söndag 5 juli 2020

Tagga en trana


Svenska Freds (eg, Svenska Freds och skiljedomsföreningen) bjuder in till att Tagga en Trana - För kärnvapenförbud. De skriver så här om aktionen på sin sida:

Den 6 augusti är det 75 år sedan staden Hiroshima raserades av en atombomb. Två dagar senare släpptes ytterligare en över staden Nagasaki. Var med i kampanjen ”Tagga en trana – för fred och mot kärnvapen” och ta ställning för att inga barn eller vuxna ska dödas av kärnvapen någonsin igen.
Sadako Sasaki [<-- min länk] dog till följd av atombomben som släpptes över Hiroshima den 6 augusti 1945. Hon var två år när bomben föll och 12 år när hon dog av leukemi. Tillsammans med sina vänner vek hon pappers-tranor för att bli frisk. Hon hann göra 644 stycken innan hon dog, men människor världen över har sedan dess fortsatt att vika tranor som en symbol för hopp och fred. 
        Läs fortsättningen HÄR! 

Vi kan vara med i aktionen genom att:

1) Vik en trana till minne av de människor som dödats av atombomberna och för att kärnvapen en gång för alla ska förbjudas. Titta på vår instruktionsfilm här på sidan. Du kan också ta del av en bildbeskrivning av hur du ska vika för att forma en trana.
2) Häng upp tranan på en plats där den syns och dela en bild av den i sociala medier märkt med #nuclearban.
3) Den 6 augusti samlar vi alla taggade tranor i en stor digital manifestation.

Så, jag tänkte att DET är en kul grej att göra mitt i det allvarliga vi faktiskt gör det för. Ett enkelt sätt att vara del av en stor, tung protest. 

Innan dess behöver jag verkligen öva på att vika tranor. 
Mitt första tranvikarförsök ... nja, den hänger jag bara ut här:


 
Det finns en bok om Sadako Sasaki
(bild från Goodreads - klicka på bilden för att läsa mer om boken)







lördag 4 juli 2020

HippHippGrattis på dagen


Bloggen fyller 9 år idag. Detta stackars försummade "barn".

Egentligen kunde det väl hända saker här hela tiden - men vem gör jag det för ... DET är den eviga frågan. Det borde väl vara för min egen? Jag vet inte varför jag frågar. Svaret är ju givet. Självklart ska det vara för min egen skull.

Semester råder. Så vansinnigt skönt ... ska man ju säga, men jag är inte där än. Varje semester börjar med en avvänjningsperiod. Stressabstinensen ska överkommas och det där samvetet ... jag vet inte om ni alls råkar ut för det - men hos mig skickar det ut små pikar om att jag "borde" en helt fasansfullt massa nyttigt. Som vanligt reagerar jag med ett trotsigt Våga Vägra ... och det tar ca tio dagar för mig att vinna. Det är sedan gammalt.

Ute i stan råder semesterstämning. Trevligt. Eller är det det? Vad hände med det här att hålla avstånd, tvätta händerna och vara rädd om sig själv och andra? 
När människan inte orkar vara rädd längre så intalar hon sig att faran inte finns. 

Vi är ett fantastiskt släkte. Underligt att vi överlevt så länge - måste bero på ren dum tur.


Idag hotar molnen med regn. Skönt - jag har lättare att brotta ner samvetets "borden" då. YES! Det blir att läsa ut boken. Oförväntat bra är den och den håller mig i sitt grepp:

Bild från Goodreads


Hoppas du har det bra där du är. Ät en extra kaka idag - för det är en födelsedag idag (Som om man behöver en ursäkt för kaka ... men ändå)!







måndag 29 juni 2020

"Wumben? Wimpund? Woomud? " ffs!


Jag vill rekommendera en väldigt bra och informativ förklaring på Youtube för dig som funderar på om J.K. Rowling verkligen sa något dåligt när hon skrev den här tweeten där hon driver med att någon förklarat en bild där det in formeras om människor som menstruerar:


Tydligen är det bara kvinnor som menstruerar - enligt Rowling. Hon blev då ifrågasatt av omvärlden som undrade om hon är anti-trans. Om hon ens förstod att hon uttalat sig exkluderande. Hon följde då upp med DEN HÄR ESSÄN. 

Oavsett vad man tror att man vet borde man verkligen ta reda på hur det faktiskt är att trans innan man uttrycker sig som om man har fakta. Speciellt när man har en så världsomfattande plattform som författaren till Potter-världen har.

Här Jamie och Shabaa. De går igenom Rowlings essä och backar sina frågor/svar/påståenden med fakta - vilka de också redovisar i DEN HÄR LISTAN.



Jag vet att det är svårt att ta in en massa information. Jag vet också att vi alla tycker oss ha rätten att tycka en massa. Men vi kan inte uttrycka oss hur som helst om andra människors liv.

Hur var det nu? "Gå en mil i en annans skor"?






söndag 19 april 2020

Bokläsartankar och musikvideos!


Tack och lov för naturen och böcker - för att inte tala om steaming-tjänster för filmer och serier - i dessa inte-umgås-tider.

Idag gjorde jag det jag funderat på länge och beställde en läsplatta. Jag har en gammal Letto från Adlibris som driver mig vansinnig med hur seg den är och  hur den inte vill lyda mig när det är dags att ta hem nya böcker. Storytels har jag också - och jag använder den massor - men i den kan man inte läsa böcker annat än från Storytel och jag har MÄNGDER med fantasyböcker på Dropbox som jag faktiskt vill läsa - men inte i min mobil. Läsa i mobilen blir alldeles för "pluttigt" för mig.

Så nu är i alla fall en "Pocketbook Touch HD 3" på väg hem till mig. Sedan ska jag ägna tid åt Tor förlags böcker en tid. 

Det är skönt att sjunka i ni en god bok och släppa verkligheten ett tag - för mig får det få gärna vara böcker som inte har mycket med vardagen att göra. Fantasy fungerar perfekt.

Är man nyfiken på vad jag läser (och lite av vad jag vill läsa) så finns jag på Goodreads: HÄR!

Imorgon jobbar jag hemifrån - sedan är det kontoret några dagar. Jag och mina kollegor träffar fortfarande grupper med ungdomar - under "städade former" - men vi drar ner på det mer och mer. Vi ska snart konfirmera dem. Det blir underliga konfirmationer där konfirmanden får ha med sig högst 3 familjemedlemmar till sin konfirmation för att vi inte ska överstiga antalet 50 i kyrkan. 
Bra blir det nog ändå - men annorlunda. Verkligen.

Hoppas ni håller er på avstånd och är rädda om er och andra, att ni är friska och inte lider av den grad av isolering ni är i.












torsdag 20 februari 2020

Värd att se


Blev tipsad om dokumentärfilmen
 
"Våran lilla bondgård" på SVT Play (<-- Länk)

Filmen ligger på Play till den 15 februari 2021




Om filmen står att läsa:
John och Molly lämnar livet i staden för att med blod, svett och tårar försöka förvandla 80 hektar av förorenad död mark till ett blomstrande ekologiskt jordbruk. Det verkar omöjligt. Men med ständigt nya växter och djur lyckas de mot alla odds skapa ett mikrokosmos i skön harmoni. Som snabbt förvandlas till totalt kaos. En lika dramatisk som hjärtevärmande berättelse om att trotsa den moderna livsstilen och leva nära djur och natur. Amerikansk dokumentär från 2018 av John Chester. Originalets titel: The biggest little farm.


Och nu tipsar jag er. 
Ett film som visar på hur allt, alltid, hänger ihop.


VI behöver påminnas om det! 







onsdag 19 februari 2020

Run to the Rescue With Love ...


Jag vet inte hur det skulle ha kunnat gå till, men någon av er KAN ju ha 
missat Joaquin Phoenix's fantastiska tacktal på årets Oscarsgala!

DET går INTE för sig!




"I’m full of so much gratitude now. I do not feel elevated above any of my fellow nominees or anyone in this room, because we share the same love – that’s the love of film. And this form of expression has given me the most extraordinary life. I don’t know where I’d be without it. 
But I think the greatest gift that it’s given me, and many people in [this industry] is the opportunity to use our voice for the voiceless. I’ve been thinking about some of the distressing issues that we’ve been facing collectively. I think at times we feel or are made to feel that we champion different causes. But for me, I see commonality. 
I think, whether we’re talking about gender inequality or racism or queer rights or indigenous rights or animal rights, we’re talking about the fight against injustice. 
We’re talking about the fight against the belief that one nation, one people, one race, one gender, one species, has the right to dominate, control and use another with impunity. 
I think we’ve become very disconnected from the natural world. Many of us, what we are guilty os is an egocentric world view - the belief that we’re the center of the universe. We go into the natural world and we plunder it for its resources. We feel entitled to artificially inseminate a cow, and when she gives birth we steal her baby, even though her cries of anguish are unmistakable and then we take her milk that’s intended for her calf and we put it in our coffee and our cereal. 
We fear the idea of personal change, because we think that we need to sacrifice something; to give something up. But human beings at our best are so inventive and creative, and ingenious. And I think that when we use love and compassion as our guiding principles, we can create, develop and implement systems of change that are beneficial to all sentient beings and the environment.
Now, I've been a scoundrel all my life. I’ve been selfish. I’ve been cruel at times, hard to work with, and I’m grateful that so many of you in this room have given me a second chance. I think that’s when we’re at our best: when we support each other. Not when we cancel each other out for our past mistakes, but when we help each other to grow. When we educate each other; when we guide each other to redemption. That is the best of humanity.
When he was 17, my brother [River] wrote this lyric. He said:

“run to the rescue with love and peace will follow.”

Thank You."