt!

Dopdag

"Gud som ser och älskar så

se till mig och alla små.

Hjälp mig i all nöd och fara.

Låt din ängel mig bevara.

Du min trygghet alla da'r

du är evigt hos mig kvar."

En stjärna på mångas himmel, Stella, ska döpas idag!

Hon är redan bra på bus:

Stella kommer att kunna gå långt

... ända till blåbärsskogen till och med :)

Till alla er som vi inte träffar på dopet:
Ha en fantastisk dag ni med!