Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen Man kan säkert låna den på biblioteken också.. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen Man kan säkert låna den på biblioteken också.. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

onsdag 24 april 2019

Läst: Down Among the Sticks and Bones av Seanan McGuire


Det här är bok två i serien om Wayward Children. Jag skrev om bok ett, Ever Heart a Doorway, HÄR. Den fick en 5:a av 5 möjliga i betyg.

Bok två handlar om två av karaktärerna i första boken, och om vad som hände före bok ett. Vilken berättelse. Författaren är tydlig med att hon beskriver människan i stort, i mångt och mycket - och skruvar i berättelsen vissa drag till max - men visar, tveklöst, på hur de, våra handlingar, påverkar oss, och varandra. 

Om boken kan man läsa:
Twin sisters Jack and Jill were seventeen when they found their way home and were packed off to Eleanor West’s Home for Wayward Children.
This is the story of what happened first…
Jacqueline was her mother’s perfect daughter—polite and quiet, always dressed as a princess. If her mother was sometimes a little strict, it’s because crafting the perfect daughter takes discipline.
Jillian was her father’s perfect daughter—adventurous, thrill-seeking, and a bit of a tom-boy. He really would have preferred a son, but you work with what you've got.
They were five when they learned that grown-ups can’t be trusted.
They were twelve when they walked down the impossible staircase and discovered that the pretense of love can never be enough to prepare you a life filled with magic in a land filled with mad scientists and death and choices.
Som i första boken är berättelsen mörk - men aldrig hjärtlös.

Även den här får en 5:a av 5 möjliga - och jag ser fram emot bok tre och fyra, som redan nu finns ute.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.



måndag 8 april 2019

Läst: Miraklet av Emma Donoghue


Den här boken skriver berättar om väldigt stark övertygelse - och om självbedrägeri. I allra högsta grad om självbedrägeri - kanske för att man valet till annat inte känns som det f inns?
Människans yttersta instinkt är att göra det rätta - på enklaste sätt för det egna jaget ... hur svårt det än kan vara, paradoxalt nog.


Om boken kan man läsa:
Anna är elva år och bor med sin djupt troende familj på den irländska landsbygden. Trots att hon helt slutade äta för fyra månader sedan verkar hon vara vid god hälsa. Hennes familj tror att hon är utvald av gud, och att hon kan komma att bli Irlands första helgon på över 500 år. Fallet väcker stor uppmärksamhet i hela landet och journalister och turister flockas kring stugan där hon bor. Dit kommer också sjuksköterskan Lib som ska vaka över Anna för att se till att det inte är något fult trick. De två utvecklar ett slags vänskap och Lib blir alltmer orolig. Anna får verkligen ingen mat i alla fall inte vad Lib kan se men med tiden börjar hon uppvisa diffusa och skrämmande symptom.
Jag håller inte med om "baksidestexten" - här finns inga diffusa och skrämmande symptom. Vad händer när människor inte äter, liksom?

Berättelsen börjar med vetenskapligt grundad frustration - och en frustration i att två världar inte förstår varandra, alls. 

Starkast blir upplevelsen av en insikt i det vi egentligen vet: människans självbedrägeri vet inga gränser när det kommer till att skydda sig själv.

Skrämmande. Fascinerande. 

Även om boken handlar om en plats och en tid som inte är vår så handlar den i högsta grad om att vara människa. 

En 4:a av 5 möjliga.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




onsdag 27 mars 2019

Läst: Så lärde jag mig att älska min kropp av Linda-Marie Nilsson


Ännu en bok jag lyssnat på på Storytel. En bok vi läste tillsammans i vår bokcirkel och som genererade flera timmar prat och människans konstiga bilder av vad som är rätt/fel, snyggt/fullt, bland annat - och, inte m inst: människors outgrundliga tanke om att ha rätten att döma andra!

Om boken kan man läsa:
När Linda-Marie Nilsson lade upp en bild på sig själv i bikini blev det en världsnyhet. Kroppsaktivismen eller kroppspositivismen handlar om att alla har rätt till sin kropp och om att vara nöjd med sin kropp som den är, trots samhällets skeva ideal. Med hashtaggen #allastorlekarärvackra fortsätter hon att inspirera sina följare. Alltid med en stor portion humor, som i klippet där hon testar produkter för att låren inte ska gnida mot varandra. Eller när hon listar "50 saker som tjocka är trötta på att höra". Att hennes budskap behövs är det många som vittnar om. Bland hennes många fans hittar vi de unga tjejerna som inte vågar klä om på gympan men även äldre kvinnor som aldrig visar sig i baddräkt på stranden. Föräldrar söker också hennes råd kring hur de ska prata kroppsideal med sina barn. Nu har Linda-Marie Nilsson skrivit en peppande och inspirerande självhjälpsbok för att hjälpa fler att älska sig själva. Hon delar generöst med sig av sin egen historia men ger också massor av konkreta tips, allt från hur man hittar rätt kläder till hur man hanterar kroppshat på nätet.

En viktig bok som behövs.
När jag läser om andras reaktioner på boken är det blandade hurra-rop och förskräckta hälsovarningar. Men. Som Lisa-Marie också skriver om: det finns ohälsosamma smala människor och det finns hälsosamma tjocka människor. Det viktiga är: om du inte kan älska dig själv finns det ingen väg till hälsa. Så, om människor inte slutar att fat-shame:a så blir det inte bättre. När tjocka människor som börjar på gym får utstå att folk stirrar och, faktiskt, frågar dumma frågor som: har du gått hit av misstag? ... då behövs böcker som denna.

För att den behövs - för att den är skriven på ett faktiskt och ganska oaffekterat sätt så får den 5 av 5!



Man kan säkert låna den på biblioteken också.



måndag 11 mars 2019

Läst: Frankenstein av Mary Shelley



“I do know that for the sympathy of one living being, I would make peace with all. I have love in me the likes of which you can scarcely imagine and rage the likes of which you would not believe. If I cannot satisfy the one, I will indulge the other.” 
“There is something at work in my soul, which I do not understand.” 
“Hateful day when I received life!' I exclaimed in agony. 'Accursed creator! Why did you form a monster so hideous that even you turned from me in disgust? God, in pity, made man beautiful and alluring, after his own image; but my form is a filthy type of yours, more horrid even from the very resemblance. Satan had his companions, fellow-devils, to admire and encourage him; but I am solitary and abhorred.' "

Frankenstein av Mary Wollstonecraft Shelley har legat i bokhyllan väldigt länge och jag har undvikit den för att jag tänk att jags kulle komma att läsa en version av alla dåliga filmer som baserats på den här boken.

Mitt misstag.

Det här är en fantastisk bok. En bok om hur en människa vill leka gud och därför skapar en varelse som kanske kan vara början på något nytt - på berömmelse och en framtid där skaparen hyllas som den Gud han anser sig kunna vara. Storhetsvansinne. Människan ska inte leka gud - och boken beskriver våndorna hos den skapade varelsen och ångesten hos skaparen över att ha ansvaret för detta ... monster?

Jag lyssnade till boken på engelska, läst av Kenneth Branagh - och han gör det så bra!

Det här är en bok väl värd  sin 5:a av möjliga 5.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




lördag 9 mars 2019

Läst: The Penultimate Truth av Philip K. Dick


Om  The Penultimate Truth av Philip K. Dick skrev jag lite i en veckas Smakebit. 

Det här var en bok jag verkligen ville gilla. Premisserna var ju fantastiska ... men jag fångades aldrig. Kanske p.g.a. alla påhittade fenomen med ord som inte finns ... kanske för att den är skriven i 60-talsfart ... jag vet inte. Förhoppningsvis var det min inställning som var fel - så, den får bo kvar i bokhyllan ett tag och så får den en ny chans någon gång.

Läs om boken, på svenska, HÄR, hos Adlibris!

Jag gav den en 2:a av 5 möjliga!


Man kan säkert låna den på biblioteken också.







måndag 18 februari 2019

Läst: The Ballad of Black Tom av Victor LaValle


Jag minns inte alls hur jag hittade The Ballad of Black Tom av Victor LaValle - en för mig okänd författare. Den laddades ner och lästes som e-bok på min mobil. Jag började på den för länge sedan, på en resa, och glömde sedan bort den - tills jag satt en halv dag som sällskap i ett väntrum och fick tid för mig själv, och hade tråkigt - då mindes jag den, och läste ut den. Slutet! Vilket slut! Jag är så nöjd över att jag kom ihåg att läsa ut den!

Om boken kan man läsa:
People move to New York looking for magic and nothing will convince them it isn't there.
Charles Thomas Tester hustles to put food on the table, keep the roof over his father's head, from Harlem to Flushing Meadows to Red Hook. He knows what magic a suit can cast, the invisibility a guitar case can provide, and the curse written on his skin that attracts the eye of wealthy white folks and their cops. But when he delivers an occult tome to a reclusive sorceress in the heart of Queens, Tom opens a door to a deeper realm of magic, and earns the attention of things best left sleeping.
A storm that might swallow the world is building in Brooklyn. Will Black Tom live to see it break?
Bra citat ur boken:

“Nobody ever thinks of himself as a villain, does he? Even monsters hold high opinions of themselves.”


“He thought of himself as an entertainer. The were others who would have called him a scammer, a swindler, a con, but he never thought of himself this way. No good charlatan ever did.”


“Mankind didn’t make messes; mankind was the mess.”



För den nördige som har läst Lovecrafts Cthulhu  rekommenderar jag den extra. Men, början är inte snabb och det tar en stund innan man kommer in i berättelsen. Andra halvan är det full fart och slutet har relevans väl in i vår verklighet!

Det där slutet vann boken en 5:a av 5.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




måndag 11 februari 2019

Läst: Nej och Åter Nej av Nina Lykke



Om Nej och Åter Nej av Nina Lykke kan man läsa:
Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn.
Runt dessa tre individer kretsar Nina Lykkes träffsäkra och underhållande roman om medelålders medelklass och dess problem med kärleken, driften och meningen med livet. Nej och åter nej är en satir över privilegierade vuxnas dårskap, varm och svart som en välgörande espresso.
Sidorna är massivt täta med text och allt handlar om vad som pågår i huvudet på bokens tre huvudkaraktärer. Det är gnälligt och elakt.

Jag läste en fjärdedel och skummade igenom resten - och ; ja, jag tyckte inte jag verkade missa mycket, så jag påstår att jag läst den.

Ni hör hur imponerad jag inte är?

Ser fram emot att få höra vad de andra tycker och att få prata om den i bokcirkeln där vi haft den som årets första bok!

En 1:a av 5 möjliga.



Man kan säkert låna den på biblioteken också.




onsdag 6 februari 2019

Läst: Every Heart a Doorway av Seanan McGuire



Every Heart a Doorway av Seanan McGuire är bok ett i en serie kallas Wayward Children. Än så länge finns det tre böcker i serien, men vad jag kan förstå ska det bli minst fem. 

Om serien kan man på författarens hemsida läsa följande:
When is a door not a door? When it is a gateway to grand adventure: when it is the portal that leads you from an ordinary world where you never quite fit in to the place where you have always belonged, where you have always wanted to be. When it is the conduit to everything you need to be happy.
When is a door a lie? When it opens for the second time, and you find yourself right back where you started...only now suddenly, brutally aware of how much you're missing.
There is a school where these wayward children go, when they find themselves back in homes that will never understand them.
Welcome to Eleanor West's.

Och om första boken:
Children have always disappeared under the right conditions; slipping through the shadows under a bed or at the back of a wardrobe, tumbling down rabbit holes and into old wells, and emerging somewhere...else.
But magical lands have little need for used-up miracle children.
Nancy tumbled once, but now she's back. The things she's experienced...they change a person. The children under Miss West's care understand all too well. And each of them is seeking a way back to their own fantasy world.
But Nancy's arrival marks a change at the Home. There's a darkness just around each corner, and when tragedy strikes, it's up to Nancy and her new-found schoolmates to get to the heart of things.
No matter the cost.

Första boken höll vad den lovade och jag sträckläste den.

Första gången jag hörde om den var av en Booktuber (youtube + books) som tårögt berättade om att den var den första bok hen läst där asexualitet var skrivet om som  något "matter of fact" och hur hen fann det fantastiskt att vara representerad i litteratur hen själv tyckte om.

Boken (och förhoppningsvis hela serien) är mörk i sin fantasy - men djupt mänsklig i sin beskrivning av karaktärerna ... men utan att vara förutsägbara.

Favoritcitat:


“We notice the silence of men. We depend upon the silence of women.”



“Their love wanted to fix her, and refused to see that she wasn't broken.”



“Just because I wouldn’t go back if you paid me, that doesn’t mean I want to forget a second of what happened to me."


Jag gav den en 5:a av 5 möjliga!





Man kan säkert låna den på biblioteken också.




måndag 4 februari 2019

Läst: Ni Vann Aldrig av Misslisibell


Ni Vann Aldrig: Så tog jag mig levande genom högstadiet av MissLisibell, en Youtuber som egentligen heter Lisa Jonsson är en bok som blev rekommenderad av en liten tjej i min verksamhet. Hon lyssnade på den när vi sågs och tyckte verkligen att jag skulle läsa den. Så det gjorde jag.

Om boken kan man läsa:
En berörande och viktig bok om mobbning, utsatthet och att inte få vara den man är.
”Av någon anledning har folk alltid haft svårt för mig.” För den som följer Misslisibell på Youtube eller Instagram kan det tyckas vara ett konstigt uttalande. I sociala medier syns ju en glad och sprallig tjej som sorglöst berättar om allt från smink till godis och sin kärlek till hästar. Men det man inte ser på ytan är det som har präglat Lisa Jonssons liv allra mest, det som gjorde hennes vardag till en plåga under hela högstadiet.
För Lisa var skolan rena helvetet. Ju mer populär hon blev på Youtube, desto värre blev det i vardagen. Utfrysning, skitsnack och näthat blev en daglig verklighet när vännerna plötsligt vände henne ryggen. Det gick så långt att hon fick byta skola - men även där blev det problem. Här berättar Lisa om sin erfarenhet av mobbning och dess konsekvenser, och om hur fansen blev räddningen när allt annat brast.
Hon skriver även om vad mobbning är, om näthat och psykisk ohälsa, samt vad man kan göra om man själv eller ens barn blir utsatt. Boken är faktagranskad av antimobbningsorganisationen Friends.

En viktig bok för en ung person, men en bok som jag, som vuxen (här påstår jag att mognad har med ålder att göra - så ... ta det med en nypa salt) skulle vilja lägga till en del till ... men; boken handlar inte om mina upplevelser, och allt kan inte (ska inte) tystas med äldres erfarenheter. Misslisibells erfarenheter talar för sig själva och jag förstår att de talar till många, kanske speciellt yngre än henne själv. 

Vuxen, med fler svarta bälten i livskunskap ger jag boken 3 av 5. 


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




tisdag 22 januari 2019

Läst: The Mortal Word av Genevieve Cogman


The Mortal Word är bok fem i en serie på (planerade) 8 böcker av Genevieve Cogman. En serie böcker om (håll i er nu) bibliotek, böcker, andra verkligheter, magiskt bibliotekariespråk, feer och drakar. SÅ. Då var serien såld till damen med det fåniga leendet på första raden ;) (läs: jag). 
Irene is a professional spy for the mysterious Library, which harvests fiction from different realities. Irene's adventures feature stolen books, secret agents and forbidden societies - think Doctor Who but with librarian spies!
Om just den här boken kan man läsa: 
Peace talks are always tricky, especially when a key diplomat gets stabbed. This rudely interrupts a top-secret summit between the warring dragons and Fae. As a neutral party, Librarian-spy Irene is summoned to investigate. She must head to a version of 1890s Paris, with her assistant Kai and her detective friend Vale, where these talks are fracturing. Here, she must get to the bottom of the attack – before either the peace negotiations or the city go up in flames. 

För någon som gillar att "förlora sig" in i andra världar och läsa om komplicerade förhållanden utan att behöva göra det i berättelser om nutid, jorden, så är det här underhållande och lättlästa böcker.  


Bok 1, 2 och 3 fick en fyra i betyg av mig. Bok 4 dippade till en tvåa (kanske heter den inte bara "The Lost Plot") - men nu är vi på banan igen: en 4:a av 5 



Man kan säkert låna den på biblioteken också.





torsdag 17 januari 2019

Läst: Blå av Maria Lunde


Första boken var Binas Historia (som jag skrev om HÄR). Bok två är Blå. Jag pratar om Klimatkvartetten av Maja Lunde.  Hos Goodreads kan man läsa:
Arbetet med "Binas historia" och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu.
Om Blå kan man läsa följande:
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.
Att blanda nutid och framtid som hon gör får mig ett verkligen fundera på var vi kommer hamna, miljömässigt. I boken görs inte tillräckligt för planeten väl under 2017 (och -18 och 19 och ... ni fattar) - även om det finns individer som gör ALLT - så när vi läser om 2041 läser vi om resultatet av människans lathet och bekvämlighet ... och det är läskigt ... för vi kan göra MER. Nu!

Maja Lundes klimatkvartett-böcker (två i dagsläget) får mig att fundera över var jag själv befinner mig just nu - klimaträddarmässigt (nytt ord - ni läste det först här) - gör jag allt jag kan?

Det finns egentligen inget alternativ till att göra precis allt vi kan för att rädda planeten ... vi har bara en. Så enkelt - och så svårt - är det!

Blå är (liksom Binas Historia) en saktmodig historia som är så fylld av känslor att det stundvis blir frustrerande. Den är en väckarklocka, på ett, ändå, vackert sätt. Obekväm men nödvändig! Den handlar om något som berör oss alla och jag rekommenderar den. Verkligen. Den får en 4:a av 5 av mig.  



Man kan säkert låna den på biblioteken också.




torsdag 3 januari 2019

Läst: A Map of Days av Ransom Riggs


Läser du Fantasy så är du bekant med problemet; det finns sällan bara EN bok i en berättelse. Nästan alla Fantasy är, minst, trilogier - men gärna fler - och man har som läsare alltid fler serier på gång samtidigt -  och det över ÅR, inte månader - för alla är ju inte färdigskrivna!

På grund av det - och att förra året var ett år jag (nästan) jobbade bort - så hade jag missat att bok 4 i en serie kommit ut: A Map of Days, del 4 i serien om Miss Peregrines Peculiar Children av Ransom Riggs.

Dagarnas Karta, som den heter på svenska, kommer ut i april. De tidigare 3 finns således redan på svenska!

De tidigare böckerna har jag verkligen gillat, men den här hade jag svårt att komma in i. Kanske för att det är länge sedan jag läste de andra? Vem vet vad det är ibland som gör att man inte riktigt kan klicka - för höga förväntningar kan ju vara en anledning ... så kanske var det det. 
Fick gå tillbaka i mina "papper" och kolla. Del tre, Library of Souls, läste jag för över 3 år sedan. Tiden går fort! Den gav jag en 4.

Om A Map of Days eller Dagarnas Karta kan man läsa:


Jacob Portman är, efter att ha besegrat det monstruösa hotet som nästan förstörde den besynnerliga världen, tillbaka i Florida. Och nu är Miss Peregrine, Emma och deras besynnerliga vänner med, och de gör sitt bästa för att smälta in. Men ingenting blir som de tänkt sig. De upptäcker en underjordisk bunker som har tillhört Abe, Jacobs farfar. Ledtrådar till Abes dubbelliv som en av huvudpersonerna bland de besynnerliga kommer fram, hemligheter som länge varit fördolda. Och Jacob förstår alltmer av sitt farliga arv - sanningar som varit med honom länge, långt innan han trädde in i Miss Peregrines tidsloop.
Jacob och hans vänner kastas in i den amerikanska besynnerliga världen, full av regler som ingen av dem förstår, och insatserna är betydligt högre än förut. Nya faror väntar för Miss Peregrines besynnerliga barn. Deras historia illustreras, precis som i de tidigare böckerna, av egendomliga, otäcka vintagefotografier. Den här gången i fyrfärg!
En nervkittlande skräcksaga som kryper in under skinnet och stannar där - länge.

Det står också att det är en fristående del i serien - det vet jag inte om jag kan hålla med om - det var några grejer jag var tvungen att kolla upp i de tidigare delarna för att känna att jag kunde hänga med ordentligt.

Den här delen gav jag en 3:a. Jag vill ha mer återknytning i texten till tidigare delar än vad som fanns - lite hjälp på traven s.a.s. - om delarna inte ska komma ut oftare än så här - och så kände jag att hela storyn försökte (?) räddas upp av så mycket action som möjligt på slutet - det blev lite krystat!

Men, jag ser ändå fram emot att läsa del 5 och 6 när de kommer -även om jag nog kan tänka mig att vänta tills de båda är ute. Hade jag tänkt lite klarare hade jag inte haft så bråttom med den här heller! 


HÄR skrev jag om bok 1
HÄR skrev jag om bok 2
HÄR kan du läsa en smakbit ur bok 3
HÄR kan du läsa om, och se trailern för filmen som gjorts!




Man kan säkert låna den på biblioteken också.



tisdag 6 februari 2018

Läst: The Monstrumologist av Rick Yancey


Monstrumologi s.1. Studiet av livsformer som i regel är fientliga mot människan och ej vetenskapligt erkända såsom organismer, särskilt sådana som anses vara produkter av myt och folktro.2. Verksamheten att jaga sådana varelser.Detta är hemligheterna som jag har bevarat ... Så börjar Will Henrys berättelse. Will är en föräldralös pojke som är assistent åt en doktor av ett högst ovanligt slag: en som studerar monster, och jagar dem. Under den tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid nattliga besök och mystiska expeditioner. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka och det monster som ätit henne förändras hans värld för alltid. Monstret är en anthropophag, en huvudlös varelse som äter genom en mun i bröstkorgen. Och det finns tecken på att antalet anthropophager nu ökar i skrämmande takt. Will Henry och doktorn har inget annat val: De måste konfrontera den fasa som hotar att ta över och förtära världen.

Jag skrev en smakbit ur den HÄR!


Den här boken har bott i min att-läsa-hylla ett tag och jag har egentligen hela tiden undrat varför jag köpte den. Skräck? Om så YA (Young Adult = ung vuxen) så … Skräck! Nåväl. Nu skull den läsas. 
Döm om min förvåning då jag faktiskt tycker att den var bra. Även om jag skummade de blodigaste, läskigaste bitarna. Skräck ÄR inte min grej och jag kommer med största sannolikhet inte läsa de följande tre delarna. Men en 3:a – helt klart. Jag gillade den.



Man kan säkert låna den på biblioteken också.








tisdag 23 januari 2018

Läst: Binas Historia av Maja Lunde


Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till samma slutsats: utan bin är mänskligheten förlorad.
I 1800-talets England kämpar familjefadern William med sin status som framträdande biolog men blir hela tiden omsprungen av andra forskare. Ska hans revolutionerande bikupa äntligen säkra försörjningen och äran?
I USA har Georges familj varit biodlare i generationer men år 2007 börjar det hända något som slår ut bisamhällen över hela landet. Bi -döden är ett faktum och ingen förstår varför. Kan sonen, som har helt andra framtidsplaner, bli gårdens räddning?
Det är år 2098 och kinesiska Tao lever i en värld där bina helt dött ut, med svältdöd och världskrig som följd. För att överleva tvingas befolkningen handpollinera fruktträd. Tao bär på drömmen att hennes egen son ska bli en av de utvalda som får gå i skolan, men ambitionerna leder till en oförklarlig tragedi. I sitt desperata sökande efter svar hittar Tao en bok om biodling från 1800-talet Nu förstår hon vad som har hänt och vad som måste göras.
En väl vävd historia högaktuell. Vad gör vi med naturen? Gör vi vårt bästa? Har vi tänkt på allt? Antagligen inte. Lika lite som de i den här boken. Kommer vi få betala dyrt för vår girighet? Alldeles säkert. Kommer vi lära oss något på det och få en ny chans? Vem vet. Kanske. Hoppet – seglivat och livsnödvändigt!

Den här boken får en 4:a. Den hade nog fått en femma om den varit lite snabbare i sitt berättande – men, ja, det hade den kanske förlorat på i långa loppet.

Läs den!


Man kan säkert låna den på biblioteken också.





fredag 19 januari 2018

Läst: The Copper Gauntlet (Magisterium #2) av Holly Black & Cassandra Clare


Den här serien är riktad till 9 – 12 åringar enligt Adlibris – och enligt Goodreads är det en serie på snart 5 böcker, och den här: (Kopparhandsken på svenska) är del två.

Både del 1 och 2 har jag lyssnat på genom Storytel. Skön avkoppling från jobbet när jag kör till och från, eller längre sträckor när jag jobbar.

Som vanligt föredrar jag den engelska originalversionen. Den svenska översättningen presenterar huvudkaraktärens varg Havoc som Tumult. Verkligen? Tumult? Utan att spoila så är det ju inte vilken varg som helst – och att kalla den Tumult? Småsak? Kanske, men sånt här går mig på nerverna!



Callum Hunts summer break isn’t like other kids. His closest companion is a Chaos-ridden wolf, Havoc. His father suspects him of being secretly evil. And, of course, most kids aren’t heading back to school in the magical world of the Magisterium . . . It’s not easy for Call . . . and it gets even harder after he checks out his basement and discovers that his dad might be trying to destroy both him and Havoc. Call escapes to the Magisterium but things only intensify there. The Alkahest - a copper gauntlet capable of separating certain magicians from their magic - has been stolen. And in their search to discover the culprit, Call and his friends awaken the attention of some very dangerous foes - and get closer to an even more dangerous truth. As the mysteries of the Magisterium deepen and widen, bestselling authors Holly Black and Cassandra Clare take readers on an extraordinary journey through one boys conflict - and a whole worlds fate.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.
När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Som sagt; jag gillar böckerna jag läst och kommer att fortsätt mig igenom serien 😊 än är det många arbetsdagar kvar till semestern.

En 4:a




Man kan säkert låna den på biblioteken också.






fredag 12 januari 2018

Läst: Shadowplay (Micah Grey #2) av Laura Lam



Micah Grey almost died when he fled the circus with Drystan -now he and the ex-clown seek to outrun disaster. Drystan persuades his old friend Jasper Maske, a once-renowned magician, to take them in. But when he agrees to teach them his trade, Maske is challenged to the ultimate high-stakes duel by his embittered arch-nemesis. Micah must perfect his skills of illusion, while navigating a tender new love. An investigator is also hunting the person he once seemed to be--a noble family's runaway daughter. As the duel draws near, Micah increasingly suffers from visions showing him real magic and future terrors. Events that broke the ancient world are being replayed. But can Micah's latent powers influence this deadly pattern?


I slutet av 2016 läste jag del ett i den här trilogin: Pantomine. Jag skrev om den i min då månatliga sammanfattning (som du kan läsa HÄR). Del två har bott i min att-läsa-hylla ett bra tag nu – äntligen blev det av att läsa den. Nu undrar jag ju varför jag inte gjort det tidigare, såklart. Den här höll stilen från den 1:a boken. Ska genast beställa del 3, Masquerade, för att få se hur det går.

En 4:a





Man kan säkert låna den på biblioteken också.






måndag 8 januari 2018

Läst: Ordet är fritt: men behöver du säga allt du tänker? av Statens medieråd, Kartago


Samtalstonen på nätet har eskalerat. Dagligen utdelas hot och kränkningar som utanför internet vore otänkbara. Plötsligt har så mycket blivit accepterat som annars inte är det, toleranströskeln har blivit märkligt låg; att kränka, förnedra och att lämna ut personliga detaljer. När kvinnor är måltavla blir hoten av sexuell natur, oavsett ämne. Hora, subba, slampa – ord som blivit vardag för många unga kvinnor. Det är dags att fundera över hur vi talar till varandra på nätet och vilka konsekvenserna blir. Här samsas berättelser ur verkliga livet med strategier och fakta kring vad lagen säger. Allt i serieform varvat med korta texter. Ett sätt att förändra attityder, med en käftsmäll och med humor.


Omslaget pryds av handbollsspelaren Linnéa Claeson, tecknad av serietecknaren Johan Unenge, som också skildrar varför hon tagit upp kampen mot näthatarna.

De serietecknare och författare som medverkar i boken är:
Nina Hemmingsson, Johan Unenge, Frida Malmgren, Johan Wanloo, Freja Erixån, Stephanie Abdallah, Elin Lucassi, Lina Neidestam, Alexandra Pascalidou, Ola Larsmo, Ester Eriksson och Martin Kellerman.


Den här boken hittade jag av ren tur och flax i den  lokala bokhandeln (SÅ fint att bo i en stad igen - om än en liten stad). Ingenstans har jag sett eller hört om den tidigare. Underligt! Den borde verkligen vara en av de mest kända böckerna i Sverige i dessa tider. En bok om näthat. Om varför och hur och vad vi behöver göra åt det. 

Härom dagen gav jag en smakbit ur den: HÄR!

En klar 5:a – helt enkelt för att den finns och gör det på ett så genomtänkt och klokt sätt! Den här är värd att sprida bland vänner och bekanta – och varför inte en näthatare eller två!


Hos Statens medieråd kan du ladda ner hela boken HÄR! Gör det! Sprid den!

För den som vill finns där även en lärarhandledning!



Man kan säkert låna den på biblioteken också.




fredag 5 januari 2018

Läst: # me too : 100 berättelser och 10 frågor som behöver besvaras



Dessa hundra berättelser lämnar ingen oberörd och visar tydligt hur viktigt det är att bryta tystnadskulturen.

Här finns också svaren på brännande frågor; varför har inte fler män sagt ifrån? Ska man alltid polisanmäla? Och vad är chefens ansvar?




Strax innan jul fick jag och en mängd personer som jobbar i svenska kyrkan i det här området ett långt sms från någon knäppgök om … ja, det var rasistiskt. Det handlade i huvudsak om våldtäkter, och om hur prästerna ska gå ut med varning till kvinnorna om att de ska skydda sig.
I en rad stod det så här: ”Kanske bäst att säga att det gäller alla kvinnor så inte de äldre blir ledsna att de inte är påtänkta för våldtäkter.”
!!! Våldtäkter är alltså, ändå, ok? Och, egentligen, en komplimang? Men det är bara svenska män som ska få utföra våldtäckter på svenska kvinnor? Och de äldre ska inte vara ledsna för att de inte längre attraherar?

Det finns så mycket i bara det här ovan att reagera på att man blir handlingsförlamad. 

Att historierna som kommer fram i #metoo är många förvånar inte alls. Eller, de förvånar inte kvinnor alls, även om inte ens alla kvinnor är beredda att erkänna det.

Den här boken behövs. Det är inte rolig läsning. Nyttig. Men inte rolig. Det går inte annat än att ge en 5:a i betyg – för modet hos de kvinnor som berättar och för förlaget som ger ut den! Nu får det inte bli en tystnadskultur av det här igen.

#metoo





Man kan säkert låna den på biblioteken också.

torsdag 4 januari 2018

Läst: The Argonauts av Maggie Nelson


At the centre of The Argonauts is the love story between Maggie Nelson and the artist Harry Dodge, who is fluidly gendered. As Nelson undergoes the transformations of pregnancy, she explores the challenges and complexities of mothering and queer family making.



The Argonauts (Argonauterna på svenska) är en självbiografisk bokskriven med lust och passion. En filosofisk, rå – rakt in i vad författaren faktiskt verkar tänka… kring förhållandet till sin icke binära (gender-fluid) partner och hens förändring samt viljan att, och sedan att vara, gravid … och förhållandet till barnet.

Titeln kommer från en fundering i boken Roland Barthes av Roland Barthes där han skriver om Skeppet Argos som Jason och hans hjältar sakta men säkert, via reparationer, bytte ut alla delar på under resans gång, men som fortfarande hette Argos även om det slutligen var ett helt nytt skepp.

Att läsa den här var som att hänga med på tur i en tankarnas berg- och dalbana. Det går rätt friskt upp och ner och svängarna är skarpa.

Den fångade mig bitvis … men blev för mycket. Jag ger den en 2:a.






Man kan säkert låna den på biblioteken också.




tisdag 2 januari 2018

Läst: Artemis av Andy Weir


Ever had a bad day? Try having one on the moon...
WELCOME TO ARTEMIS. The first city on the moon. Population 2,000. Mostly tourists. Some criminals.
Jazz Bashara is a criminal. She lives in a poor area of Artemis and subsidises her work as a porter with smuggling contraband onto the moon. But it’s not enough.
So when she’s offered the chance to make a lot of money she jumps at it. But though planning a crime in 1/6th gravity may be more fun, it’s a lot more dangerous…

Det här är samma författare som till boken Mars – en bok som även blev film. Den boken (och filmen) skrev jag om HÄR, bland annat.

Artemis är i ungefär samma stil. Den är mer befolkad än Mars, men huvudkaraktären är minst lika färgstark. Vibbar av Rymdopera även om den inte helt platsar i kategorin (?).
Weirs huvudkaraktär, Jazz, och några av recensionerna på Goodreads får mig att fundera på det där med hur vi gärna gillar böcker där vi hittar karaktärer vi kan relatera till – och jag funderar på om det alltid är riktigt sant.
I Artemis är huvudpersonen en ohyfsad, envis, antisocial och hyperintelligent person som verkligen inte vill bli något stort, även om potentialen finns (kanske just för att det förväntas av henne) – på riktigt. Jazz är en småbrottslig smugglare med en önskan om att kunna betala tillbaka en skuld och kunna bo i en liten lägenhet med eget badrum och som därför ger sig på ett stort brottsligt uppdrag med bra betalt.

Full av tekniska och kemiska detaljer inom områden jag inte vet något om småskummade jag igenom vissa partier. Visst, man kan läsa dem också, och lära sig något nytt – men om det skulle gör att boken känns tråkig så är det bättre att ”skumläsa” … i min värld ;) för de delar som är bra ÄR bra :) och berättelsen är bra.

Jag gillar den och ger den en 4:a









Man kan säkert låna den på biblioteken också.