tisdag 14 april 2015

Det händer.


Det händer att man känner att man inte räcker till. Oftast för att det är man själv som mäter. Oftast när andra mår dåligt. Det händer.

Det finns många gamla sanningar man vill förmedla. Sådant som låter som klichéer ... tills man levt dem. Gamla sanningar kan drunkna i kliche-fällan. Det händer. 

Man kan bara sitta där och veta att det finns hopp, ett ljus i slutet av tunneln, och vänta på att den andra personen ska orka se det - orka se att att det finns de som överlevt och som vet. För en dag kommer insikten ... oftast gör den det. Det händer. Jag vet att det händer.


Det är jobbigt att vänta.

Det är jobbigt att se på.

Det händer.

Nu.









13 kommentarer:

  1. Du vet väl att när man ser ljuset i tunneln så är det tåget som närmar sig;-)

    SvaraRadera
  2. Man vaknar på morgon slår upp datorn letar runt lite, kollar in sina bloggfavoriter och så möts man av en sån här text, då skakas man om, en klump växer i halsen och man blir så berörd. Det är så vackert. – Det är en av sakerna jag gillar med just den här sidan.
    Du är så bra på att beröra.
    /Kiki

    SvaraRadera
  3. Berörs djupt av det här, för att både vara vid sidan om och vara mitt i är oerhört svårt !!
    Det är då dina små ljuspunkter faktiskt lyfter fram att det finns ljus om man bara står ut..
    Du är underbar
    Tack !!
    KRAM Sanna

    SvaraRadera
  4. Stark och berörande text! Den berör på flera plan och det finns flera nyanser i den. Det är svårt att stå bredvid, det är svårt att vara mitt i något eller i slutet av något.

    SvaraRadera
  5. Det du skriver stämmer in på så många saker i livet man gått/går igenom.
    Och att stå bredvid någon och inte kunna lyfta så mycket man önskar att man kunde är frustrerande och gör mig otroligt ledsen!
    Det du skriver berör oss alla!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  6. Svar: jag tycker absolut att du ska se den!!
    Verkligen jätte bra!
    Ha en din kväll!

    SvaraRadera
  7. Tänkvärda ord som man kan känna igen sig i. Gillar verkligen bilden och citatet, det tar jag med mig!

    SvaraRadera
  8. Ler lite åt BP`s kommentar...
    men visst finns det dagar man inte räcker till, då man inte förstår, då man inte förmår vara mera än en människa.
    Kram till dig.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  9. Jag har varit där själv och ser en nära anhörig tampas med det nu. Det finns bara en sak som hjälper och det är närvaro.

    SvaraRadera
  10. Hur jobbigt det än är att må dåligt själv, så tycker jag det är ännu jobbigare att se en nära person djupt deprimerad. Just känslan att vilja hjälpa men inte veta hur... mer än att finnas till och lyssna och ställa upp med tid och kloka (förhoppningsvis) råd.
    Kommer du ihåg att jag skev till dig för några månader sen om en deprimerad person där jag frågat rakt ut om han/hon skulle kunna ta livet av sig? Idag mår den personen riktigt bra. Har fått hjälp av psykolog, familj och vänner. Visst är det lite berg- och dalbana fortfarande, men mestadels bra. Dalarna blir mindre och mindre som tur är och topparna större och större. Det är underbart att se! Ljuset i tunneln!
    Stor kram till dig som alltid skriver så kloka ord!

    SvaraRadera
  11. Det var ett fint ordspråk... jobbigt när människor runt omkring en mår dåligt, hoppas och håller tumme att personen ser ljuset mycket snart! Kram

    SvaraRadera
  12. Ja, det är verkligen inte lätt. Svårt att finna ord, men du har skrivit så fint.

    SvaraRadera
  13. Texten du förmedlar i din bild är fin...... alla kan förändra.
    Det är inte bara jobbigt att må dåligt själv, det är också jobbigt att gå bredvid någon som gör det. Men det är som du säger....det finns ljus och det finns hopp och med stöd och hjälp hittar till slut de allra flesta dit.
    Ha det bra!

    SvaraRadera