Modern Classics à la Penguin #36

Läs om min egen utmaning HÄR!

Samuel Selvon, 1923 - 1994, född i Trinidad. Den här författaren har jag verkligen inte hört talas om och när jag söker på hans namn dyker inge information upp på svenska.

Selvon är mest känd för sin bok The Lonely Londoners. Den är antagligen skriven utifrån författarens egna erfarenheter då han flyttade till England på 50-talet. Om boken kan man läsa:

In the hopeful aftermath of war they flocked to the Mother Country—West Indians in search of a prosperous future in the 'glitter-city'.Instead, they have to face the harsh realities of living hand to mouth, of racism, of bone-chilling weather and bleak prospects. Yet friendships flourish among these Lonely Londoners and, in time, they learn to survive.

Så småningom flyttade han till Kanada och jobbade på University of Victoria.

Så många citat hittar jag inte. Men av de få väljer jag det här ur "The Lonely Londoners":

Well, as far as I could figure, they frighten that we get job in front of them, though that does never happen. The other thing is that they just don’t like black people, and don’t ask me why, because that is a question that bigger brains than mine trying to find out from way back.

När det är mycket på jobbet ...

... då hinner jag inte med allt annat jag gillar att göra (tur att jag gillar mitt jobb). Men då är det som om min hjärna protesterar och agerar alldeles själv på uppmaningen "Men, du kan ju inte BARA jobba" . ... och så får den mig att se mer av sådan här:

Det finns ansikten över allt!

Tydligen är det inte meningen att man bara ska jobba :)

Himla skönt!

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

annandag påsk
fota guldklimpar :) Ok, barn
Pokémon-event
gott betyg hos tandis – årliga kollen
att kunna be om ursäkt
promenad med bra bok i lurarna – alltid
stort ljudboksurval
hjärtan
fina meddelanden
paket
bokcirkelkassar på bibblan
handla lokalt
Sci-Fi
väldigt god bönlasagne Ur Coops senaste Mersmak)
bra citat
äppelchips
gråskalan
örter i frysdisken
bokcirkelprat
torkade aprikoser
storkok
omsorg
vitaminer
vila

En smakebit på søndag: The Masked City av Genevieve Cogman

Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR! 

Det här bok två i serien om The Invisible Library - en Fantasy-serie som handlar om världar, böcker, drakar, äventyr ... alla ingredienser för en bra berättelse

Om boken kan man läsa:

Librarian-spy Irene is working undercover in an alternative London when her assistant Kai goes missing. She discovers he's been kidnapped by the fae faction and the repercussions could be fatal. Not just for Kai, but for whole worlds.
Kai's dragon heritage means he has powerful allies, but also powerful enemies in the form of the fae. With this act of aggression, the fae are determined to trigger a war between their people - and the forces of order and chaos themselves.
Irene's mission to save Kai and avert Armageddon will take her to a dark, alternate Venice where it's always Carnival. Here Irene will be forced to blackmail, fast talk, and fight. Or face death.

Här kommer min smakbit:

The perfect Librarian is calm, cool, collected, intelligent, multilingual, a crack shot, a martial artist, an Olympic-level runner (at both the sprint and marathon), a good swimmer, an expert thief, and a genius con artist. They can steal a dozen books from a top-security strongbox in the morning, discuss literature all afternoon, have dinner with the cream of society in the evening, and then stay up until midnight dancing, before stealing some more interesting tomes at three a.m. That's what a perfect Librarian would do. In practice, most Librarians would rather spend their time reading a good book.

Fotoutmaning - Rund & Jordens Dag

HÄR har Sanna veckans fotoutmaning Rund
Kika in och se hur andra har löst temat!

I Oxford gick jag, bland annat, på the Museum of the History of Science och där fanns den här geocentriska modellen i mässing. En gång i tiden trodde vi att världen var platt - sedan trodde vi att den var centrumplaneten för vårt solsystem. 

Då, som nu tror många att vi kan leva precis hur vi vill och att jorden är evig. Med tanke på hur fel vi haft om jorden tidigare så är det kanske dags för oss alla att nu inse att det här med en evig jord nog också är fel. Väldigt fel.

Idag är det Jordens dag - ett sätt att sprida budskapet om hur vi utarmar vår sköra jord som om den var 4 gånger så stor som den är - och hur vi kan göra för att vända på det. En dag då vi lyfter frågan om miljöförstöring.

Den 22 april varje år firas runt om i världen Jordens dag. Dagen instiftades 1970 av den amerikanske senatorn Gaylord Nelson för att vi skall uppmärksamma de stora miljöproblem som finns i världen. Firandet av dagen är störst i USA (Earth day) men firas även i små mängder i Sverige. Jordens dag uppmärksammas i fler än 175 länder och 2009 utsåg FN den 22 april till International Mother Earth Day.

Nu är det väl hög tid att alla dagar är Moder Jords Dagar. 

Med önskan om en fin Moder Jords Dag -

idag och imorgon och i övermorgon och i ... ja, ni fattar!

Varning för irriterad/irriterande "Skit"-förklaring ;)

Här om dagen lade jag ut en bild på hästskit och rubriken var ”Skit!” Under bilden skrev jag:

”... precis som titeln säger!
Ingen falsk marknadsföring här inte ;)”

Jag ville lägga in ett blogginlägg som faktiskt bara innehöll vad det sa att det skulle innehålla. Inga dolda meddelanden som det ofta är nu i ”klickrubrikernas” värld. 

Men. Det fanns en hel del irritation bakom det inlägget och jag anade av kommentarerna att en del av er kommer att förstå precis vad jag menar när jag nu förklarar vad den irritationen bestod av!

Vi är alla annorlunda. Absolut. Det är jag en av de första att bejaka. Vi retar oss på en hel del dom andra har för sig. Absolut. Återigen – jag vet. Personligen. Bevisligen.

Vad jag retade mig på, och som alltså blev ett skit-inlägg, är hur människor beter sig som ”klickinläggen” på nyhetssidorna och på Facebook (ja, jag vet vad en del av er tycker om Facebook – och visst, ni kanske har rätt, men ni är inte bättre människor för att ni inte har Facebook: summan av alla laster är konstant, get over it!). Ni vet. De stora saftiga rubrikerna i stil med: ”H*n öppnade dörren – ni anar aldrig vem som stod på andra sidan” eller ”När hon öppnade vad h*n trodde var en vanlig konservburk med bönor mötte henne en syn du aldrig kommer att glömma”.
En del människor, sådana som du och jag, gör på samma sätt på nätet, men i sin egen kontext. Blogginlägg och statusuppdateringar med korta meddelanden som; ”Nu är allt förstört”, ”Det värsta som kunde hända har nu hänt”, ”Nej, fan, inte igen!”. Och i kommentarerna flockas de stackars vännerna: ”Men vad har hänt”, ”Finns här för dig”, *hjärtan*, ”Men, finaste du, vad har hänt?”. På sin höjd får någon endaste svaret: ”Vi tar det i chatten *hjärta**smiley*

Men du, stackars människa med uppmärksamhetsbehovet Allan, ring en vän - vännen du ändå kommer att ta det med i chatten kanske. Sluta göra folk oroliga. Speciellt om du aldrig tänker berätta för 99 % av dem vad det är som har hänt. Visst, du kanske mår dåligt, det förstår jag - men det finns många andra som också gör och många av dem mår inte bättre av att oroa sig för vilken tragedi du verkar ha råkat ut för. 

Du gör förhoppningsvis inte så här för att du faktiskt mår bättre av att andra blir så oroliga. Det vore riktigt läskigt.

En del av oss kan hoppa över de här klickinläggen och tänka att – jaha, ett sådant inlägg nu igen – irritera oss lite, men släppa det. Alla kan inte det.

Snälla, är du en ”klickinläggs-skrivare” så sluta med det och skriv vad som hänt, eller inte alls? Kommer människor skriva färre kommentarer av omsorg om de vet vad det gäller? Jag tror inte det. Faktiskt!


Mvh, en av den som lyssnat till en av de som oroat sig över någon annans klickinlägg

Modern Classics à la Penguin #35

Läs om min egen utmaning HÄR!

Dorothy Parker, 1893 - 1967, amerikansk poet, kritiker, författare och feminist.

En artikel om henne börjar så här:

Dorothy Parker was the sharpest wit of the Algonquin Round Table, as well as a master of short fiction and a blacklisted screenwriter.

Algoquin Round Table var en informell klubb av några få författare som träffades och åt lunch tillsammans på Algonquin Hotel på Manhattan. Groucho Marx var en annan av dem. Gänget kallade sig "Den onda cirkeln". De ägnade sig åt "spydigheter, ordlekar och kvickheter".
Kvinnor som hamnat i den här boxen av Modern Classics av Penguin är få - och alla verkar de haft stormiga liv och behövt hävda sig bland männen genom extra skarpt utnyttjad intelligens och med kvick tunga. Det kan inte ha varit lätt då - det är ju inte alltid lätt nu.

Dorothy Parker blev berömd när hon skrev bokrecensioner, dikter och noveller för The New Yorker.

Jag har inte läst något av Dorothy Parker - mig veterligt. Men när jag läser den här så vet jag att jag vill läsa mer:

“In youth, it was a way I had,

To do my best to please.

And change, with every passing lad

To suit his theories.

But now I know the things I know

And do the things I do,

And if you do not like me so,

To hell, my love, with you.”

I motsatts till förra veckan då jag verkligen hade svårt att hitta ett citat som inte gjorde mig vansinnig så är det svårt att välja bland allt klokt den här kvinnan uttryckt. Slutligen fastnar jag för det här:

Of course I talk to myself. I like a good speaker, and I appreciate an intelligent audience.

Skit!

... precis som titeln säger!

Ingen falsk marknadsföring här inte ;)

Vi behöver alla lite olika förutsättningar ...

.... men nog kan vi få alla med på båten.

Om vi vill!

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

Långsiktig planering
sommardäck
promenad i solen
fler avsnitt av en favoritserie
veganska pannkakor
feminism
bra böcker
påskshopping gjord
jobba hemma
att jag tydligen tål lagrad ost
solig Pokémon-jakt
ägg-skattjakt med karta
nya Doctor Who-avsnitt
påskmust
glasögon
rena kläder
mångfald
skriva
goda nyheter om boende
5 lediga dagar
rester till lunch
kaffe börjar smaka gott igen

En smakebit på søndag: Steglitsan av Donna Tartt

Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

Boken jag läser nu kändes det som om ALLA läste 2014/2015 - och eftersom jag, alltid, blir lite avog mot att läsa böcker som alla andra hyperventilerar över så läste jag inte den då (dumt, jag vet). Men jag läser den nu. Och tycker att den är bra. Väldigt bra till och med.

Det här kan man läsa om Donna Tartts Steglitsan:

En ung pojke i New York City, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida.

Det är ingen snabb bok - som, snabb i handlingen - men den är lättläst och fängslande. Språket är beskrivande och eftertänksamt använt.  Kanske läste du den när alla andra gjorde det - om inte så gör det nu.

Här kommer min smakbit:

Jag accepterade artigt alla dessa råd med ett glasartat leende och en bländande känsla av overklighet. Många vuxna tycktes tolka denna stumhet som ett positivt tecken. Jag minns särskilt mr Beeman som komplimenterade mig för attt jag var så mogen och sa att jag tycktes "ta det hela väldigt bra" (mr Beeman var engelsman och bar alltid en idiotisk bilkeps, och trots hans överdrivna omsorger om mig var han en man som jag kommit att irrationellt hata, eftersom han indirekt orsakat mammas död). Och kanske tog jag det verkligen bra, jag vet inte. Jag gick i alla fall inte omkring och skrek högt eller körde näven genom fönsterrutor eller något av allt det som jag föreställde mig att folk kanske gjorde om de mådde som jag. Men ibland kunde sorgen oväntat välla in över mig i vågor som fick mig att flämta, och när vågorna drog sig tillbaka fann jag mig se ut över en bräckt ödeläggelse som var så starkt upplyst , så tom och hjärtslitande, att jag knappt kunde minnas att världen någonsin varit annat än död.

Dagens uppståndelse

Påskdagsmorgonens surfande ledde till följande favorit-samling uttryck för dagens uppståndelse 😉

Ingen säger det så bra som B.C.

Glad Påsk!

Χριστός Ανέστη!

Jo, från mig till dig:

Modern Classics à la Penguin #34

Läs om min egen utmaning HÄR!

Ian Fleming, 1908 -1964 - författaren till den världsberömde Agent 007, James Bond. Bland annat.

Det är spännande vad man hittar när man letar information. Allt möjligt annat, det är vad man hittar. Som Bibliotekarie Thomas Drugg och hans fascination med Fleming. Drugg har en hel sida på nätet där man kan läsa om Fleming i 11 avsnitt - SE HÄR!

Vem var då den här Fleming, det är ju ändå honom det här ska handla om?

Ian Lancaster Fleming var en brittisk författade, journalist och Navy Commander under andra världskriget. Han skrev 12 romaner om James Bond, nio  noveller om densamme,  barnboken Chitty Chitty Bang Bang (se längre ner) och ytterligare två böcker (faktaböcker).

Fleming föddes in i en rik familj och gick på Eton (när han var tillräckligt gammal). Tydligen har han fått alla sina amorösa idéer till Bonds kärleksliv ur sina egna erfarenheter. En regelrätt Don Juan, tydligen.

Hos Wikipedia kan man läsa det här ganska bedrövliga slutet om honom:

Efter flera turer med rättigheterna kring romanen Åskbollen (se vidare om upphovsrätten till romanen Åskbollen och filmen med samma namn), och efter ett alltför vidlyftigt leverne blev Flemings hälsa allt sämre. Under konvalescensen från en hjärtattack skrev han barnboken Chitty Chitty Bang Bang. Men krafterna tröt snart och vid 56 års ålder dog han i ännu en hjärtattack.

Ian Flemings fru sedan 1952, Anne Geraldine Mary Fleming, hatade James Bond och ansåg att det enda den figuren gjort var att ta ihjäl hennes make. Sonen Caspar Robert tog sitt liv 1975 och Anne dog 1981 i cancer.

Låt oss avsluta på en gladare not:

Kommer ni ihåg filmen Chitty Chitty Bang Bang från 1968? Ja, om ni är tillräckligt gamla för det alltså - jag är det :) Filmmanuset skrevs av, bland annat, Roald Dahl, som jag skrev om i Modern Classics á la Penguin #12.

Det var James Bond-författaren Ian Fleming som skrev boken. Den kom ut i tre delar 1964, två månader efter hans död.

Så att ni får en chans att minnas filmen:

Så letade jag citat. Då tog den glada noten slut. I det sökandet fick jag en känsla av mannen Fleming. Mycket sexistiska citat ur hans Bond-böcker som gör mig rasande - och jag skiter fullständigt i om han var "en man av sin tid". Han var, tydligen en mansgris då - och skulle bli kallad svin idag... Låter jag arg? Underligt ;)

Nåväl. ETT citat måste jag väl ändå hitta som jag vill använda... 

Jag hittar ETT som kommer från boken "Chitty ...", annars är nog mycket man hittar från filmen. Här kommer det:

“Never say 'no' to adventures.”

Sex meningar - sedan vill jag inte läsa mer

Vi satt hela gänget på Alices stentrappa och såg ut över den sommargröna trädgården. Jag, Leo, Alice och Valentina. Vi var dödströtta efter att ha spelat dataspel hela natten. Dödströtta och lyckliga. Sommarlovet hade precis börjat. Vi gick helt enkelt mot bättre tider.

Några morgontrötta adhd-fåglar drillade frenetiskt från snåren borta vid garageup...

Några vad?  Adhd-fåglar? På riktigt? Så vad menar de? Allt och alla som väsnas och stör har adhd? Är det så vi ska använda det?

Boken heter "Bennys Hemliga Rapporter" och är skriven av Per Lange, Johan Bergström och Henrik Ahnborg. Boken vann Barnradions Bokpris 2016.

Oavsett pris så ...nej. Den här läser jag inte för någon. Inte ens mig själv!

... och så heter det faktiskt datorspel!

Böcker lästa i mars

Modet att ingenting göra av Lars Björklund
En liten bok som alla borde läsa. Den handlar om sorg – om tröst – om att finnas där, trots att man ingenting kan göra.

När orden inte räcker till... Vad är tröst när ingen tröst finns att ge? Vad kan man säga när inga ord finns att säga? I våra möten med den som sörjer eller är i kris är det lätt att känna sig misslyckad. Alla försök till tröst känns ofta tafatta, platta och meningslösa. Människor i utsatta och svåra situationer frågar oftast inte efter svar. De frågar efter närvaro, och det är bekräftelsen man minns. Det handlar faktiskt om att ingenting göra.

Det här var en omläsning. Igenkänningens goda känsla fanns där och ändå kändes mycket av det som om jag läste den för första gången.
En bok att bära med sig (bildligt talat) för att komma ihåg att det är ok att bara finnas där. Tyst. Ordlös när inga ord känns rätt.
En 5:a
ADLIBRIS

Sleeping Giants (Themis Files #1) av Sylvain Neuvel
Den här lyssnade jag till. Den är skriven som inlägg i en logg. Inlägg av olika personer. Ljudboken var inläst av olika personer för att förstärka att det faktiskt var olika karaktärer i berättelsen som förde storyn framåt. Skönt.

What happens when you make a discovery that changes everything? Deadwood, USA. A girl sneaks out just before dark to ride her new bike. Suddenly, the ground disappears beneath her. Waking up at the bottom of a deep pit, she sees an emergency rescue team above her. The people looking down see something far stranger..."We always look forward. We never look back." That girl grows up to be Dr. Rose Franklyn, a brilliant scientist and the leading world expert on what she discovered. An enormous, ornate hand made of an exceptionally rare metal, which predates all human civilisation on the continent. "But this thing ...it's different. It challenges us. It rewrites history." An object whose origins and purpose are perhaps the greatest mystery humanity has ever faced. Solving the secret of where it came from - and how many more parts may be out there - could change life as we know it. "It dares us to question what we know about ourselves." But what if we were meant to find it? And what happens when this vast, global puzzle is complete...? "About everything."

Science Fiction. En helt fantastisk berättelse som kommer med en fortsättning; Waking Gods (Themis Files #2). Den är redan ute som bok – men än har jag inte sett någon fortsättning på Storytel.
Boken har kommit ut på engelska (förstås), tyska och finska – men inte svenska … varför är vi så sena med bra böcker inom (kanske, lite då) udda genrer?
En 4:a
ADLIBRIS

The Handmaid´s Tale av Margaret Atwood
Som jag har dragit mig för att läsa den här. Jag har ju läst OM den och förstått att den tar på krafterna. Och det gör den. Medan läste blev jag tvungen att ifrågasätta min egen reaktion till mycket. Bland annat känslan av förståelse för … mänskligt omänskliga beteenden! Svårt att skriva mer utan spoilers.

The Republic of Gilead offers Offred only one option: to breed. If she deviates, she will, like all dissenters, be hanged at the wall or sent out to die slowly of radiation sickness. But even a repressive state cannot obliterate desire - neither Offred's nor that of the two men on which her future hangs.

Det är skrämmande att läsa om hur lätt människan hemfaller åt sin önskan att härska – och lika lätt, vara underdånig. Ingen lätt bok – om än lättläst.
Finns tydligen inte att få tag på på svenska.
En 5:a
ADLIBRIS

Löftet av Nicola Davies
En dag när jag läste på en av mina favoritillustratörers blogg fann jag det här klippet av en författare som läser högt ur sin egen bok ”Löftet” – om än på engelska.


Nicola Davies reads The Promise from Cricklepit on Vimeo.

Eftersom jag i samma veva var ute efter något som kunde ligga till grund för en andakt jag skulle hålla så ville jag se om den inte fanns på svenska – och till min förvåning gjorde den det, och det på REA till och med. Så nu finns den här hemma – och jag läste den till andakten.
En 5:a
ADLIBRIS

Låt Vargarna komma av Brunt, Carol Rifka
Det här är bokcirkelboken den här perioden. I slutet av månaden ska vi diskutera den – förhoppningsvis på något mysigt fik.
Det här var även den en omläsning. Jag har läst den på engelska - 2014. Vad jag tyckte om den då kan man läsa HÄR. Inget nytt på den fronten – den är fortfarande lika bra!
En 5:a då och nu!
ADLIBRIS

The Pocket Guide to Oxford av Philip Atkins
En guidebok behöver mani en ny stad. Den här är upplagd lite annorlunda. Den är skriven med rösten av en Dodo, ni vet, fågeln från Alice i Underlandet. Den har korta, koncisa men quirky (låter kanske motsägelsefullt, men det är det inte) bitar information om det mesta i staden. Jag gillade den.
En 4:a
ADLIBRIS

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Fotoutmaning - Insekt

Insekterna har inte riktigt vaknat till liv häromkring ännu - 

så tack och lov för arkivet :)

Se fler insekter HÄR hos Sanna!

Vinnande koncept

Det här har jag läst om och sett exempel på via Instagram, bloggar och YouTube - men inte har jag sett det i någon svensk bokhandel. När jag nu sprang på det på Blackwell (läs längre ner - och se bild!) i Oxford så var jag ju bara tvungen att inhandla en. Vad? En sådan här:

En bok. Ja, men man får köpa den enligt vad som står på paketet, mer får man inte veta. Kul idé!  Det betyder att man kanske får hem en bok man inte annars skulle välja - och som man kanske faktiskt kommer gilla ändå. Vidgade vyer i ett hemlig-paket.

På paketet står det:

Oxford-romanen som slår dem alla. Mörk humor från insidan av de helgade murarna.

I paketet fanns den här boken:

Om boken kan man läsa:

För den spanske gästläraren i Oxford är sinnelag och sedvänjor hos stadens innevånare lika exotiska som svårbegripliga. Fascinerad men främmande inför akademiker, antikvariatshandlare och hemliga agenter dras berättaren djupt in i universitetsstadens liv när han möter den förbjudna kärleken i den vackra Clare Bayes lika attraktiva som melankoliskt undflyende gestalt. Under sin jakt på sällsynta böcker stöter berättaren på bortglömda original som John Gawsworth och Arthur Machen - men han anar också att en annan jakt, med betydligt högre insatser, pågår bakom lärdomssätets förströdda fasad, en aning som bekräftas när Clare Bayes betalar svartsjukans högst verkliga pris i form av våldsam död.

Bokhandeln då? Jo. 5 våningar varav den ena var i flera etage och såg ut så här:

Man ser inte slutet på hyllorna - och inte alla de som gömmer sig ur vinkel i nederkant. It is HUGE!
Startad 1879 och en av de mest berömda i landet. Nu är de en kedja och har 45 butiker i landet. De var först i landet med att erbjud internethandel, redan 1995. Kedjan ägs fortfarande av familjen Blackwell.

Förutom att sälja böcker på ett ytterst trevligt och tillmötesgående vis så har de även ett Café för när man behöver vila och fundera på sina finansiella möjligheter (eller om man skulle kunna komma att överleva en personlig konkurs) - alltid lättare att fatta beslut över en kopp. Något svenska bokhandlare borde ta efter! MYCKET trevligt!

Tacksamhet ...

Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 

Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

Att komma ifatt
att kunna flexa på jobbet
film i stället för möte
vego
veckomässa med ett skönt gäng
efter regn kom sol
Att komma hem till torka och värme efter en hagelskur på promenaden
barn som kan
fotoklubben
dagar hemma
citron- och ingefärste
tvätt som torkat ute
tillbaka på skatten
påsklovsveckan som hägrar
dagar utan måsten
filmkväll
fundera på äventyr
drömma
potatismos

Med önskan om en fin Stilla Vecka,

Eva

En smakebit på søndag: Swede Hollow av Ola Larsmo

Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR! 

Just nu läser jag Ola Larsmos Swede Hollow. Slukar är nog kanske ett mer korrekt ord.
Jag hade turen att hitta den som e-bok för endast 29 kronor (nu kostar den 62:- hos Adlibris och det är ju inte så farligt det heller)! Så jag slog till. Är boken bra är det inga som helst problem att läsa den som e-bok ... sa pappersboksfantasten lite förvånat!

Om boken kan man läsa:

”Swede Hollow” är en ravin mitt i St Paul, Minnesota. Idag är den öde. Men vid sekelskiftet 1800--1900 bodde mer än tusen svenskar i en slum som stadens myndigheter beskrevs som ett pesthål. Barnadödligheten var hög, döden i arbetsolyckor likaså. Här samlades några av den miljon svenska migranter som aldrig lyckats ta sig in i det nya samhället – illa sedda av såväl amerikaner som mer väl lottade svenska migranter. Vi känner dem till namnen, inte mer.Människorna i ravinen är några av de svenskar vi sorterat bort ur vår gemensamma historia. Vi har valt att inte se dem, för deras erfarenheter gör något med vår självbild.Men då världen åter präglas av migration och folkvandring stiger de fram på nytt och vill bli sedda.I Swede Hollow samlas vintern 1897 en brokig skara av människor, som endast har det gemensamt att de fallit ur ett Sverige i stark förändring. Familjen Björn från Örebro flyr från en katastrof. David Lundgren jagar en förlorad och hopplös kärlek. Den föräldralösa Inga från Dalsland söker större frihet och kontroll över sitt eget liv. De möter en verklighet präglad av hårda arbetsvillkor, sjukdom och plötsliga utbrott av naket våld – men de kom att tillsammans bygga sig ett liv i utkanten av den framväxande industristaden St Paul, illa sedda och utsatta för omvärldens förakt, men med drömmar om att ”ta sig upp på gatan”. Deras drömmar tar sig olika uttryck, men lever och verkar ända in i vår tid.

Här kommer min smakbit:

Kvällen hade börjat sluta sig mot natt när kvinnoskriket ekade upp genom dalsprickan. Tonfallet steg och sjönk, nästan som i sång, men kvinnan fortsatte skrika tills rösten brast i ett hest skrapande. Ändå fortsatte hon. Så öppnades dörrarna runt dem och och de hörde steg mot grus. Också Ellens far reste sig från bordet, stack fötterna i stövelskaften och gick sedan i bara skjortärmarna ut på verandan. Flickorna följde båda efter honom ut på verandan.

Världen - och min farmor

Bodil Malmstens ord

I veckan som gått har jag läst om hur Tjetjenien haft häxjakt på homosexuella i sitt land. Arresteringar. Tortyr. Död. Minst två levande begravda.
Regnbågsfonden startade en insamling för att ge stöd till de som hjälper flyktingarna som lyckas komma därifrån. 100 000 kr hoppades de på - innan ett dygn gått var över en miljon insamlat!

Under samma vecka har jag läst om gasattack i Syrien - om alla som dött en plågsam död, om de som fortfarande lider ... Barn. Vuxna.
Sex år av straffrihet i landet. Hos Amnesty kan man läsa:

*Enligt FN:s särskilda sändebud för Syrien uppgår antalet döda i konflikten till över 400 000. Det betyder att minst en av 100 syrier har dödats som ett resultat av konflikten.

*Över 20 procent av Syriens befolkning lever som flyktingar utanför sitt land och hälften av befolkningen i landet är i behov av humanitärt stöd.

*Amnesty och andra människorättsorganisationer och FN-organ har dokumenterat brott mot mänskligheten och krigsbrott som begåtts av alla parter i konflikten. Bland dessa brott finns utomrättsliga avrättningar, tortyr, avsiktliga attacker mot civila, och mot bostäder, medicinska inrättningar och civil infrastruktur. Det handlar också urskillningslösa och oproportionerliga attacker, om påtvingade försvinnanden, utrotning och gisslantagande.

Vill man hjälpa barnen i Syrien kan man gå in HÄR, exempelvis.

Igår körde en galning in på en gågata i Stockholm och rakt in i en butik. I Sverige. Nära. Fruktansvärt. 

På nätet ser jag mycket gott - hur människor hjälper varandra i Stockholm. Skjutsar. Ger mat och husrum till de som inte kan ta sig ur stan, vars kollektivtrafik stannade upp.Det är naturligt att vi sluter upp som en enad nation när något händer hos oss.
Kanske kan vi få större förståelse för att andra människor i andra länder reagerar som de gör när de blir utsatta.
... och, om det här var vardagsmat hos oss kanske vi skulle vilja ta med oss vara barn till ett tryggare land ... kanske.

Jag ser också många rykten. Onödiga spekulationer. Hat - som inte har något mål. Än.

Krisinformation skriver bra om Sociala Medier i Kriser - läs det gärna.

Har ni barn i er närhet så har BRIS bra information om hur man pratar med barnen, HÄR!

Min farmor berättade vid något tillfälle att hon inte ville se allt elände i världen, så hon hade slutat se på nyheterna. Det här var på 80-talet någon gång. Min pappa upprördes av det och förstod inte hur hon kunde låta bli att hålla sig uppdaterad - hans sa: tror hon verkligen att det inte händer om hon inte ser det?

Men, jag tror att jag förstår henne; vare sig hon såg det eller inte så hände det elände. Men hon behövde inte längre ta in det, må dåligt av det hon inte tyckte hon kunde göra något åt, och därmed få må bra  i sin lilla bubbla. En liten värld som hon kunde fylla med det som var familjen, det som var gott, det hon kunde hantera.

Troligtvis önskar vi alla att vi kunde göra så. En del av oss gör säkert så, mer eller mindre.
Under åren har jag funderat på det här - och, mot min vilja, ärligt, önskat att jag också kunde göra så. Men, nej - det är både respektlöst och farligt. I den lilla bubbla blir det ju så lätt att se på alla utanför som misstänkta skadegörare. Det blir en farlig värld.

Läs nyheter. Glöm inte källkritiken. Spekulera inte. Var rädda om varandra!