En smakebit på søndag: Swede Hollow av Ola Larsmo

Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR! 

Just nu läser jag Ola Larsmos Swede Hollow. Slukar är nog kanske ett mer korrekt ord.
Jag hade turen att hitta den som e-bok för endast 29 kronor (nu kostar den 62:- hos Adlibris och det är ju inte så farligt det heller)! Så jag slog till. Är boken bra är det inga som helst problem att läsa den som e-bok ... sa pappersboksfantasten lite förvånat!

Om boken kan man läsa:

”Swede Hollow” är en ravin mitt i St Paul, Minnesota. Idag är den öde. Men vid sekelskiftet 1800--1900 bodde mer än tusen svenskar i en slum som stadens myndigheter beskrevs som ett pesthål. Barnadödligheten var hög, döden i arbetsolyckor likaså. Här samlades några av den miljon svenska migranter som aldrig lyckats ta sig in i det nya samhället – illa sedda av såväl amerikaner som mer väl lottade svenska migranter. Vi känner dem till namnen, inte mer.Människorna i ravinen är några av de svenskar vi sorterat bort ur vår gemensamma historia. Vi har valt att inte se dem, för deras erfarenheter gör något med vår självbild.Men då världen åter präglas av migration och folkvandring stiger de fram på nytt och vill bli sedda.I Swede Hollow samlas vintern 1897 en brokig skara av människor, som endast har det gemensamt att de fallit ur ett Sverige i stark förändring. Familjen Björn från Örebro flyr från en katastrof. David Lundgren jagar en förlorad och hopplös kärlek. Den föräldralösa Inga från Dalsland söker större frihet och kontroll över sitt eget liv. De möter en verklighet präglad av hårda arbetsvillkor, sjukdom och plötsliga utbrott av naket våld – men de kom att tillsammans bygga sig ett liv i utkanten av den framväxande industristaden St Paul, illa sedda och utsatta för omvärldens förakt, men med drömmar om att ”ta sig upp på gatan”. Deras drömmar tar sig olika uttryck, men lever och verkar ända in i vår tid.

Här kommer min smakbit:

Kvällen hade börjat sluta sig mot natt när kvinnoskriket ekade upp genom dalsprickan. Tonfallet steg och sjönk, nästan som i sång, men kvinnan fortsatte skrika tills rösten brast i ett hest skrapande. Ändå fortsatte hon. Så öppnades dörrarna runt dem och och de hörde steg mot grus. Också Ellens far reste sig från bordet, stack fötterna i stövelskaften och gick sedan i bara skjortärmarna ut på verandan. Flickorna följde båda efter honom ut på verandan.