onsdag 8 april 2015

Riktig närvaro lämnar avtryck


Idag var jag på begravning. Jag och 160 personer till. Med mig från begravningen bär jag beundran och förundran.

Mannen, vars begravning det var, var vad man för 30 år sedan skulle ha kallat en fin människa. Det var på den tiden då ordet fin inte bara hade med utseende eller samhällsställning att göra. Svårt att förklara för någon som aldrig använt ordet i beskrivning av en … ja, fin människa.

Gjorde han stordåd? Var han berömd? Syntes han i alla sammanhang? Nej. Nej. Nej.

Mitt bästa minne av honom är när han tillsammans med en ännu äldre man, med sina skrupler och gamla utarbetade leder grävde dränering – i regnet – leendes och pustandes och med allt tålamod i världen för alla barn som ville veta vad de gjorde.

Den här mannen var där han var. Fysiskt och psykiskt. Tacksam för det han hade.

Innan begravningen var det lätt att fokusera på att han dog för tidigt, och att han dog av fel anledning. Men nu känns det så mycket lättare att fokusera på att han faktiskt hade levt helt rätt. Han levde så att vi kommer minnas honom som en fin människa – en riktig människa. En människa som såg andra människor. En människa att minnas med tacksamhet och glädje. 

En förebild.











10 kommentarer:

  1. Fick tårar i ögonen !!!
    Viljen underbar text !!!!
    En fin underbar människa
    Att ta med sig tankar på en riktig människa som verkligen var här och nu är en speciell känsla 💗
    Min svärfar var en sådan människa fanns för alla alltid lika glad omtänksam och nöjd med allt !!!
    Önskar att jsg hade en del av det !!

    Kram till dig finaste ❤️❤️Sanna

    SvaraRadera
  2. Det gör mig glad att inte bara du uppskattade mannens "storhet" utan 160 personer till.

    SvaraRadera
  3. Så vackert och tänkvärt skrivet! Kram

    SvaraRadera
  4. Jag tänkte som BP - han måste ha varit mycket uppskattad som människa eftersom det var så många på hans begravning. Han var tydligen ingen kändis och då är det väldigt ovanligt att så många kommer på en begravning! Jag vet aldrig att jag har varit med på en så stor sådan trots att jag spelat på hundratals under årens lopp.
    Ingrid

    SvaraRadera
  5. Så otroligt fint och klokt du skriver, tack för att du delar med dig av dina tankar. Suger åt mig som en svamp...

    SvaraRadera
  6. Det låter så vackert när du beskriver det, och jag förstår precis hur du menar. Min som är en fin människa. En som har omsorg om andra och själv mår bra av att ha just det!

    SvaraRadera
  7. Fantastiskt fina ord du skriver om denna fina människa och den så jobbiga döden. Jag var ensam hemma i tisdags när jag fick åka till veterinären och avliva vår katt och sedan gräva hans grav och begrava honom. En oerhört tuff dag men med dina ord här känns det bättre. Han var en fin katt med villkorslös kärlek!

    SvaraRadera
  8. Hamnade på din blogg och på det här inlägget. Jag undrar så varifrån du kommer. Fin människa är nämligen ett uttryck som jag känner igen sedan barndomen men som numera nästan aldrig används. Och jag förstår precis vad du menar. Det är en väldigt vacker benämning på en ödmjuk och osjälvisk människa, som vill alla gott, utan egen vinning...Ungefär så skulle jag beskriva det.
    Själv är jag uppväxt i norra Västerbotten... Min x-man från Dalarna visste inte vad "fin människa" innebar, men förstod när jag förklarade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din beskrivning stämmer exakt med hur jag använder ordet :) Tack - det är skönt när någon förstå full ut!
      Jag kommer ursprungligen från Östergötland men bor nu på västkusten. Min Sambo som bott här större delen av sitt liv (men som kommer från Finland ursprungligen) förstår också andemeningen i ordet så som jag menar det!
      Trevligt att du hittade hit och att du lämnade en rad. Nu har jag ju hittat till dig!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...