Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

att pränta saker på papper - för att sedan släppa dem
effektiva dagar på kontooret

grupper med goa människor så själen får sitt

vår vikarie - Guld!
min första gitarrlektion

honung

hur bra min termosmugg är

bananer

betalda räkningar

samtal med Berlinarn
Riktig papperstidning på helgen

Långa frukostar

Soliga, långa promenader

te och en god bok

Läst: Binas Historia av Maja Lunde

Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till samma slutsats: utan bin är mänskligheten förlorad.

I 1800-talets England kämpar familjefadern William med sin status som framträdande biolog men blir hela tiden omsprungen av andra forskare. Ska hans revolutionerande bikupa äntligen säkra försörjningen och äran?

I USA har Georges familj varit biodlare i generationer men år 2007 börjar det hända något som slår ut bisamhällen över hela landet. Bi -döden är ett faktum och ingen förstår varför. Kan sonen, som har helt andra framtidsplaner, bli gårdens räddning?

Det är år 2098 och kinesiska Tao lever i en värld där bina helt dött ut, med svältdöd och världskrig som följd. För att överleva tvingas befolkningen handpollinera fruktträd. Tao bär på drömmen att hennes egen son ska bli en av de utvalda som får gå i skolan, men ambitionerna leder till en oförklarlig tragedi. I sitt desperata sökande efter svar hittar Tao en bok om biodling från 1800-talet Nu förstår hon vad som har hänt och vad som måste göras.

En väl vävd historia högaktuell. Vad gör vi med naturen? Gör vi vårt bästa? Har vi tänkt på allt? Antagligen inte. Lika lite som de i den här boken. Kommer vi få betala dyrt för vår girighet? Alldeles säkert. Kommer vi lära oss något på det och få en ny chans? Vem vet. Kanske. Hoppet – seglivat och livsnödvändigt!

Den här boken får en 4:a. Den hade nog fått en femma om den varit lite snabbare i sitt berättande – men, ja, det hade den kanske förlorat på i långa loppet.

Läs den!

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

någon att bolla med

nya tankar och ideer

vilan hemma

gott te

smågodis

min nya termosmugg

roliga interaktioner på sociala media

Pekboken SKÄGG

promenad i solen

snö på klipporna
erbjudandet kött från lokal eko-gård

telefonsamtal från D.y.

nya Star Trek-avsnitt på Netflix

matlådor för veckan

vår slowcooker

torkrummet i tvättstugan

Läst: The Copper Gauntlet (Magisterium #2) av Holly Black & Cassandra Clare

Den här serien är riktad till 9 – 12 åringar enligt Adlibris – och enligt Goodreads är det en serie på snart 5 böcker, och den här: (Kopparhandsken på svenska) är del två.

Både del 1 och 2 har jag lyssnat på genom Storytel. Skön avkoppling från jobbet när jag kör till och från, eller längre sträckor när jag jobbar.

Som vanligt föredrar jag den engelska originalversionen. Den svenska översättningen presenterar huvudkaraktärens varg Havoc som Tumult. Verkligen? Tumult? Utan att spoila så är det ju inte vilken varg som helst – och att kalla den Tumult? Småsak? Kanske, men sånt här går mig på nerverna!

Callum Hunts summer break isn’t like other kids. His closest companion is a Chaos-ridden wolf, Havoc. His father suspects him of being secretly evil. And, of course, most kids aren’t heading back to school in the magical world of the Magisterium . . . It’s not easy for Call . . . and it gets even harder after he checks out his basement and discovers that his dad might be trying to destroy both him and Havoc. Call escapes to the Magisterium but things only intensify there. The Alkahest - a copper gauntlet capable of separating certain magicians from their magic - has been stolen. And in their search to discover the culprit, Call and his friends awaken the attention of some very dangerous foes - and get closer to an even more dangerous truth. As the mysteries of the Magisterium deepen and widen, bestselling authors Holly Black and Cassandra Clare take readers on an extraordinary journey through one boys conflict - and a whole worlds fate.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.
När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Som sagt; jag gillar böckerna jag läst och kommer att fortsätt mig igenom serien 😊 än är det många arbetsdagar kvar till semestern.

En 4:a

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

tålamod

modet att säga högt vad som behöver sägas

kollegan

lugnet på det avskilda kontoret

att komma hem

ljudbok på vägen

termosmuggen

övningen i att inte tänka på jobb när jag är ledig

tjocka vinterjackan på promenaderna

att dela med sig

min man

vårrullar

sista saffransbullarna med mandelmassa ut frysen

god laktosfri glass med banan

boktips i DEN HÄR utmaningen

böcker som överraskar

kloka tankar från andra

vila

En dag kan aldrig bli helt fel när den startar med ett leende som detta:

Var bilden kommer ifrån ursprungligen är omöjligt att få fram

men jag hittade den HÄR!

Smakebit: The Monstrumologist av Rick Yancey

Varje söndag hjälper Astrid Therese på bloggen Betraktninger att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser.  Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR! 

Det här kan man läsa om boken i svensk översättning:

Monstrumologi s.1. Studiet av livsformer som i regel är fientliga mot människan och ej vetenskapligt erkända såsom organismer, särskilt sådana som anses vara produkter av myt och folktro.2. Verksamheten att jaga sådana varelser.

Detta är hemligheterna som jag har bevarat ... Så börjar Will Henrys berättelse. Will är en föräldralös pojke som är assistent åt en doktor av ett högst ovanligt slag: en som studerar monster, och jagar dem. Under den tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid nattliga besök och mystiska expeditioner. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka och det monster som ätit henne förändras hans värld för alltid.Monstret är en anthropophag, en huvudlös varelse som äter genom en mun i bröstkorgen. Och det finns tecken på att antalet anthropophager nu ökar i skrämmande takt.Will Henry och doktorn har inget annat val: De måste konfrontera den fasa som hotar att ta över och förtära världen.

...och här kommer min smakbit ur den engelskspråkiga originalversionen jag läser: 

Often over the years I have asked myself why I never ran away. What bound me to him beyond the inertia to which all humans are susceptible? I was not bound by blood. Not by oath. Not by law. Yet every time the thought of flight fluttered across my consciousness, it disappeared as ephemerally as a will-o'-the-wisp, an ignis fatuus, en elusive glow over the marshland of my psyche. To leave him was not unthinkable – I confess I thought of it often – but to be away from him was- Was it fear that kept me by his side, fear of the unknown, fear of being adrift end alone, fear that I might meet a fate far more frightening than service to a monstumologist? Was it that an unpleasant “known” is preferable to any unpredictable “unknown”?

Läst: Shadowplay (Micah Grey #2) av Laura Lam

Micah Grey almost died when he fled the circus with Drystan -now he and the ex-clown seek to outrun disaster. Drystan persuades his old friend Jasper Maske, a once-renowned magician, to take them in. But when he agrees to teach them his trade, Maske is challenged to the ultimate high-stakes duel by his embittered arch-nemesis. Micah must perfect his skills of illusion, while navigating a tender new love. An investigator is also hunting the person he once seemed to be--a noble family's runaway daughter. As the duel draws near, Micah increasingly suffers from visions showing him real magic and future terrors. Events that broke the ancient world are being replayed. But can Micah's latent powers influence this deadly pattern?

I slutet av 2016 läste jag del ett i den här trilogin: Pantomine. Jag skrev om den i min då månatliga sammanfattning (som du kan läsa HÄR). Del två har bott i min att-läsa-hylla ett bra tag nu – äntligen blev det av att läsa den. Nu undrar jag ju varför jag inte gjort det tidigare, såklart. Den här höll stilen från den 1:a boken. Ska genast beställa del 3, Masquerade, för att få se hur det går.

En 4:a

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Modern Classics à la Penguin #49

Läs om min egen utmaning HÄR!

Hunter S. Thompson, 1937 - 2005, amerikansk journalist och författare. När jag läser om honom så stöter jag för första gången på termen gonzojournalistik som han är skapare av. Klicka på länken för att läsa mer (fetstilade ord = länkar).

Thompson har jag inte läst något av men jag känner igen titeln på hans mest kända bok: Fear and Loathing in Las Vegas - en bok som sedermera även blev film med Johnny Depp i huvudrollen.

Wikipedias svenska sida om honom innehåller bra information och den kan du läsa HÄR!

Citatet jag valt kommer ur The Proud Highway: Saga of a Desperate Southern Gentleman, 1955-1967 och är så välkänt att jag tror att de flesta av er har hört det :) Jag vet att jag har det i alla fall, många gånger. Nu vet jag vem som skrev det också. Det är inte dumt med utmaningar i bland!

“Life should not be a journey to the grave with the intention of arriving safely in a pretty and well preserved body, but rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming "Wow! What a Ride!”

Fotoutmaning: Hälsa

Hej!

Gems weekly photo challenge  - Hälsa

Gå gärna in och se tolkningar via länken här ovan!

Läst: Ordet är fritt: men behöver du säga allt du tänker? av Statens medieråd, Kartago

Samtalstonen på nätet har eskalerat. Dagligen utdelas hot och kränkningar som utanför internet vore otänkbara. Plötsligt har så mycket blivit accepterat som annars inte är det, toleranströskeln har blivit märkligt låg; att kränka, förnedra och att lämna ut personliga detaljer. När kvinnor är måltavla blir hoten av sexuell natur, oavsett ämne. Hora, subba, slampa – ord som blivit vardag för många unga kvinnor. Det är dags att fundera över hur vi talar till varandra på nätet och vilka konsekvenserna blir. Här samsas berättelser ur verkliga livet med strategier och fakta kring vad lagen säger. Allt i serieform varvat med korta texter. Ett sätt att förändra attityder, med en käftsmäll och med humor.

Omslaget pryds av handbollsspelaren Linnéa Claeson, tecknad av serietecknaren Johan Unenge, som också skildrar varför hon tagit upp kampen mot näthatarna.

De serietecknare och författare som medverkar i boken är:
Nina Hemmingsson, Johan Unenge, Frida Malmgren, Johan Wanloo, Freja Erixån, Stephanie Abdallah, Elin Lucassi, Lina Neidestam, Alexandra Pascalidou, Ola Larsmo, Ester Eriksson och Martin Kellerman.

Den här boken hittade jag av ren tur och flax i den  lokala bokhandeln (SÅ fint att bo i en stad igen - om än en liten stad). Ingenstans har jag sett eller hört om den tidigare. Underligt! Den borde verkligen vara en av de mest kända böckerna i Sverige i dessa tider. En bok om näthat. Om varför och hur och vad vi behöver göra åt det. 

Härom dagen gav jag en smakbit ur den: HÄR!

En klar 5:a – helt enkelt för att den finns och gör det på ett så genomtänkt och klokt sätt! Den här är värd att sprida bland vänner och bekanta – och varför inte en näthatare eller två!

Hos Statens medieråd kan du ladda ner hela boken HÄR! Gör det! Sprid den!

För den som vill finns där även en lärarhandledning!

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

filmer man sett flera gånger - tryggt filmmys

jobba hemifrån

nätbaserade resurser

årets ord: Fokus och Förtröstan

provköra ny bil

läsflyt

blogg-glädje

ledighetens lugna takt

hemlagad mat

laktosfri glass

post med fina tackkort
känslan av tillförsikt

... och mycket mer, som det är svårt att sätta ord på

Smakebit: Ordet är fritt - men måste du säga allt du tänker?

Varje söndag hjälper Astrid Therese på bloggen Betraktninger att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser.  Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR! 

Ida får ni en smakbild i form av bilder- Boken består av både texter och bilder - mest bilder. Väldigt talande bilder. 

Det här är boken:

och här kommer smakbitarna:

Hos Statens medieråd kan du ladda ner hela boken HÄR! Gör det! Sprid den!

För den som vill finns där även en lärarhandledning!

Läst: # me too : 100 berättelser och 10 frågor som behöver besvaras

Dessa hundra berättelser lämnar ingen oberörd och visar tydligt hur viktigt det är att bryta tystnadskulturen.

Här finns också svaren på brännande frågor; varför har inte fler män sagt ifrån? Ska man alltid polisanmäla? Och vad är chefens ansvar?

Strax innan jul fick jag och en mängd personer som jobbar i svenska kyrkan i det här området ett långt sms från någon knäppgök om … ja, det var rasistiskt. Det handlade i huvudsak om våldtäkter, och om hur prästerna ska gå ut med varning till kvinnorna om att de ska skydda sig.
I en rad stod det så här: ”Kanske bäst att säga att det gäller alla kvinnor så inte de äldre blir ledsna att de inte är påtänkta för våldtäkter.”
!!! Våldtäkter är alltså, ändå, ok? Och, egentligen, en komplimang? Men det är bara svenska män som ska få utföra våldtäckter på svenska kvinnor? Och de äldre ska inte vara ledsna för att de inte längre attraherar?

Det finns så mycket i bara det här ovan att reagera på att man blir handlingsförlamad. 

Att historierna som kommer fram i #metoo är många förvånar inte alls. Eller, de förvånar inte kvinnor alls, även om inte ens alla kvinnor är beredda att erkänna det.

Den här boken behövs. Det är inte rolig läsning. Nyttig. Men inte rolig. Det går inte annat än att ge en 5:a i betyg – för modet hos de kvinnor som berättar och för förlaget som ger ut den! Nu får det inte bli en tystnadskultur av det här igen.

#metoo

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Läst: The Argonauts av Maggie Nelson

At the centre of The Argonauts is the love story between Maggie Nelson and the artist Harry Dodge, who is fluidly gendered. As Nelson undergoes the transformations of pregnancy, she explores the challenges and complexities of mothering and queer family making.

The Argonauts (Argonauterna på svenska) är en självbiografisk bokskriven med lust och passion. En filosofisk, rå – rakt in i vad författaren faktiskt verkar tänka… kring förhållandet till sin icke binära (gender-fluid) partner och hens förändring samt viljan att, och sedan att vara, gravid … och förhållandet till barnet.

Titeln kommer från en fundering i boken Roland Barthes av Roland Barthes där han skriver om Skeppet Argos som Jason och hans hjältar sakta men säkert, via reparationer, bytte ut alla delar på under resans gång, men som fortfarande hette Argos även om det slutligen var ett helt nytt skepp.

Att läsa den här var som att hänga med på tur i en tankarnas berg- och dalbana. Det går rätt friskt upp och ner och svängarna är skarpa.

Den fångade mig bitvis … men blev för mycket. Jag ger den en 2:a.

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Modern Classics à la Penguin #48

Läs om min egen utmaning HÄR!

Fernando Pessoa, 1888 - 1935, var en portugisisk författare, poet och filosof. Poesi är inget jag läser mycket av, så det är mig ingen överraskning att det här är en författare jag inte hört talas om tidigare. 
Fernando skrev alster under många namn, alla med sina speciella personlighetsdrag och litterära stilar. De viktigaste är Alberto Caeiro, Álvaro de Campos, Ricardo Reis samt Bernardo Soares. Totalt skapade han omkring ett sjuttiotal olika författaridentiteter.

Det finns tydligen en del att läsa av honom, oavsett namn, på svenska.


Ett citat ur en av hans romaner, The Book of Disquiet (Orons bok):

“We worship perfection because we can't have it; if we had it, we would reject it. Perfection is inhuman, because humanity is imperfect.”

Läst: Artemis av Andy Weir

Ever had a bad day? Try having one on the moon...
WELCOME TO ARTEMIS. The first city on the moon. Population 2,000. Mostly tourists. Some criminals.
Jazz Bashara is a criminal. She lives in a poor area of Artemis and subsidises her work as a porter with smuggling contraband onto the moon. But it’s not enough.
So when she’s offered the chance to make a lot of money she jumps at it. But though planning a crime in 1/6th gravity may be more fun, it’s a lot more dangerous…

Det här är samma författare som till boken Mars – en bok som även blev film. Den boken (och filmen) skrev jag om HÄR, bland annat.

Artemis är i ungefär samma stil. Den är mer befolkad än Mars, men huvudkaraktären är minst lika färgstark. Vibbar av Rymdopera även om den inte helt platsar i kategorin (?).
Weirs huvudkaraktär, Jazz, och några av recensionerna på Goodreads får mig att fundera på det där med hur vi gärna gillar böcker där vi hittar karaktärer vi kan relatera till – och jag funderar på om det alltid är riktigt sant.
I Artemis är huvudpersonen en ohyfsad, envis, antisocial och hyperintelligent person som verkligen inte vill bli något stort, även om potentialen finns (kanske just för att det förväntas av henne) – på riktigt. Jazz är en småbrottslig smugglare med en önskan om att kunna betala tillbaka en skuld och kunna bo i en liten lägenhet med eget badrum och som därför ger sig på ett stort brottsligt uppdrag med bra betalt.

Full av tekniska och kemiska detaljer inom områden jag inte vet något om småskummade jag igenom vissa partier. Visst, man kan läsa dem också, och lära sig något nytt – men om det skulle gör att boken känns tråkig så är det bättre att ”skumläsa” … i min värld ;) för de delar som är bra ÄR bra :) och berättelsen är bra.

Jag gillar den och ger den en 4:a

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

Idag är jag extra tacksam för ännu ett nytt år - för att jag får bli äldre och, kanske, lite klokare för varje år. Mina barn. De skulle egentligen alltid stå med i mina listor. Varje gång. Likaså min man. Någonstans att bo, mat för dagen och att få leva i en relativt trygg del av världen - det borde också stå med. Varje gång. 

Ni som är med och delar med mig - er är jag också tacksam över. Ni berikar. Ni kommer med så många "saker" i era listor som jag själv inte tänkt på men också är tacksam över. Min vardag blir ljusare av er :)

Under veckan som gått har jag varit tacksam för mycket:

mat i kylen - rester som gjort att vi slippit laga mat några dagar

kaffestunderna

högen av olästa böcker

filmer

sovmornar

trevligt sällskap flera dagar

tvättstugan med torkrum

en ny kamera att bekanta mig med

återvinning

julosten

kontakten med sönerna på nyårsafton

😉